Kära dagbok…
”Mitt hjärta blöder!
sa hon och bad mig ringa när saker och ting hade lugnat ner sig. Det har nu gått nio år, sju månader och två veckor. Jag har inte ringt. Hon har inte ringt.
Mitt hjärta blöder.
Vi har setts två gånger, senaste gången på en gemensam väns begravning i september 2011. Vem vet, hon, vars hjärta blödde, kanske också är död nu. Det är i alla fall sju år sen vi sågs.
Människor kommer och går i ens liv. Ibland kommer de tillbaka, ibland försvinner de helt. I kväll, efter jobbet, kom en person som faktiskt blev min vän under De Sju Svåra Åren tillbaka in i mitt liv. Vänskapen rann inte ut i sanden, jag hade bara tårar och tråkigheter vid det tillfället och ville inte dela dem med nån. Men tack för att du blev min vän då och för att du vill vara det igen! Och medan jag väntade träffade jag ytterligare tre vänner, bara så där. Tacksamhet!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Vänner, precis som alla relationer, är något som man måste jobba med och vårda. Jag upplever det som något positivt allt man kan finnas för varandra under olika delar av livet, ha paus ibland och sedan återuppta kontakten. Själv behöver jag bli mycket bättre på att vara proaktiv i mina vänskaper.
GillaGilla
Visst måste vänskapsrelationer vårdas. Men i det här fallet kom livet emellan – svår sjukdom, flytt, pendling till jobb i annan kommun mm. Men jag är glad att vi kunde prata som sist, sex års frånvaro till trots.
GillaGilla