Kära dagbok…

En av mina listor. Detta är dagens och som du ser är allt avbockat!

Det har varit en lång dag. I morse var det så mycket jag trodde att jag inte skulle mäkta med, men faktum är att jag orkade allt jag ville, även om jag fick pressa mig lite vad gäller vissa saker. Att skriva listor – hela tiden – var ett väldigt bra tips som jag fick av bland andra vännen Agneta. Jag är även i vanliga fall en riktig listmänniska. Det har visat sig vara väldigt praktiskt.

Ungefär kvart i åtta kom Micke Vaktis och plingade på. Och kan du tänka dig, han fixade mitt rörproblem! Underligt nog satt det fast en del gojs trots att röret nyligen är rengjort. Men det kan också vara så att röret satt fel och i sig själv orsakade stopp. Men Micke såg inga skäl för mig att byta ut rör etc – allt såg bra ut. Jag får hoppas att han har rätt och att inget händer när jag är borta.

Det är skönt att ha Anna här. Inte är det så dumt heller när hon bullar upp.

Sen åkte jag till jobbet. Min chef är en fantastisk person, men det fattade jag faktiskt för ganska länge sen. Jag får gott stöd och hon håller mig informerad om vad som händer med mina prylar. Dessutom lovade hon att ta kontakt med personalavdelningen angående ledigheter etc, så jag slipper att tänka på detta nu och kan fokusera på ett avslut för mamma och allt det som hör därtill. Jag fick goa kramar av ett par andra arbetskamrater också. Tänk att jag ska vara så lyckligt lottad! Som kronan på verket skrev jag under mitt anställningsavtal. Synd bara att jag inte kunde ta en bild och visa lilla mamma…

Tillbaka hemma åt jag fil med sylt för att få lite energi. Fästmön har stannat hos mig och det är så skönt att ha nån omkring sig. Och att denna nån är Anna, förstås. Jag behöver inte förställa mig, jag kan prata eller vara tyst, jag kan gråta utan att det blir alltför jobbigt. På eftermiddagen bullade hon upp fikabröd från lördagens födelsedagsfirande.

Jag har packat .- och skrivit ytterligare en lista.

Jag har avbokat min naprapattid senare i månaden. Min hälsa får jag ta hand om sen. Men jag får ett läkarsamtal på mobilen på torsdag förmiddag. Vidare har jag ringt Hjälpmedelscentrum och gått igenom de hjälpmedel mamma har samt beställt hämtning av dem. De kommer på torsdag, så till dess ska jag väl hinna få upp rullstolen ur källaren och torka av det andra som ska återlämnas. Sexhundratjugo spänn – precis som en naprapatbehandling – ska de ha för att de hämtar grejorna. Det kan det vara värt, för alla prylar går inte in i min lilla bil.

Begravningsbyrån har fått sitt överenskomna samtal. Idag pratade jag med en Peter som kändes minst lika lugnande som Stefan jag pratade med i torsdags. Jag är helt säker på att jag får bra och rätt hjälp och stöd därifrån. Jag har avslutat mammas telefonabonnemang och får en slutfaktura om cirka två veckor från Telia. Vidare har jag avslutat mammas TV-licens och där kommer det pengar tillbaka som jag kan sätta in på mammas konto.

Mellan alla samtal och sms som också trillar in har jag packat. I morgon styr jag bilen söderut. Just som vi skulle åka iväg framåt seneftermiddagen – jag hade tid för klippning – ringde de från Annas jobb och sa att hon får ledigt ett par dar. Det trodde vi inte! Så nu har jag sällskap i bilen under morgondagens resa. Sen tar Anna tåget hem på torsdag. Det känns jättebra, även om mammakusinen B också var redo att åka. Jag känner att det inte är helt OK att mammakusinen sätter sig i bilen och kör så långt för att vara gullig och följa med mig till begravningsbyrån… Mammakusinen B är visserligen synnerligen piggelin, men ändå ett år yngre än mamma.

Jag åt halva mediumportionen och magen blev väldigt upprörd…

Det var jätteskönt att få håret tvättat och klippt av M. Jag fick en extra omgång huvudmassage, tror jag bestämt. Sen åkte jag och hämtade Anna och fler flyttkartonger hemma hos henne. Bilen är rätt full nu… Vi åkte till Chop Chop och jag beställde en mediummåltid. Hälften kunde jag äta i alla fall och magen är nu i lite uppror (<== understatement!)

Under dagen har det kommit sms från bland andra en före detta kollega. Dessutom hade NK* ringt, men jag missade samtalet. Mobilen går varm, jag vet inte hur många gånger jag har laddat den idag. Jag försöker svara på alla sms jag får, men ibland tar det tid. Inte heller orkar jag ringa till alla, men det är gott att veta att så många bryr sig om mig och att jag faktiskt kan ringa när jag orkar eller behöver höra en god väns eller släktings röst. Vidare har jag pratat med Lucille så att hon vet att jag åker och kan hålla koll på mitt hem. Det var skönt att höra att hennes onda var bättre, för övrigt!

Om en stund blir det kvällskaffe och lite senare ska jag ringa mammakusinen B igen för att stämma av. Hon är självklart fortfarande välkommen på onsdag, men jag är inte helt bekväm med att hon ska göra en sån lång körning ensam.

I min lyckokaka – jag som inte känner mig så jättelycklig just nu – låg följande lilla lapp och meddelande. Inte vet jag riktigt hur jag ska tolka det…

Hur ska jag tolka detta???

Jag önskar dig en god kväll och tackar ALLA som bryr sig om mig ytterligare en dag. För nu tar jag dagarna en i sänder…

*NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb

Livet är kort.