Ett inlägg om en novellsamling.
Nu tror jag att jag har läst det mesta av Jojo Moyes. I kväll slog jag ihop pärmarna till den lilla novellsamlingen Ensam i Paris och andra historier från 2016. Jag brukar inte läsa noveller eftersom jag föredrar romaner, men när det gäller den här författaren vill jag inte missa ett enda verk.
Ensam i Paris och andra historier innehåller elva noveller, varav två är lite längre. Titelnovellen, Ensam i Paris, är den längsta och också den jag tycker om bäst. Samtliga noveller handlar om kärlek och relationer, oftast mellan äkta makar eller par där kärleken stöter på hinder av olika slag, inte sällan missförstånd. Kärleksromaner brukar jag inte gilla och feelgoodhistorier är jag tveksam till, men Jojo Moyes har ett sätt att skriva som gör att jag känner igen mig i mycket – eller i vart fall delar – av hennes berättelser. Då slinker även novellerna ner.
Ensam i Paris handlar om ett ungt par som ska göra sin första utlandsresa. Bara det att Pete aldrig kommer till Paris och Nell finner sig bli ofrivillig tillfällig sambo med en amerikanska på hotellrummet.
Samtliga noveller har ett finurligt slut, vissa bättre än andra. Detta gör samlingen lite ojämn. Och om jag fick önska hade jag sett titelnovellen som roman.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Intressant, jag har inte förstått att det är en novellsamling. Då måste jag införskaffa den. Jag tycker att välskrivna noveller är riktiga pärlor.
GillaGilla
Det visste inte jag heller i förväg, men sen när jag såg den köpte jag den ändå. Det är en svår konst att skriva goda noveller. Jag föredrar att läsa romaner.
GillaGillad av 1 person
Dom där har jag inte läst, men några andra av henne, och dom föll mig i smaken.
GillaGilla
Den här boken är bra och ganska snabbläst. Två av novellerna är lite längre, men övriga kortare. Perfekt för den som bara vill läsa lite grann då och då.
GillaGilla