Ett inlägg om en film.

Om jag var vaken sent igår hade jag tänkt titta på en skräckfilm på TV12. Och tänk, det var jag! Så otroligt snabbt det har gått att vända på dygnet även för mig som i vanliga fall är morgonmänniska och trött på kvällen. Strax före midnatt startade filmen The Bay (2012) och jag höll ögonen öppna i nästan två timmar för att titta på den.

Det är den 4 juli 2009 och i den lilla kuststan ska befolkningen fira min namnsdag USA:s nationaldag. Det pågår festligheter över hela stan och en oerfaren reporter går runt för att göra intervjuer etc. Plötsligt får folk konstiga bölder. Kaos uppstår och sjukvårdssystemet och alla andra system i samhället bryter samman. Det visar sig att nån sorts pest har utbrutit genom parasiter. Parasiterna använder människor som värddjur och det finns inget botemedel. De flesta människor blir smittade, men några klarar sig. Samtidigt som glimtar från den 4 juli visas ser vi tittare även en Skype-ruta där den oerfarna reportern, efter händelserna, berättar om vad som skedde. Regeringen har nämligen beslagtagit alla inspelningar från dagen. Vi får också följa några enskilda personers öden.

Ja hum… Nog är det läskigt och blodigt. Bölderna är skickligt sminkade på folk liksom även de inälvor som trillar ut. Men det blir liksom inte mer än så. Mycket blod och äckel fast ganska… segt. Jag är förvånad att jag höll ut så länge som jag gjorde. Det måste ha berott på att jag mutade mig med en Plopp…

Toffelomdömet blir det lägsta.

Livet är kort.