Kära dagbok…

Blåbärsbullar blev det till fredagsfikat på jobbet.

Plötsligt är det fredag igen och andra bullar på jobbet (blåbär den här gången). Det är nu fem dagar sen jag lämnade Motala, bara. Ändå känns det som en evighet. Det är två skilda liv, två olika hemstäder. Tur att jag har två ben och fötter eftersom jag tycks ha ett av vardera i Motala och Uppsala. Goa vännen Mia har lovat mig att jag alltid är välkommen att låna hennes soffa och hem. Därför blir mitt löfte till mig själv – och hot till Mia! – att det inte ska dröja för länge till nästa gång. Om två veckor får jag dessutom eventuellt besök från Motala av vännen FEM. Mia hade lyckats lova bort sig då, tyvärr.

Men nu är det valborgshelg i Uppsala. Sista april. Jag har tre dagar ledigt eftersom måndag är helgdag, Fästmön har endast lördag och söndag fria. Planerna var ursprungligen större än verkligheten tycks bli. Bland annat får Anna sina rör spolade idag. Och då menar jag inte luftrören utan vattenledningarna hemma. Det verkar som om det är samma problem i Annas hus som i mitt, med den skillnaden att problemet i mitt hus inte är den övre våningen utan bottenplanet.

En skönhet i mitt kök.

Nej, i mitt hem står liljorna jag fick av Anna i onsdags så raka, höga och fina. I morse hade en av dem börjat slå ut. De ska ha kallt vatten och gärna stå svalt. Har en tur kan de överleva i två veckor under rätta förhållanden. Nu är mitt kök ganska varmt, men det är oftast där jag sitter och jag vill ju kunna se på skönheterna.

Arbetsdagen avlöpte utan oförutsedda händelser. Jag deltog i de möten jag skulle, publicerade mitt nyhetsbrev och skrev det jag hade planerat. Därför tar jag nu helg med gott samvete, en helg där planerna, som sagt, inte är riktigt klara ännu. Men det blir definitivt sill och snaps på söndag, föregånget av biltvätt.

En riktigt go’ sista april/Valborg önskar jag den som har läst det här inlägget! Jag kanske tittar in nåt här under helgen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.