Kära dagbok…

Mini la sig tätt intill mig, som om hon visste att jag hade ont.

Jag var nog inte jättepigg igår kväll, trots allt. Att ha hjärtklappning och tro att hjärtat är på väg ur kroppen i 75 minuter satte sina spår. Jag blev otroligt trött. Dessutom värkte det i käften. Jag intalade mig att det var för alla bedövningsstick och verktyg som varit i kontakt med gom och tandkött. Själva tanden var rätt öm också, men eftersom nerverna är dödade i den borde den inte göra ont. Kan en ha fantomsmärtor i en död tand? Oavsett detta, jag la mig med pläd ovanpå sängen och vilade i trekvart. Sen ställde jag mig vid strykbrädan ungefär lika länge. Ibland kan nämligen fysiskt arbete leda bort tankar på smärta för mig. Det lyckades inte helt, men jag är nöjd att den stora strykhögen blev omhändertagen. Lite senare kunde jag äta två smörgåsar och till och med lite mjuk marknadsnougat. Mini låg tätt intill mig i bästefåtöljen, som om hon kände på sig att jag hade ont.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

Jag strök pikétröjor och jeans…

…kökshanddukar, en duk och linneservetter….

…samt tischor och en hoodie.

∼ ♦ ∼

Härlig höstdag idag med underbara färger.

I morse värkte det fortfarande i käften, så jag tog en Ipren. Den hjälpte snabbt och jag kunde äta min frukostyoghurt med Annas äpplemos, flytande honung och müsli i utan att det var plågsamt. Anna hade uppenbarligen utfodrat katterna tidigare, så jag behövde bara ta hand om tömningen av pottorna.

Det var en härlig höstdag idag på förmiddagen. Solen sken, det var inte för kallt och träd och buskar har underbara färger just nu. Jag stannade för att fota trädet här intill på bilden, ett träd jag passerar på väg till och ofta från jobbet varje dag. Såväl för- som eftermiddag ägnade jag mig åt mitt nyhetsbrev. En text ifrågasattes och fick skrivas om, en notis saknades, skrevs… och beslutades att bli lagd på vänt ett par veckor. I sista stund kom ett bra tips till. En skulle kunna tro att jag blir stressad av allt detta, men det är faktiskt så att jag gillar farten och fläkten som det här nyhetsbrevet orsakar. Kanske handlar det om att jag kan lita på erfarenheten att det alltid löser sig till sist..? Efter lunch tog jag en halvtimmes friskvårdspromenad i Botaniska trädgården. Solen lyste mera blekt då, men det var varmt. Arbetsdagen avslutades med ett AW för att fira framgångarna med sjösättningen av det stora systemet och alla därtill hörande driftsättningar av andra system.

Chips, nötter och vin passar bra på ett AW.

Jag köpte tog såna här och en liten öl.

∼ ♦ ∼

Lite värre än min tandvärk är läget för familjens utlandsresenärer. Här hemma håller vi tummen för snabbt tillfrisknande och snar hemresa.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.