Kära dagbok…
Det är över tre månader sen mamma gick bort, men nån rapport har jag fortfarande inte fått.
Under den gångna veckan har sorgen trängt sig på. Saknaden finns här alltid, men sorgen… Jag försöker tänka framåt, jag försöker tänka att det är ett faktum, jag försöker tänka positivt, trots allt. Men jag har börjat grubbla på varför den där förbannade obduktionsrapporten aldrig kommer. Det är nu över tre månader sen mamma gick bort och jag vill veta varför. Nånstans hade jag telefonnummer till läkare i såväl Motala som Linköping. Tror du att jag hittar det nu? Nej. Numren är och förblir borta och jag vet inte vem jag ska kontakta för att höra mig för om rapporten.
Ingen ringer.
Ibland tänker jag att det är en frihet och att jag slipper mitt dåliga samvete. Men samvetet finns där ändå (”kunde jag inte ha ringt oftare?” och ”kunde jag inte ha åkt ner en helg åtminstone i somras?”) och friheten… Den är så tom. Inte trodde jag att jag skulle sakna tystnaden så, den tystnaden som min fasta telefonlur står för. Ingen ringer på den längre. Ingen.
Verkligheten och nuet tränger sig på idag. Jag har tvingat Fästmön att följa med på en shoppingrunda idag för jag behöver kläder som sitter kvar på kroppen och inte åker ner eller ser oformliga ut. Jag ska försöka göra nåt normalt, införskaffa nåt jag behöver. Ställa sorgen och saknaden åt sidan. För jag lever ju fortfarande även om mamma inte gör det.
Natten och tidiga morgonen var full av kramper i fötter och ben. När jag slutligen gav upp vaknade jag med en huvudvärk som påminde mig om att gårdagens middag nog inte var den bästa: två öl, en skål ostbågar, ett halvt glas rödvin och några skedar Nutella. Jag fick i alla fall en kakform, jag som bakar så mycket – NOT!
Jag fick i alla fall en kakform…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Jag sade upp mitt telefonabonnemang i slutet av 2015 när både farmor och mormor gått bort under året. De var nästan bara de som ringde på den fasta telefonen. När de var borta så blev det…..tyst och tomt.
I nya lägenheten (som vi håller på att renovera) ska vi nog täcka över telefonuttagen. Tiderna förändras.
Häromdagen bad jag förresten en 17-åring att hämta en grej som låg i en filmburk…tonåringen såg frågande ut…
GillaGilla
Nu hänger mitt fasta abonnemang ihop med mitt bredband på sätt och vis så jag måste kolla först om jag kan avsluta det. Men om det inte ställer till nåt så blir det nog så – det är ju, som sagt var, ingen som ringer längre.
Hoppas renoveringen går bra!!!
PS Tonåringar vet inte vad disketter och kassettband är heller! 😛
GillaGilla
Jag minns samtalet från patologen efter obduktionen av min anhörige. Det gav frid, på något vis. Hoppas du kan hitta ett sätt att kontakta sjukvården om rapporten, din mors personnummer borde fortfarande finnas i sjukhusets system.
Oj vad jag känner igen känslan av att ha ätit en onödig ”middag”, min kropp fungerar inte (som den gjorde förut) utan vettig mat med riktig näring 😄
GillaGilla
Att försöka hitta rätt i vården är det få som lyckas med. Jag vet inte vem jag ska kontakta – mammas vanliga läkare eller läkaren som behandlade henne innan hon gick bort. Den senare minns jag inte ens namnet på, jag vet bara vilket sjukhus han jobbar på. Och att ringa läkare direkt lär inte funka… Det var för övrigt han som lovade mig en rapport.
Jag slarvar ofta med mat, kan inte minnas när jag åt grönsaker sist, till exempel. Och jag tycker att matlagning är så trist att jag undviker det i det längsta. Då blir det snacks och godis i stället. Och vin. 😛
GillaGillad av 1 person
Jag tänker att om du får tag i någon som kan slå upp din mors journal, så borde den berätta vem du ska kontakta. Hoppas du får tag på någon, det är skönt att veta mer exakt vad som hänt.
Vin är väl nästan en grönsak? Och definitivt middag! 😉
GillaGilla
Ja jag ska kanske försöka att ringa avdelningen mamma låg på och se om de kan få fram nåt. Men jag kommer inte ihåg vad den hette heller… Du ska veta att jag var i verkligt dåligt skick i höstas…
Ja, vin kan nog klassas som både grönsak och middag, helt riktigt!
GillaGilla