Vem fan är Tofflan?
En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Läsvärt hos andra!
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
-
-
-
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Tag Archives: kläder
Söndag eftermiddag den 23 oktober 2016: Mammas gömmor
Kära dagbok… Jag har ännu inte kunnat göra mig av med mammas jacka och röda tröja. De hänger i hallen och jag går och sniffar på dem. Visserligen har jag tvättat tröjan, som var med på lasarettet, men mammadoften … Fortsätt läsa
Publicerat i Dagbok, Familj, Mat, Personligt
Märkt ätlig, önskning, berätta saker, beskriva i ord, bordsspegel, De sju svåra åren, det är lättare att äta godis än mat, dubbelnougat, farfar, fotspår, fynd, garderob, gömmor, göra mig av med, godis, godissugen, hall, hem, hylla, jacka, jävligt, kaffe, kämpa, kök, köksskåp, kedja, Kinamat, kläder, kors, kycklingwok, lasarett, låda, leverera mat, lustifikation, mamma, mammadoft, märklighet, medicin, middag, mormor, nougat, pappa, pappersnäsdukar, plagg, röd tröja, sakna, skåp, skratta, snacks, sniffa, spegel, tack, tuggorna växer i munnen, tvätta, under, uppskatta, vigselringar
6 kommentarer
Torsdag morgon den 20 oktober 2016: Tomhet
Kära dagbok… Det blir allt tommare här – såväl i rummen som i hjärtat. Det går alldeles för fort. Känslan av att inte hinna sörja – för att allt måste vara tömt och borta ett visst datum – är tung … Fortsätt läsa
Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier, Vänner
Märkt 1940-talet, 1950-talet, bäva för, bokrecension, bouppteckning, brev, chef, datum, den sista vilan, doktor, drivande, efter mig kommer ingen, el, enormt hjälpsam, ensamhet, farfar, foto, gen, gravbrev, gråta skratta, handskar, hatt, hjälpmedel, hjärta, införskaffa, inte märkvärdig, inte nöjd, kartonger, kassar, känsla, kärlek, kläder, knyta en matta, koncentration, kort, kris, Kristbergs kyrka, kväll, lapp, lugnande effekt, mamma, minnen, morfar, morgon, Motala, natt, orkar inte, orolig i magen, pappa, papper, pipa, plats, plocka, Radiotjänst, regler för ledighet, road blick, rolig, rota, rum, ryamatta, samtal, säckar, sörja, se bra ut, skriva, släkt, smärta, snofsig klädsel, svartvitfilmrulle, tacksam, tappa tråden, tårar, tömma, telefonkö, Telia, tomhet, tomt, Vattenfall, viga, vigselbevis
10 kommentarer
Gå till Toffelprofilen
