Kära dagbok…

Mini hade för omväxlings skull lagt beslag på fälleni soffan.

Inte var jag utan mänskligt sällskap så länge igår kväll, heller. Jag tyckte att jag hörde nåt konstigt ljud ute i lägenheten när jag var på toa. När jag sen gick ut till köket stod en inbrottstjuv Anna där och packade upp plastburkar som innehållit julmat. Burkarna hade varit hemifrån och ute i Förorten sen julaftons kväll förra året, Anna åkte ut igår eftermiddag och kom hem innan klockan hade slagit 19. Gårdagens inlägg blev därför lite missvisande, för jag var inte ensam med katterna särskilt länge. Men som alltid tidsinställer jag i princip alla inlägg och det är inte alltid jag kommer åt att korrigera i sista stund.

Torsdagskvällar är högtidsstunder framför TV:n, för då amatörvärderar jag antikviteter från djupet av bästefåtöljen via en app så länge Antikrundan går. Anna och Mini tittade ihop med mig. Mini hade för omväxlings skull lagt beslag på fällen i soffan, medan Lucifer låg på filten ovanpå Annas brudkista i Bokrummet. Lill-Cittran a k a Citrus sov i en av Bruno Mathsson-fåtöljerna, på en fäll, förstås. Hur det gick med värderingarna vet ju de som följer mig på Instagram. Och så syns det här på bloggen i högerspalten. Jag fick diplom med tre stjärnor för mina värderingar i Borgholm, men jag tyckte nog att jag låg i underkant för betyget Antikkunnig. (För större bilder, bildspel, kommentera, läsa hela bildtexterna – klicka på bilderna!)

Lucifer är vår litterära katt och föredrog att vara bland böcker i stället för att se på antikviteter på TV.

Citrus sov igenom Antikrundan. i en av Annas Bruno Mathsson-fåtöljer

Tre stjärnor och Antikkunnig var nog ett betyg som jag låg i underkant för.

I helgen är det antikmässa på Fyrishov och jag har sagt till Anna att jag skulle vilja gå dit. Hon har inte riktigt nappat på det, så jag kanske traskar dit själv – eller struntar i det – eller så går vi dit tillsammans. Jag vet inte. Helgen är ett oskrivet blad. I vart fall är slutet nära i min bok på gång och den lär jag läsa ut ganska snart. För övrigt läste jag tio böcker i januari, ingen dålig start på mitt bokår 2019!

∼ ♦ ∼

Arbetsveckan rundades av med publicering av sedvanligt nyhetsbrev. Jag fipplade också en del med några intranätsaker. Fredagen avslutades med avtackning av Högsta Tjifen. Jag är fundersam över hur det blir i framtiden, med ny überchef, ny avdelningschef och ny organisation. Därför har jag sett mig omkring i omvärlden. Det skadar inte.

Den där lilla, stora människan vid pilen tackades av idag.

∼ ♦ ∼

Mina funderingar idag går till nära och kära. Jag har ringt för att kontrollera att jag inte har missat att få en räkning för skötsel av deras sista viloplats. Det hade jag inte. Jag passade på att tacka för gott utfört arbete också och det mottogs med glädje. Men detta plus att jag noterat en viss trafik fick mig att gå tillbaka till i somras när jag skrev här om hur ledsen jag var samt la ut en bild som jag hade grejsat med. Min ledsenhet uppmärksammades inte alls och bilden både lästes och tolkades på felaktigt sätt, har jag fått höra upprepade gånger. Men… den enda som var överkryssad var ju jag. För oss alla handlar det så uppenbart om att vi är oss själva närmast när det kommer till kritan. Av detta har i alla fall jag lärt mig att tröst när jag är ledsen och har det svårt och positiv uppmärksamhet får jag på flera olika håll. Och så försöker jag förstås helt enkelt överleva av egen kraft. Jag bär mig, genom sorg och genom glädje. Det har jag gjort hittills. Jag har försörjt mig själv sen jag var 18, men jag hade föräldrar som fanns där i nöden. Och visst, visserligen vuxen fast föräldralös sen 2016, men handlingsförlamad är jag inte.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.