Kära dagbok…

Den Mest Älskade.

Hon. Den mest älskade. Idag är det tio år sen vår första dejt. Tiden har gått fort, men det har inte alltid varit roligt. Vi har kämpat med både det ena och det andra – vissa saker tillsammans, andra saker enskilt. Än så länge finns vi för varandra. Tankarna på ett nästa steg finns. Hur det blir med det är nåt mellan Fästmön och mig. Den som inte har helhetsbilden kan inte förstå eller veta. Och helhetsbilden sprids inte via några sociala medier, där ges bara glimtar av våra liv. Så tro aldrig, till exempel, att du känner mig bara för att du läser min dagbok här på bloggen. Ibland känner jag inte ens mig själv. När ens liv förstörs, såsom mitt gjorde i januari 2009, tar det tid att bygga upp på nytt. Det är en kamp – och ett byggande! – varje dag. Förhoppningsvis blir slutresultatet mer solitt. Men där är jag inte än. Där är vi inte än. I kväll firar vi tioårsdagen av vårt första möte. Ett decennium… Här och nu. Jag älskar dig, Anna du.

∼ ♦ ∼

Lördagskvällen tillbringade jag ensam här hemma. Efter maten hällde jag upp en Orreforsskål med Dumlekolor och såg filmen Mina drömmars stad. Mäktig! Men böckerna är bättre. Tycker jag.

Mäktig film, men böckerna är bättre.

Jag hade Dumle, men var var Humle?

I morse vaknade jag runt halv nio och var jättetrött. Det blev lite sent igår och sömnen orolig. Jag sover med öppet vädringsfönster. Nattluften var skönt kylig, men alla nattljud estimerar jag inte. Trafik på avstånd och regn på natten kan vara sövande, skrålande människor, mopeder och rök som sipprar in gör mig klarvaken och ilsken. I morse låg jag och läste en bra stund. Jag hade typ 30 sidor kvar i den näst sista boken jag köpte i London. Dem läste jag. Sen började jag på en bok jag köpte på Emmaus i Gryttby i juli. Två ganska olika böcker, men böcker där barn har viktiga roller. Under eftermiddagen har jag läst och läst och läst och… spelat AnagrApp till dess att jag inte kunde tänka mer eftersom nån spelade musik högre än mina tankar. Sa jag att jag längtar bort från Slummen i New Village..?

Jag läste ut Carry the one i sängen…

…och började på Inlåsta.

Sen spelade jag AnagrApp till dess att mina tankar överröstades av musik.

NU ska jag gå och fira kärleken.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.