Ett inlägg om en film.

Jag läser mycket, ofta och gärna, men som lilla mamma brukade säga kan jag inte läsa hela tiden. Igår kväll kollade jag in en sen film på TV6, The Purge (2013). Det skulle vara en skräckfilm och såna gillar jag. Nu kan en säga att filmen också tillhör kategorin science fiction – den utspelar sig i ett, inte alltför långt ifrån men ändå, framtida USA.

I centrum för filmen står familjen Sandin – mamma, pappa och två barn. Familjen har det gott ställt, bland annat för att pappan är framgångsrik säljare av en sorts larm och säkerhetsanordningar för hus, nåt som väcker avundsjuka här och var. Under the Purge, som jag gissar kommer från purgatorium, skärselden, den renande, är all kriminalitet tillåten i tolv timmar. De enda som är fredade är politiker, presidenten och liknande. Tanken är att folk under de tolv timmarna ska få rensa ut sin ilska och sitt hat. Mord är förstås tillåtet och många griper möjligheten att hämnas. Under the Purge är varken polis, brandkår eller ambulans tillgängliga. Så… det gäller att överleva. Men sonen i familjen Sandin ser en jagad man och bestämmer sig för att rädda honom genom att släppa in honom i deras fort till hus. Det finns ytterligare en person i huset som inte tillhör familjen. Och utanför porten står snart det maskerade gänget som jagade mannen och kräver att familjen ska lämna ut honom – annars kommer de in och, underförstått, mördar alla i huset. Våldtäkt finns också i hotet.

Det finns säkert en djup mening och tanke med den här filmen. Jag tycker bara att den är otäck och blodig. Ändå kan jag inte låta bli att titta, för på nåt sätt känns den inte helt lika verklighetsfrämmande som den med all säkerhet gjorde 2013 när den kom. Visst är tanken god att få ett tillfälle att släppa ut sitt hat, men att gå så långt som till våld och mord… neeej. Som en slutkläm får jag bekräftat att grannar är de sista en ska lita på. Tro inte att de vill en väl!

Det är svårt att betygsätta den här filmen, för den är mest blodig, men har ändå en tanke bakom. Medelomdöme känns därför mest passande.

Livet är kort.