Ett inlägg om ett vin.

Ett lätt chiantivin.

Lediga dagar och lite sjukdom innebär att en svävar ut en del vad gäller mat och dryck. Eller, jag kan ju faktiskt bara tala för mig själv. Jag gör det. Till nyårsdags-middagen hyfsade vi den syndiga flaskan vin, så när vi lite senare på kvällen dukade upp ostar som Stilton, Gruyère, Blå Castello, Gorgonzola med flera, kex, druvor och färsk ananas fick vi plocka fram en ny flaska ur vinskåpet.

Jag valde ett ganska nyinköpt, lätt chiantivin, Cafaggio Chianti Classico 2015. Vinet kostar 169 kronor. Systembolaget rekommenderar att det serveras till lammkött eller nötkött, vi valde som så ofta ostar.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, nötter, lingon, choklad, kanel och örter.  […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, kanel, choklad, nötter, pomerans och örter.

Jag tyckte att vinet var något lite kryddigt, men att det också var lite syrligt. Kan det det ha varit lingonsmaken? Det var så lätt som jag trodde, vilket är bra när en är sänkt av ett virus – en vill inte ha för tungt vin och riskera huvudvärk också då. I övrigt var det väl ett vin som kanske hade passat bättre till en krämig pastarätt. Detta innebär att jag nog tänker ge det en ny chans.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.