Ett inlägg om ett vin.

Ett oväntat bra vin, skruvkorken och det låga priset till trots.

I mitten av februari inhandlade jag fyra viner. Ett blev en present, ett har jag druckit upp och… eh… ja… nu har jag druckit upp ytterligare en flaska. I kväll slank det som var kvar av Lindeman’s Gentleman’s Collection 2014 ner. Jag tog ett glas i söndags och ett glas igår. I kväll lät jag vinet bli måltidsdryck till spaghetti och kycklingfärs. Förutom detta tog jag ett glas till smakrika ostar och även choklad.

Märkligt nog när jag söker på vinet på Systembolagets webbplats får jag veta att vinet inte lagerförs av Systembolaget och därför inte heller har provats. Men jag vet att jag köpte vinet där, för 90 kronor, enligt kvittot.

Så här skriver Tre kronor vin, där jag är medlem, om vinet:

”[…] Ett modernt italienskt vin som får sin karaktär av Primitivo och Negroamaro. […] Överraskande bra pris. […] 
Aromer: Svarta vinbär, blåbär, plommon och en försiktig doft av choklad med ett mjukt anslag av körsbär.Vinets namn anspelar på att Doktor Henry Lindeman en gång grundade sitt vinföretag på 1800-talet med ambitionen att lära folket i Australien att dricka vin i stället för bara starksprit, […] Han var en av de viktigaste personerna i skapandet av Australien som vinland. Numera är hans vinföretag mycket stort och världsomspännande. Han ler nog i sin himmel när man gör ett lättdrucket och charmigt vin i Italien, som ju är ett av de verkligt klassiska vinländerna. […]

Vinet har en doft av smörkola, tycker jag, men smakar tack och lov mer åt choklad och mörka bär. Jag tycker inte att eftersmaken är särskilt lång, utan vinet har en lätthet som gör att det passar allra bäst till pasta, som är lite tungt. Det funkar också bra ihop till dessertostarnas sälta och den ljusa chokladens sötma.

Sammanfattningsvis tycker jag att jag fick ett oväntat bra vin, trots skruvkork och det låga priset. Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.