Ett inlägg om mitt litterära liv i november.

Novembermörkret har sannerligen sänkt sig över oss. Det brukar vara en bra tid att ägna sig åt läsning, men med en flytt på gång blir det inte mycket tid över för litteratur. Nånting att läsa har jag emellertid alltid – precis som förra månaden och många år tillbaka. Fast det blev bara sex böcker, om än tunga, lästa i november.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Novemberböcker 2017:

Det blev som sagt bara sex böcker lästa i november. Men majoriteten av dem var så kallade tunga böcker. Endast två var deckare (Liv och Bödelskyssen). Tre böcker var inte skönlitterära (Farfar var rasbiolog, Queer London och Nu: Strategisk improvisation för effektiv kommunikation). En bok hade ett realistiskt tema, men var skönlitterär (Vi måste prata om Kevin).

En av böckerna köpte jag i London och den var förstås på engelska (Queer London). En bok köpte jag second hand (Vi måste prata om Kevin) och tre av böckerna köpte jag nya (Queer London, Liv och Bödelskyssen). Två av böckerna fick jag av vännen Jerry (Farfar var rasbiolog) respektive av jobbet (Nu: Strategisk improvisation för effektiv kommunikation). Tack!

Två av böckerna fick högsta Toffelomdöme (Liv och Nu: Strategisk improvisation för effektiv kommunikation). Tre av böckerna fick högt Toffelomdöme (Queer London, Bödelskyssen och Vi måste prata om Kevin). Medelomdöme fick en bok (Farfar var rasbiolog).

Titeln November månads bästa bok togs av… Liv.

Livet är kort.