Kära dagbok…

Ingenting är planlöst plockande just nu.

Kvällarna är korta, dagarna likaså. Jag får en del gjort här hemma efter jobbet, men jag är otroligt trött. Igår kröp jag i säng strax efter klockan 21 och somnade till Veckans brott på sovrums-TV:n. Senare vaknade jag förstås en fyra, fem gånger under natten. Det var krampen som satte in i vänster fot och underben.

Igår plockade jag reda på en del saker jag är rädd om och packade ner dem. Vidare rensade jag en garderob på några tjocktröjor som kan gå till dem som bättre behöver dem. Och av bara farten röjde jag ur köks-soffan också. Det kan verka som planlöst plockande, men jag som ser saker och tings sammanhang vet att så inte är fallet.

På tur nu står att packa ner några småtavlor. Därefter bara måste jag börja med förrådet. I helgen hoppas jag komma iväg med alla papperspåsar som står i hallen till återvinning samt kasta en del skräp som finns i kallförrådet. På söndag får jag eventuellt hjälp av Annas snälla mamma och hennes L att ställa en del grejor från kallförrådet på Slottet. Jag ska försöka hjälpa Annas snälla mamma med lite stöd för ond kroppsdel i gengäld. L ska titta på min gamla hoj och se om den är värd att göras iordning – i såna fall får han den. Sen blir kallförrådet så gott som tomt, för sommardäcken är på hotell över säsongen. Det är synd att säga vintersäsongen, för det regnar mest hela tiden just nu.

∼ ♦ ∼

Idag fixade jag faktiskt de sista punkterna till mitt nyhetsbrev. Alla texter är inte helt klara än, men i morgon eftermiddag ska jag göra nyhetsbrevet helt färdigt för publicering fredag förmiddag. Jag hann också göra en del uppdateringar på intranätet och vara på två möten. På eftermiddagen tog jag en fika med En man som heter Ove. Det är så lustigt, för tidigare fikade vi flera gånger i veckan. Nu när vi sitter en bit bort från varandra i vårt nya, fina jobbhus blir det högst en gång i månaden. Lunch äter jag varje dag och det blir min dags varma måltid. Nu är jag nere i en halv portion per dag. Restaurang Feiroz är nämligen väldigt generösa. Idag köpte jag lunchkuponger – elva stycken för 700 kronor. Då får jag garanterat tio luncher till, alltså.

Nu får jag garanterat tio luncher till framöver.

∼ ♦ ∼

Medan somliga förlustar sig i oförlovat skick på Flustret och äter julbord, stannar andra hemma och äter smörgås till kvällsmat, plockar med sina saker och tvättar håret. Fast lite skrattar jag ändå i kväll åt att handpenningen på min lägenhet nu har kommit in. Pengarna sitter på mäklarens konto till dess att köparen har blivit godkänd som medlem i bostadsrättsföreningen. Sånt kan dessvärre ta tid. Tur att jag har lite att plocka med tills affären ska göras upp. De här fejk-apelsinerna lät jag emellertid vara kvar på jobbet – jag har mina egna prylar att plocka med. Allt efter en plan, förstås…

Fejk-apelsinerna fick vara kvar på jobbet. Jag har annat att plocka med här hemma.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.