Ett inlägg om en bok.
Ganska lång tid var jag sugen på att införskaffa Martina Haags bok Det är något som inte stämmer. Precis som författaren och så många andra har även jag gått igenom en skilsmässa. Visserligen är den preskriberad sen länge, men jag var ändå nyfiken på att läsa hur nån annan hanterar en separation. För nån lördag sen köpte jag Martina Haags bok i pocket och nu i kväll läste jag ut den.
Bokens huvudperson Petra har åkt norrut för att jobba som stugvärd i vildmarken. Hon har nyligen gått igenom en skilsmässa från maken Anders. Tanken är att hon i isoleringen ska skriva en bok också. Samtidigt får läsaren tillbakablickar från tiden före skilsmässan. Petra märker att nåt inte står rätt till, men Anders medger inget annat än att han inte vill fortsätta deras äktenskap. De går i parterapi till ingen nytta, för Petra tar reda på att Anders har varit och är tillsammans med nån annan.
”Been there, done that, seen that!
tänker jag för mig själv om lögner, svek och otrohet. Och ändå… berörs jag inte av boken… Vad är det för fel på mig?! I slutet av pocketutgåvan finns citat från recensenter och mediepersoner där flera av dem skriver att boken
”drabbar
dem. Med mig händer… ingenting… Visst känner jag igen ingredienserna, men jag tänker samtidigt att en skilsmässa är ju vars och ens… upplevelser av känslor. Det finns egentligen inga sanningar när det gäller känslor – mer än ren otrohet – eller trohet. Och jag känner att dessa känslor vill jag nog ha för mig själv. Nån annans känslor och upplevelser kan jag inte heller ta till mig.
Jag är ledsen, men jag kan faktiskt inte förstå att den här boken har höjts till skyarna, sålt i över 100 000 exemplar och nyligen röstats fram som årets bok på Bokmässan i Göteborg. Den ger inte mig nånting. Däremot kan jag förstå och uppskatta att den som har skrivit boken gjort det som del i en sorgeprocess.
Toffelomdömet blir lågt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Håller med dig till 100% och jag undrar ju, vilka det är som röstar?
Ha dé!/Kram
GillaGilla
Enligt vad jag har fått fram är det Bonnies bokklubbar som står bakom priset. Sju redaktörer röstar fram tolv böcker. Därefter fick vem som helst rösta. Var och hur en kan rösta har jag inte tagit reda på, för inlägget handlade inte om priset i första hand utan om boken.
Kram!
GillaGilla
Har inte läst den, men känt mig kluven inför den. Kollade efter den på biblioteket förra veckan, men den var utlånad. Alltid svårt med skilsmässoskildringar där bara ena partens åsikter kommer fram.
GillaGilla
Ja jag kände mig också kluven. Jag var nyfiken och intresserad, men som du skriver i din kommentar och som jag själv skriver i inlägget har var och en ju sin sanning. Utöver detta tyckte jag inte att boken håller nån högre litterär klass heller.
GillaGilla
Idag när jag var på lasarettet, så gick jag in på biblioteket där. Boken fanns inne så jag passade på att låna den.
GillaGilla
Blir intressant att veta vad du tycker sen!
GillaGilla
Jag tyckte den var jättebra, kunde relatera till Petras katastrofkänslor. Tror den är hyllad för att den är så transparent, nakna känslor från en verklig separation.
GillaGilla
Vi tycker olika! Mig lämnade den oberörd, Därmed inte sagt att jag inte känner med författaren – och alla andra som har gått igenom en skilsmässa.
GillaGilla
Tror bokens popularitet till viss del kommer från att den kom rätt timad dvs i nära anslutning till den verkliga separationen. Sen hade jag läst flera böcker av författaren tidigare och även läst ”älskarinnas” blogg nästan från start så måhända att min relation till dem gav nån extra dimension till min upplevelse av boken.
Ja usch jobbiga separationer har man fått sin fair share av här med.
GillaGilla
Kanske det.
GillaGilla