Kära dagbok…

Öl och utläsning på ballen.

Fredagskvällen blev het. Då är det inte roligt att bo i Slummen, för det finns vissa saker en inte slipper då. Men jag började med att slita av mig kläderna (inomhus), hoppa i shorts och linne (inomhus), veva ner markisen och parkera mig på ballen* när jag hade skrivit klart gårdagens dagboksinlägg. Trodde jag skulle spy av åsynen av svarthåriga ben, men klarade av att hålla illamåendet i schack genom att vända bort blicken. Att inte kunna blunda med öronen är svårare. Då kom jag på att jag ju faktiskt kunde använda samma avskärmare som på jobbet: Peaceful piano på Spotify. Det funkade! Jag blev så till mig att jag svepte en öl medan jag läste ut en deckare. När jag hade skrivit om den här fixade jag en GT och middag, det vill säga ostringar med cheddar och chilismak, inhandlade nån gång i somras. Drinken och ostringarna var perfekt kombo i hettan och tillsammans med en nyinköpt bok jag kunde drömma mig bort från slummen och låtsas att jag var… vartfansomhelstutomhär. Kanske till Kanada, där mamma har en kusin och jag har sysslingar, kanske till Norwich, där Dolt i mörker utspelar sig, kanske till Brighton där författaren till Dolt i mörker, Elly Griffiths, bor. Så lustigt, förresten. Elly Griffiths var i Sverige i somras och jag var i Brighton…

Bokbyte från kanadensiska byn Three Pines till brittiska Norwich.

Middag och middagssällskap.

Familj, förresten… När jag precis hade skrivit klart inlägget om boken jag hade läst ut ringde mobilen. Det var en inte helt nykter, tror jag, kvinna som desperat och ensam verkade leta efter blodsband. Nu trodde hon med all säkerhet att hon hittat det i mig. Om hon bara hade en aning om hur ont det gjorde för mig att också medge att jag är ensam.

”Familjen framför allt!

skriker somliga ut, gärna i sociala medier. Ja, den som har en. Den som inte har föräldrar, syskon, barn eller barnbarn… den är jävligt ensam i livet. Och nu finns det också folk som med lika stor säkerhet som hon som ringde igår anser att jag gör mig till offer. Det gör jag inte. Jag konstaterar. Mina föräldrar är döda, några syskon har jag aldrig haft. Barn har jag valt bort och då kan jag inte heller få barnbarn. Nej, jag blockade telefonnumret, vi är inte släkt. Jag är den sista i min familj. Sen ställde jag mig vid strykbrädan och kollade på Vera på SvT1. Hon är lika familjelös som jag.

Så mycket blev struket i sällskap av Vera.

∼ ♦ ∼

Det blev den vänstra, vuxenboken, som blev min sängkamrat i morse.

I morse vaknade jag med huvudvärk. Nej, det kan inte bero på att jag drack en starköl och två svaga GT igår, snarare på middagen och hettan. Jag tål inte värme särskilt bra, så när jag upptäckte att det regnade på förmiddagen idag blev jag glad. Fast det är väldigt kvavt ändå, tyvärr. Klockan var runt åtta när jag fixade kaffe på sängen medan jag funderade över vilken bok jag skulle välja till sängkamrat. Det blev Dolt i mörker. Den andra boken jag läser just nu, Tamika och medicinmannens arv, har jag fått för att recensera. Den ska jag ta tag i nu i eftermiddag, innan jag tar mig en GT och innan jag lagar mat (lasagne på kycklingfärs) och innan dricker rödvin – det är ju en barnbok! För övrigt är jag nu ungefär halvvägs i Dolt i mörker. Den är bra och går snabbt att läsa.

Som den goda granne jag är (hick!) startade jag inte min flerstämmiga dammsugare förrän efter klockan tio. Jag gick först en tur med dammvippan och det är ju en rätt tyst syssla. Avslutningsvis skurade jag mina våtutrymmen. När jag äntligen satte mig ner till frukostbordet var det närmare lunchtid. Med öppet fönster lät det ungefär som på jobbet eftersom nån tyckte att det var OK att utföra ett visst inomhusarbete utomhus. Med pauser då apparaturen stod obevakad. Alla barn påg gården var väl inlåsta – eller satt och åt lunch. Barn äter ju lunch nu för tiden. Själv blaskade jag av tänder och kropp och for för att handla. Bland annat fyllde jag på mitt vinskåp med fyra italienare: Borgogno Laghne Rosso 2014, Grillo Selezione di Famiglia 2015, Corniolo Livio Pavese 2010 och  Di Fatto Monferrato 2013. Med hem följde också en flaska Östgöta sädes, för i morgon ska jag äta sill och potatis och till det vill jag ha en knapp** samt Gibson’s London Dry Gin. Försent noterade jag att ginsorten jag köpte har smak av koriander. Hur ska det gå, jag som avskyr koriander???

Fyra italienare, en östgöte och en Londonbo.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**en knapp = en snaps

Livet är kort.