Ett inlägg om en film.

Lördagskvällar är fattiga på bra TV-program. Ganska sent hittade jag i alla fall en film på Kanal 11 som jag beslutade mig för att se. Stalked by my neighbor (2015) roade mig fram till strax före klockan ett.

Filmen handlar om en ensamstående mamma och hennes dotter i sena tonåren. En kväll skajpar de två och mamman får då bevittna hur dottern attackeras och våldtas av en inkräktare som tar sig in i lägenheten. Efter den ruggiga attacken bestämmer de sig för att flytta till en villaförort som de tror ska vara lugn. Tjejen är självklart nervös och hispig fortfarande, trots att mannen som attackerade henne inte längre kan göra henne illa. Lite grann av social fobi har drabbat dottern, så hennes nya kompis har blivit en kamera. För att roa sig fotar hon sina grannar. Det hela är, som så ofta, mycket oskyldigt. Men så ser hon vid ett tillfälle hur nån främmande smyger sig in i ett hus mitt emot…

Ja jo, visst är filmen spännande bitvis, men när det gäller amerikanska thrillers är handlingen vanligen rätt stereotyp. Självklart blir tjejen kär i en misstänkt mördare, nåt som föregåtts av att hon inte har blivit trodd av varken polisen eller sin mamma – förrän det sker ett mord.

En stunds underhållning, ja, men långt ifrån nåt mästerverk. Toffelomdömet landar på medel – och då är jag rätt snäll…

Livet är kort.