Kära dagbok…

Jag åt Fazers julbord till lunch. Som deras vanliga mat var den ganska smaklös, så jag ser fram emot julbordet hos Fänriken.
Kroppen kämpar helt klart mot en infektion. Jag har ont i halsen, det kliar i ögonen, näsan känns lite täppt, huvudet är tungt, musklerna ömmar och jag fryser och svettas om vartannat. Nu är det verkligen ovanligt att jag får virus av den här typen, så förhoppningsvis går det över. Eller också blir jag skitsjuk. Men min kropp är duktig på att bekämpa sånt här, så jag litar på den. Jag knaprade Ipren idag i alla fall för att klara jobbet. Det är en del att avsluta före vinterns helger.
I eftermiddags hade vi avdelningskonferens med föreläsare och det ville jag inte missa. Det var två riktigt bra föreläsare, skulle det visa sig. I kväll har avdelningen fest med julbord på en nation, men jag har inte anmält mig – jag har inte kläder för sånt. Dessutom gick all kraft åt till att klara arbetsdagen, jag vill ju så gärna göra mitt bästa på jobbet. Fast nästa fredag ska jag vara flexledig och det känns bara skönt. Julbord light blev det emellertid för min del till lunch. Jag käkade Fazers – Restaurang Segerstedts – julbord. Precis som all mat på den restaurangen var den ganska smaklös, men de veganska köttbullarna och prinskorvarna var milda och goda.
∼ ♦ ∼

Annas fyra kassar som ska till återvinning.
Även om jag blir ämlig till helgen finns en del jag måste göra. I kväll ska jag försöka upparbeta kraft och ork att städa badrummet och duschrummet/toan. Det är inte gjort ordentligt på… bra länge. I morgon ska jag ta ett varv med dammsugaren innan jag åker med två papperskassar från mig och fyra från Fästmön till återvinning. De senare var jag och hämtade igår kväll. Det är skönt att få undan så mycket som möjligt för oss båda, men kanske mest för Anna som ska ha julen hos sig. Hemma hos mig är det inte så mycket jul, som sagt, bara en enda adventsljusstake.
Men på tal om jul återstår ännu några klappar att inhandla. Idag kom jag på en sak som jag ska försöka få tag i under morgondagen. Igår kväll ringde Annas snälla mamma och pratade klappar. Somliga var så nyfikna vilken typ av klappar det gällde, men jag lyckades hålla tyst. Och det kanske var ett smart drag som gjorde jultomten vänligt inställd till mig, för i kväll låg det ett blått paket innehållandes en julklapp – till mig! – i postboxen! Förresten… självaste jultomten träffade jag i eftermiddags. Han hade klätt ut sig för att se ut som alla vi andra, men jag avslöjade honom tack vare… stövlarna…
NU ska jag skrubba lite i mitt hem innan det blir en stadig virre mot viruset!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









