Kära dagbok…

Jakten på hallongrottorna var… framgångsrik.

På söndagar ska en göra utflykter. Det gjorde i alla fall alltid vi i min ursprungsfamilj. Det var emellertid inte alltid blot til lyst – den lilla Tofflan var nämligen fruktansvärt åksjuk. Dessvärre är det en sjuka som inte helt har växt bort.

Den här söndagen, i ett annat sekel, hade Tofflan tillsammans med Fästmön nästlat sig in hos ett par karlar. Karlar som hade utlovat… hallongrottor om vi nådde fram till målet, deras country house. Och vad gör en inte när det vankas kakor! Ja, se en stannar inte hemma, en ger sig ut på hallongrottejakt.

Men först grundade vi med en rejäl sovmorgon, kaffe och bok på sängen och frukost ur sängen, vid köksbordet.

Som vanligt gäller att du klickar på bilderna för att de ska bli större och för att se bildtexten (hovra med musen över bilden så syns också bildtexterna)!

Kaffe och bok på sängen…

…frukost vid köksbordet.

Ett par mil utanför Uppsala svängde vi av stora vägen för att titta in till Iittala outlet. En kunde ju inte veta om det skulle gå att i dess närhet till exempel göra Lacoste-fynd eller annat. Dessvärre var så inte fallet. Men till min lycka upptäckte jag att Knyttet, som på engelska heter Toffle och är ursprunget till mitt nick, numera har kvalat in till Mumins porslinsfamilj. Hurra! Sen upptäckte jag att nån hade… köpt snor… Kunde det vara karlarna med hallongrottorna, tro?

Knyttet, Toffle, är den svartklädda, ängsliga figuren.

Nån hade köpt SNOR!!!

Med Anna som kartläsare nådde vi vårt slutmål utan problem. Vi möttes av Zeta och ett antal gosiga hundar, två charmiga småkillar (kiss-och-bajs-åldern är ljuvlig!) och deras före detta höggravida moder samt en bedårande äkta man, Timpan, dock utan man (rimmar på Iran) på huvudet. Nu är emellertid porträttfotografering, till skillnad från bilkörning där jag är bäst, inte min gren här i världen. Men av bilden till vänster kan ändå betraktaren förstå vem av makarna som står på alla fyra och vem av dem som sköter disktrasan (rosa)… Bilden till höger föreställer Gucci, även hon med rumpan mot åskådaren/fotografen. (Jag kan visst inte fota hundar heller…)

Zeta står på alla fyra och Timpan sköter disktrasan.

De bakre delarna av Gucci.

När det gäller kakor var jag däremot mer alert. Och vem blir inte det när det inte enbart bjuds på hallongrottor utan även en vidunderligt god mjuk kaka med fågelbajs, snor (köpt på Iittala outlet?) och gammal surnad bröstmjölk ovanpå? (Bagaren avslöjade sina hemliga ingredienser.) MUMS!

Jakten på hallongrottorna var… framgångsrik.

En ljuvlig kaka med skumma ingredienser.

Äntligen hann fotografen med! Sickan lät sig fotas.

Tiden flyger fram när en har roligt och en ska inte våldgästa sina vänner alltför länge. Vi lämnade de stora herrarna, de små dito och moderskeppet samt alla fyrbeningar och flög tillbaka till Uppsala. Jag körde på en sten så det smällde under bilen. Gissningsvis blev det ytterligare en buckla – eller varför inte ett hål den här gången..? Fast vad gör väl det när en har haft en sån trevlig eftermiddag på landet??? Tack Zeta och Timpan!

Vi har återvänt från landsbygden till stan.

∼ ♦ ∼

Hemma i stan gick vi och handlade några väsentligheter innan vi dukade fram middag. Även denna gång inledde vi med sill, potatis och var sin ”knapp”, men vi överdrev inte. Huvudrätten blev kycklingspett och till det tzatziki, grekisk sallad, bröd, ostfyllda pfefferoni, goda ostar och en hel flaska vin (ja, vi drack halva var, förstås). Efteråt sjönk vi ner framför TV:n och bara slöglodde på nåt spännande. Livet är gott…

Örtostar är jag galen i just nu.

Huvudrätt av plockad sort.

∼ ♦ ∼

I morgon väntar nya äventyr och ytterligare en tur ut på landet, denna gång dock i nordlig riktning.

To be continued…

Som avslutning en liten film. För i Lugnet tystnar aldrig lammen… (Volymen på!)

Livet är kort.