Ett inlägg om en film.

För några år sen läste jag Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelsforstrilogi – trots att jag redan då var tant. Böckerna är ju skrivna för ungdomar och dessutom i en genre som jag normalt inte läser, fantasy. Men jag gillade böckerna och tyckte att den första delen, Cirkeln, var den bästa. Igår kväll, sent, gick Cirkeln som film på SvT1. Fästmön och jag höll oss vakna och glodde.

Handlingen utspelar sig på ett gymnasium i en liten svensk byhåla. Skolan skakas av två självmord bland eleverna. Nåt riktigt ont håller på att ta sig in. Men det finns krafter att stoppa det onda – om krafterna hålls samman. Sex tjejer har blivit utvalda att göra detta. Tjejerna är inte alls kompisar och det visar sig vara ganska svårt för dem att samarbeta.

Det är ytterst sällan jag tycker att en film som baserar sig på en bok håller samma höga klass som litteraturen. I det här fallet stämmer det inte. Jag tycker att filmen är minst lika spännande som boken. De olika karaktärerna skildras trovärdigt av ett gäng unga skådespelare. Trots att största delen av filmen handlar om fantasier finns verkligheten där med sånt som självmord, familjebråk, mobbning, droger, fylla, kärlek etc.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.