Kära dagbok…

Hej då, Carl Oskar!

Idag sa jag hej då till Carl Oskar. Carl Oskar har varit mammas utomhusrollator i ett par år, vintrar mest. Nu ska han flytta hem till en Barbro och där tror jag att han får det alldeles utmärkt bra. Det blev en snabb och smidig affär. Jag fick ett telefonsamtal i morse och vid lunchtid hade jag lämnat Carl Oskar med tillbehör hos Barbros dotter. Både mor och dotter var jättetrevliga. Dessutom visade det sig att Barbros dotter och jag har en gemensam bekant. Det känns tryggt, med andra ord, att Carl Oskar nu flyttar och får hjälpa en annan kvinna. Mamma hade sån nytta och glädje av honom och jag tror att hon ler uppe i himlen när hon ser hur bra det blev. Fast lite sorgligt var det – för mammas dotter. Jag minns när vi köpte Carl Oskar. Hans närvaro här har påmint om mamma. Nu blir hans flytt en bit på min väg till att acceptera att mamma faktiskt har gått bort.

Bouppteckningen efter mamma är klar och registrerad hos Skatteverket.

Ett annat steg på acceptansvägen blev den bekräftelse jag fick från juristen idag: bouppteckningen efter mamma är klar och registrerad hos Skatteverket. I kväll ringde jag därför min bank, såsom tjänstemannen vid mammas bank sa att jag skulle göra eftersom jag vill avsluta tre konton. Men se avsluta konton i andra banker kan inte min bank göra. Alltså måste jag åka till två banker framöver. Jag försökte ringa dem, men båda kräver personlig kod och eftersom jag inte är kund där, utan mamma, kunde jag inte ens ringa bankerna. Vad är det för service? Noll och intet, skulle jag vilja säga. För att kunna besöka två banker krävs lediga vardagar. Så typat att jag börjar jobba i morgon. Men det kanske löser sig ändå, bankerna har ju öppet till klockan 18 en kväll i veckan i alla fall och då skulle jag kanske hinna till en bank en vecka, tvåan nästa.

Bi-bi-bi-billigt? Nja, men min del av julmaten är kanske betald nu.

I eftermiddag har Fästmön och jag varit och handlat några julklappar och en del julmat. Hjälps vi åt blir det ju rätt bra och nu har jag betalat min del av maten, ungefär. Julkorten är också frankerade och postade. Maten är hemlevererad till Anna, men det som då var mindre bra var att hennes lägenhetsnyckel fastnade i bomlåset när jag körde in på gården för att lasta ur kassarna. Vi kämpade båda två, men nyckeln satt fast. Temperaturen har sjunkit snabbt från plusgrader till minusgrader. Uppenbarligen gillar inte bomlås sånt. Det slutade med att Anna fick ringa jouren. Jouren kom så småningom och Anna fick tillbaka sin nyckel. Tur det… Saker och ting ska ju aldrig gå smidigt, det vet vi ju.

Vad tänkte DU med som lämnade en sån här lapp?

Kyligare har det blivit, rentav frostigt – på flera sätt än ett. När vi skulle kliva in i bilen hade nån satt fast en rosa post-it-lapp bakom min ena vindrutetorkare. Jag förstår inte lappen. Jag ställde mig på en ledig parkeringsplats (inte handikapp), inom parkeringsrutan, jag skrapade inte nån annans bil, jag gjorde inget fel när jag parkerade. Att andra människor sen har problem kan inte jag rå för. Men vilken jävla trist attityd.

Det är för övrigt många här i världen som har trista attityder. Nu har även jag blivit frostig gentemot en viss person. Det finns gränser. Därför kan du senare i kväll läsa ett öppet inlägg till en näthatare vars återkommande kränkningar jag är jävligt trött på.

Livet är kort.