Ett inlägg om ett rött vin.

Kvällens vin, ett Amarone från 2013.

Det blev italienskt till middag i kväll igen. Jag tinade en burk pastasås på kycklingfärs och kokade penne till. Tanken var att måltiden skulle kompletteras senare med några goda dessertostar, men det blev choklad i stället. Ur vinskåpet valde jag en flaska Villa Righetti Amarone 2013 – vinet skulle ju passa till ostar, lagrade hårdostar. Mörkt kött går också bra till vinet, fast inte till mig som bara äter ljust.

Jag är fortfarande såld på Amaroneviner. Fylliga och sträva passar de min gom och mina smaklökar. Priserna ligger förstås högre än andra viner – det här vinet kostade 215 kronor när jag köpte det i september.

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft på sin webbplats:

”Kryddig, nyanserad smak med inslag av fat, mörka körsbär, choklad, romrussin, kaffe och kardemumma. […] Kryddig, nyanserad doft med inslag av fat, mörka körsbär, choklad, russin, katrinplommon, kaffe och salvia.

Det här vinet är helt klart både fylligt och kryddigt. Det passade finfint till pastasåsen, som också var kryddig, men lika väl till schweizernöt. En mörk och vacker färg med en utsökt smak som fyllde munnen länge. Där här är definitivt ett vin jag köper igen!

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.