Ett inlägg om ett vin.

Baroloviner gör segerståg i mitt liv just nu.

Baroloviner gör lite av ett segertåg genom mitt liv just nu. De tillhör inte bara den högsta klassen viner från Piemento, de är också smakrika och fylliga, härligt kraftfulla och passar till det mesta. Min sambo och jag äter inte alltid samma mat, även om vi oftast gör det. Anna äter alla sorters kött, medan jag bara äter kalkon och kyckling. Goda och smakrika ostar äter vi emellertid båda två.

Det var till de svindyra lördagsostarna jag plockade fram en flaska Barolo Fontanafredda 2013 ur vinskåpet i lördags, öppnade det och lät det lufta. Men vi drack de sista glasen av vinet till söndagskalkonen, en kraftigt kryddad pippi med vitlökssmör. Systembolaget, som säljer vinet för 209 kronor/flaskan, tycker att en ska äta lamm-, nöt- eller viltkött till vinet. Ostar och kalkon går lika bra.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, rosor, jordgubbar, sandelträ, nougat och pomerans. […] Nyanserad, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, rosor, jordgubbar, sandelträ, nougat och pomerans.

Den där nougatsmaken kände jag tydligast när jag drack vinet till kalkonen. En kan tycka att smakerna skulle skära sig, men icke. Vin och kalkon gick alldeles utmärkt ihop. Även ostarna, som var mycket svindyra smakrika – två blåmögel och en hårdost – var alldeles utmärkta till vinet. Då hade vi emellertid druckit annat innan och smaklökarna var inte lika opåverkade av detta.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.