Måndag kväll den 29 juli och tisdagen den 30 juli 2024: Litteratur, loppistur och gosedjur

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Igår kväll var det premiär för fika vid mitt nya soffbord. Jag micrade kaffe som var kvar sen morgonen (!) och serverade mig wienernougatglass med digestive. Mums! Jag vet att jag ska hålla kaffekonsumtionen nere och det gjorde jag igår. Det blev två muggar på förmiddagen, ungefär och nästan en hel till kvällen.

Kvällsfika vid nya soffbordet

Premiärfika vid nya soffbordet.


Det var inte mycket kvar i boken om Alzheimersjuka Alice,
så jag läste ut den. Ämnet var tungt, men ändå inser jag att det är en sån där bok som kan läsas av såväl vårdpersonal som närstående till människor som drabbas av sjukdomen. Bokbytet gick till den efterlängde skärgårdskriminalaren, den som nästan inte hittade hit. Jag har fått boken av författaren och ser den som ett recensionsexemplar.

Böckerna Fortfarande Alice och Blå skymning

Bokbyte från alzheimersjuka Alice i Harvard till sjöräddaren Annika i Stockholms skärgård.


Ytterligare en bok för recension lyckades hitta mig.
När jag skulle gå ut med sopor sent på kvällen låg ett brunt litet paket på det smutsiga golvet utanför lägenhetsdörren. (Varför inte använda tidningshållaren? Tips!) Jag hade varit hemma mellan 17 och 22 när boken skulle levereras, enligt budfirman, men ingen hade ringt på dörren och uppmärksammat mig på paketet. Tur att jag även här har grannar som inte verkar sno andras saker. Boken Sara my Sara fick jag av dess författare Florence Wetzel som jag hade en mycket trevlig och givande fikastund med på Ofvandahls för några år sen.

Utöver det skrev jag en hel del vid datorn igår kväll. Avslutningsvis såg jag klart Blackshoreavsnittet innan jag gick till sängs. Klockan var närmare ett när jag släckte.

∼ ♦ ∼

Boken Blå skymning och kaffe på sängen

Det finns inget bättre än att börja dan med läsning och kaffe på sängen.

I morse vaknade jag 6.30 trots att det blev sent i natt. Jag tog min medicin och gick tillbaka till sängen för att slumra lite. Det gick inte. Jag mobilsurfade och efter nån timme fixade jag kaffe på sängen. Läsning blev det förstås och jag låg kvar tills klockan var över nio.

Efter duschen intog jag frukost. Åter var det en solig och varm dag. Jag är tacksam att jag fick upp persiennen som trillade ner i köket igen, för där är soligt hela första halvan av dan. Men jag är väldigt nöjd med lägenheten och hur solen går, för på förmiddagen och en bit in på dan är det stekhett på köks- och vardagsrumssidan. På kvällen, innan solen sjunker ner bakom husen, är det soligt i sovrummet, arbetsrummet och gästrummet.

Frukost med Hopptimisten Blå skymning o solinsläpp över ostmackan

Tisdagsfrukost med solstråle över ostmackan.

∼ ♦ ∼

Idag hade jag föreslagit Anna att vi skulle ta en secondhand-/loppistur. Hon är sjukskriven och jag är inte världsapigg, men ingen av oss blir piggare av att rastlöst häcka hemma. Mitt hjärta slog hyfsat i bra rytm idag. Att köra bil går bra och att gå korta sträckor och titta på saker, få lite nya intryck, gör mig gott. Vi besökte Helping Hand, Erikshjälpen, Röda Korset och Återbruket, samtliga ställen finns nära varandra. Anna skulle titta på en byrå och jag skulle bara titta. Nån byrå hittade inte Anna, men hon köpte fyra lampor. Så kan det gå. Inspirerad kikade jag på lampskärmar som jag behöver byta ut på två fönsterlampor, men jag hittade inga jag ville ha. Däremot ville jag ha glass och vatten, så det blev det i stället för kaffefika.

Jag skjutsade hem Anna och hennes lampor och passade på att sno åt mig lite kissegos. Lucifer och Citrus var lite sega i värmen. Anna bjöd på hemgjord krusbärskräm på balkongen. Den ville Lucifer också smaka. Bara det att Annas gäst inte fick nån sked att äta med… Detta var för övrigt efter att gästen (det vill säga jag) hade blivit tafsad på i en affär. Men jag överlevde det övergreppet och skrattade åt misstaget – sånt som händer.


Innan jag åkte hem tog vi bilen till ICA Heidan
för att handla båda två. Jag köpte bland annat ett par braständare till mina doftljus och, faktiskt, tomater.

Till middag idag hade jag tinat kycklingkorv som jag stekte och åt till makaroner. Det blev mat över till morrondan, vilket ju är perfekt.

Kycklingkorv och makaroner Blå skymning Hopptimisten knäcke med kaviar

Tisdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

This is the Idiot 2022

Den här beställde jag för länge sen och i morrn ska jag bjuda Anna och mig själv på var sitt glas.

I morrn kväll har jag bjudit över Anna på vin och kex – ostar får hon ta med sig. Det blir bra att få en gäst, då tvingas jag att städa på dan. Eftersom jag skulle resa bort en vecka tyckte jag att det kändes dumt att städa innan, så jag varnade lägenhetsvakten att här var skitigt. Men det är mest dammigt och lite skräpigt på golvet.

Jag ska öppna This is the Idiot, som jag beställde i förra månaden, och ta ett glas. Under onsdagskvällen kommer en låda med nio appassimentoviner från Vinoteket också. Eftersom jag inte ska dricka så mycket vin tänkte jag ge Anna en flaska som tack för bärhjälpen med soffbordet. (Hur jag ska återgälda det vännen FEM gjorde och gör för mig tål att funderas på – hon dricker inte vin. Finske Pinnen fick en flaska Copertino Riserva 2015 och den har han avnjutit – till ost, förstås.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Trams, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fortfarande Alice

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en Alzheimersjuk professor.



Lisa Genovas bok Fortfarande AlicePå sommarsemestern 2024 när jag var nere i Motala blev det ett sedvanligt besök på Återvinningen. Jag försöker vara aningen strikt med bokinköp, men den som följer min blogg mer regelbundet vet att jag inte klarar det. När det gäller böcker är jag en hoarder helt klart. Vid besöket på Återvinningen hittade jag en inbunden bok i fint skick. Lisa Genovas bok Forfarande Alice hamnade i vännen FEM:s varukorg och hon betalade 20 kronor för den – och gav den till mig!

Alice Howland är professor vid Harvard och står på höjden av sin karriär när hon själv märker att hon börjar glömma saker. Det handlar först mest om ord som försvinner bland annat när hon föreläser, men när hon under en joggingtur inte vet var hon befinner sig kontaktar hon sin läkare. Alice är 50 år när hon får diagnosen Alzheimers sjukdom. Sorgligt, fruktansvärt och skrämmande – och ändå inte becksvart. För Alice är inte bara en tokig Alzheimerpatient hon är fortfarande just Alice, det vill säga, professor, lärare, maka, mor och senare även mormor.

Den här boken är både gripande och lärorik. Boken är skriven så att läsaren ser hur Alice tänker och agerar, hur hon minns, inte minns och hur det känns. Allt verkar så trovärdigt, men det kan ju inte vara självupplevt. Författaren är hjärnforskare. Boken är ändå inte skriven på nåt högtravande sätt utan på en väldigt begriplig lekmannanivå. Jag förstår att boken används i olika sammanhang i vården och även för närstående.

Detta är en riktigt bra bok för den som vill få ett hum om vad Alzheimers sjukdom är och gör med människor som drabbas, det vill säga såväl patienter som närstående.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 28 juli och måndagen den 29 juli 2024: Orkat utöver det vanliga i elva dagar, för att sen få flimmerattack och bli lurad på döden igen

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Boken Fortfarande Alice o kaffe på sängen i muminmugg

Alice och jag är tillbaka på Saint Ollie.

Alice och jag är tillbaka hemma på Saint OllieNär jag vaknade i morse hade hjärtat tack och lov lugnat ner sig. Nej, jag mätte ingen frekvens, jag går på känn idag. Jag mår bara sämre i själen också om kurvorna är hoppiga och hjärtfrekvensen hög.

Nog tyckte jag att flimmerattacken lugnade ner sig efter att jag hade ätit mat igår. Resten av kvällen gjorde jag inget annat mer än att sitta en stund vid datorn och därefter framför TV:n. Jag såg tre avsnitt på TV4 Play av Morden i Helsingör och började titta på fjärde avsnittet av Blackshore. Jag orkade inte se färdigt.

Jag är trött. Flimmerattacken jag fick i lördags kväll höll i sig cirka 24 timmar. Det är ganska utmattande. Samtidigt var det som utlöste den inte mest jobbigt för mig utan för andra.

Kanske är det bra att jag får en påminnelse om att jag faktiskt inte är frisk. Samtidigt… jag har njutit så mycket de elva dagar jag har haft bra hjärtrytm och bra hjärtfrekvens. Jag har försökt göra normala saker, saker jag gillar att göra. Visst har jag hållit tillbaka lite, helt enkelt för att jag inte har orkat.

Men det jag har orkat göra, som är utöver ”det vanliga”, är:

  • träffat vänner inklusive mammakusinen M
  • ätit god mat och druckit ett och annat glas gott rött samt ett par kalla öl
  • bastat
  • gått en fyra kilometer lång promenad
  • köpt mig ett soffbord

Visst hade jag gärna gått fler promenader. Jag hade också velat besöka graven fler gånger – det blev bara en gång under hela veckan. Men nu är det som det är.

Det finns hela tiden inuti mitt huvud att det kan vara sista gången jag gör vissa saker. Då kan jag sluta mina ögon för gott för jag har varit en sväng till Motala, träffat människor som betyder nåt för mig och som har visat att jag betyder nåt för dem och jag har gråtit och gjort fint vid graven samt tackat dem som arbetar runt omkring och gör platsen vacker. Här ska ju min aska sen ner i jorden. Consummatum est?

∼ ♦ ∼

Idag har jag försökt att ta det lugnt så att jag inte utlöser ytterligare en flimmerattack. Det är ganska ansträngande att tro att en ska dö när som helst – och sen bli lurad på det. Att jag har tagit det väldigt lugnt är till exempel frukostintaget vid lunchtid ett exempel på. Notera att jag vaknade vid halv sju för att ta medicin och slumrade en stund till cirka klockan åtta.

Frukostlunch med Hopptimisten och Aliceboken

Frukostlunch med Hopptimisten och Alice, det vill säga min familj.

 

Medicinförpackningar i skåp

Medicinskåpet är påfyllt.

Jag har haft en del smått att fixa med idag såsom tvätta, bädda rent, gå till apoteket och Korgtassen och invänta ett bud (i kväll). Duntäcket och kuddarna slängde jag in i frysen medan sängen luftade. Så skönt att ha frysutrymme till sånt numera!

Såväl Anna som vännen FEM har hört av sig idag. Det är gott att människor bryr sig. Vännen FEM hade ett sorgligt, men ändå väntat besked. Döden är en del av livet och vi kan inte hindra dem vi har omkring oss från att gå över regnbågen även om vi inte tycker att det är dags.

Nio flaskor appassimento från Vinoteket

Nio flaskor appassimento ska levereras på onsdag kväll.

Det som oroade mig idag var bankmötet och jag var rädd att det skulle utlösa en ny attack. Min bankman var sen in i mötet. Vi hade ett kortare möte, mitt beslut. Det var ändå ett bra möte sammantaget.

Medan jag var inloggad passade jag på att betala en räkning. Jag har beställt eller nätshoppat en laddning italienska röda viner, nio flaskor appassimento, som levereras hem på onsdag kväll från Vinoteket. Även om jag själv måste vara restriktiv med vin kan jag ge bort en flaska då och då till nån som har hjälpt mig eller bjuda på nåt när jag har gäster. Nåt enstaka glas kanske jag tar, men just nu känns det bäst att ligga lågt.

Till middag idag grillade jag tre kycklingkorvar i ugnen och serverade med bröd, räksallad och bostongurka. Men först gjorde jag en Papphammar. Jag skulle hissa upp en persienn i köket innan jag skulle äta varpå skiten (persiennen) ramlade ner. Då började jag greja med den så att jag brände korvarna, nästan, plus mitt lillfinger. Persiennhelvetet från EPA, typ, sitter nu uppe igen och korvarna slank ner trots brännskadorna. Korvarna var dessutom kalla. Värst är det med lillfingret som fick en liten blåsa.

Kycklingkorvar med bröd räksallad o bostongurka mjölk Hopptimisten o Fortfarande Alice

Brända kycklingkorvar till måndagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Kunde jag låta bli att montera soffbordet? Nej! Jag tänkte bara öppna paketet lite mer och titta när jag kom hem från dagens utflykt. När jag såg att det bara bestod av två skivor (bordsskivan och ett hyllplan), fyra ben, tolv skruvar och en sexkantsnyckel kunde jag inte låta bli. Det gick ganska snabbt. Jag höll dock på att gå bet när jag skulle montera hyllplanet. Önskade jag hade två armar till. Men så kom jag på att jag kunde lägga bordet på sidan. HEPP! Jag hade ett soffbord klart före eftermiddagens bankmöte! (Eller en stund innan, bankmannen var sen.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 28 juli 2024: Leva livet var det, men flimret är tillbaka

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Fortfarande Alice o kaffe på sängen i Motala

Dagsstart.

Och DÄR var flimret tillbaka igen. Fy fan, jag blir så less! Men det hände en grej igår och jag tror att det var det som utlöste flimret. Alltså stressen över det. Hjärtat började leva rullan redan igår när jag hade lagt mig. När jag körde idag höll det sig lugnt. Nu är det igång igen. Rytmen är rubbad och hjärtfrekvensen peakede nu framåt kvällningen på 121. Leva livet, var det… Och ändå är det inte mest synd om mig just nu, verkligen inte.

Jag började min dag i Motala och slutar den i Uppsala. Som vanligt blev det först läsning och kaffe på sängen i morse. Men stämningen var dämpad. Det var som att vi alla höll andan. Klockan var runt elva när jag hade tankat och kom ut på vägarna. Efter två mil började jag misstänka att jag hade glömt min skopåse och ringde vännen FEM (jag har handsfree). Jo då, påsen stod kvar i hallen på Workshop Road. I den ligger mina grå jympadojor som är bra att ha för min onda häl och när det regnar. Sandalerna låg också där, men dem använder jag ytterst sällan. Ja ja, bara att vänta till nästa gång nån av oss åker till den andra. Men det tycks vara svårt att få med skorna. Finske Pinnen glömde ett par här som jag i alla fall kom ihåg att ta med ner…

Jag körde annars lugnt och fint och höll hastighetsbegränsningarna. Bilresan tog cirka tre timmar. I min hall på Saint Ollie låg två spännande paket. Ett hade jag nätshoppat. Det innehöll böckerna Lost & Found och Den sista utposten. Det andra paketet bestod av boken Blå skymning som jag fått för recension men där avin gått till min gamla adress. Lägenhetsvakten räddade paketet från att bli återsänt till avsändaren, tack och lov. I morrn ska ytterligare en bok för recension komma, dock med bud.

Därefter kom Anna och hjälpte mig snällt nog (hon erbjöd sig) att bära in mitt soffbordspaket från bilen. Vi pratade en stund också förstås. Givetvis regnade det när vi bar paketet. Och sen hittade jag inte skalpellen när jag skulle öppna lådan och skära bort tejp för att visa bordet. Jag använde i stället pappas trädgårdssax och det gick bra. Skalpellen hittade jag när Anna hade åkt hem. Den låg på golvet under skrivbordet, nära elementet. Därefter kom lägenhetsvakten, bästa T, och knackade på. Vi satt också och pratade en stund och hon fick sitt lilla paket. Innehållet var nog tänkt till salt, men hon skulle ha det till honung. Det funkar säkert.

Bästa T erbjöd mig köttfärssås till middag om jag ville ha, men jag äter ju ingen annan färs än kycklingfärs, så tyvärr. Jag blev dock påmind om att ta fram en matlåda ur frysen. I kväll åt jag lax med ris och hollandaisesås och drack bubbelvatten till. Jag passar också på att tvätta, men ska vara försiktig när jag hänger. Förut när jag reste mig upp höll jag på att svimma.

Laxmiddag med Hopptimisten och Aliceboken

En portion lax med ris och hollandaisesås med familjen till middag.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det lugna puckar. Jag ska nog titta på nåt program på nån Playkanal. I morrn ska gå och handla och hämta ut medicin på dan och på eftermiddagen har jag bankmöte nummer två. På kvällen kommer en litteraturleverans nån gång mellan klockan 17 och 22…

∼ ♦ ∼

Ja, det var inte alls bra vare sig med hjärtat eller de glömda skorna, men jag kan inte göra nåt åt det. Och nä. Jag har det fortfarande inte värst.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 26 juli och lördagen den 27 juli 2024: Ljus i slutet av tunneln (?) och därmed bastat!

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Dagarna drar iväg och i morrn är det hemfärd för min del. Jag har stannat en hel vecka och vännerna FEM och Finske Pinnen behöver få vara ensamma. Fast jag har insett att de väldigt sällan är det. De har ju en stor familj med barn och barnbarn och Finske Pinnens alla syskon. Vissa stunder är det som att vistas på Grand Central Station här. Och det är väldigt ovant för mig. Jag säger inte att det är dåligt och fel, men jag har svårt att finna ro ibland. Det är nåt jag måste träna på. Sen när jag kommer hem till mig på Saint Ollie känner jag mig jätteensam ganska snart och det är tyst hela tiden om jag inte pratar för mig själv eller sätter på TV:n.

Fåglar mot kvällshimmel

Snart känner jag mig jätteensam igen.

∼ ♦ ∼

Selfie nyligen bastat

Nybastad och tomatröd (fast det syns inte så bra på bilden).

Igår kväll gjorde jag nåt som jag tidigare, men inte det senaste året, har kunnat göra utan oro: jag bastade. Finske Pinnen bastade också, fast inte samtidigt som jag, förstås. Nån ordning får det vara. Jag vräkte på ordentligt med vatten och det blev hett som i helvetet. Tomatröd blev jag i fejan och över armar och ben. Det var underbart! Efteråt knuffade jag undan oron och mätte hur hjärtat mådde. Och tänk! Kurvan var jämn och fin och pulsen låg på föredömliga 71. Basta ska jag definitivt göra igen. Lika härlig och fin bastu som på Workshop Road finns dock tyvärr inte i Uppsala.

Somliga såg på OS-invigningen – även jag, en liten stund eftersom det fanns en godisskål på bordet. Men jag läste och det blev bokbyte. Jag lämnade fyrvaktarna i Cornwall med ett frågetecken. Nu läser jag ytterligare en second hand-bok som vännen FEM köpte åt mig på Återvinningen, en inbunden utgåva om Alzheimersjuka universitetsprofessorn Alice. Den är liiite för tung, känner jag. Men jag behöver det också, inte bara lättsamma, fiktiva mordgåtor (!).

Böckerna Fyrvaktarna och Fortfarande Alice

Jag har lämnat fyrvaktarna i Cornwall och hänger nu med Alzheimersjuka Alice. 

∼ ♦ ∼

Boken Fortfarande Alice och kaffe på sängen

Lördagsstart.

Klockan var närmare halv ett innan jag kom i säng i natt. Ändå vaknade jag halv sju, i lagom tid för medicin. Sen slocknade jag igen och slumrade ett par timmar till innan det blev läsning och kaffe på sängen.

Det regnade jättemycket i morse, men redan på förmiddagen kom solen och det blev så där tryckande hett igen. En av Finske Pinnens hundrade bröder kom och hämtade honom för bilmek och en son till vännerna tittade in. Det blev en inte så lugn frukost, men så småningom ryckte jag åt mig MVT. Idag kunde jag inte låta bli att förundras över ett namn: Qvintus Brusefält. Hans amerikanare var också… häftig.

Lördagsfrukost med MVT

Lördagsfrukost med Qvintus Brusefält.


Idag fanns inga direkta planer. Finske Pinnen
skulle ju iväg och meka och vännen FEM var trött och ville stanna inne. Jag kände mig också trött samtidigt som jag har svårt att finna ro, som sagt. (Träning på att koppla av…) Bra att ta det lugnt idag eftersom jag har långkörning i morrn. Anna har erbjudit sin hjälp att bära in bordet från bilen till mitt hem när jag kommer fram. Lägenhetsvakten dyker också upp med nycklar och till henne har jag en liten, liten sak. Sen ska jag vara ensam hemma och troligen tvätta. Handla behöver jag också göra och hämta ut mer medicin, men det kan jag fixa på måndag före bankmöte nummer två.

Men hur det nu var blev det en promenad för min del. Det var lagom promenadväder. Jag gick Södra Kanalvägen längs Göta kanal. Solen hade jag i nacken. Jag klev över Treöresbron (FEM har berättat att den heter det!) och gick förbi Platens grav på vägen tillbaka. Det blev fyra kilometer och en dryg timme i friska luften. Jag stannade och fotade, la ut ett par bilder på Instagram. Här kommer några fler (för större bild, klicka på den):

När jag släntrade in på Workshop Road var det en barnfamilj på besök. De hade lagt ägg till oss. Jag blev lovad en del äggen från V:s frigående höns.

Ägg från Vs frigående höns

Ägg från V:s frigående höns.

∼ ♦ ∼

Framåt kvällningen gick vi upp till stan för att äta. Tyvärr bevittnade vi ett sorgligt dödsfall på vägen dit. I skrivande stund går det inte att låta bli att hålla tummarna för att det är ”nån annan”.

Middag åt vi på Hamnkrogen. Jag ser skillnad på IPA och vanlig ale och det var inte en ale jag fick i mitt glas. Men det slank ner liksom ett glas ripasso och kycklingfilé med strips.

På hemvägen såg vi pelargoner i en fantastisk vädligt röd färg. Sen köpte jag lördagsgodis åt oss. Det var min tur.

Väldigt röda pelargoner

Väldigt röda pelargoner. Fantastisk färg.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag mår… rätt bra. Mycket bättre än på länge. Vågar jag tro på att jag ser ljuset i slutet av tunneln???

Gångtunnel vid kanalen

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Media, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fyrvaktarna

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en fådd bok.



Emma Stonex bok FyrvaktarnaVännen FEM sticker till mig böcker ibland. Det är så att hon passerar ett bokskåp på väg till och från jobbet. Ett sånt där skåp där man kan lämna eller hitta böcker alldeles gratis. När jag senast var på besök låg Emma Stonex bok Fyrvaktarna och väntade på mig på gästsängen. Det var en bok från sagda bokskåp. Givetvis började jag läsa den under sommarvistelsen hos vännerna FEM och Finske Pinnen. En ny författarbekantskap och en ny, fast second hand bok.

Platsen och tiden är Cornwall, nyårsafton 1972. En båt lägger till vid fyren på otillgängliga Maiden Rock, som är en klippa mitt ute i havet. Men ingen fyrvaktare kommer ut för att möta båten. Fyrtornet är låst och där inne hänger fyrvaktarnas kläder. Bordet står dukat. De tre fyrvaktarna är dock spårlöst försvunna och fyrens klockor har stannat på 8.45. Så går 20 år. En författare dyker upp och ska skriva en bok om försvinnandet. För detta ändamål vill han intervjua Helen, Jenny och Michelle, fruarna till de försvunna fyrvaktarna. Hemligheter och en del lögner finns med i pusslet om fyrvaktarna som försvann och deras sista tid i fyren.

Boken är skriven på ett väldigt annorlunda sätt. Det är inte så ovanligt att dåtid och nutid skildras, inte heller att de olika karaktärerna kommer till tals i egna kapitel. Här används alla dessa grepp. År 1972 är det männen som kommer till tals vid tiden för försvinnandet. Tjugo år senare, 1992, är det kvinnorna som berättar. Eller… Vissa kapitel är i jag-form, en del kapitel skildrar mycket intimt kvinnornas tankar snarare än det de säger och agerar. Detta gör att det inte är helt lätt att komma in i boken, att vänja sig. Sen känner jag att det är ett smått genialt grepp, det att använda flera skrivargrepp, så att säga.

Men… jag känner mig lite snuvad i slutet. Jag får delvis svar på varför och vem, inte helt. Och det är väldigt störande. Jag försökte se boken som en upptrappning mot en rafflande upplösning, men den uteblir.

Toffelomdömet blir ändå högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 26 juli 2024: Roande läsning, förbaskande och brostängande dito

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Cirka 100 sidor kvar i boken Fyrvaktarna o kaffe på sängen

Cirka 100 sidor kvar bara nu.

Jädrar i min lilla låda vad jag läste igår! Och i natt. Och i morse. Jag hade svårt att sova, det var varmt och kvavt. Dessutom höll jag på att dra igång ett gräl vid läggdags. Mindre bra. Och nej, inte med vännerna FEM och Finske Pinnen. Konflikter gillar jag inte, men jag vägrar att låta mig tystas när jag väl bestämt mig för att… välja ett litet krig. Det har gjorts försök tidigare i andra sammanhang, med andra inblandade, att tala om för mig vad jag får och inte får yppa i sociala medier. Jag står för det jag skriver – och jag står för att det var jag som har gjort fel när jag har gjort fel. Det gör inte alla. Inte brukar jag skylla på nån annan, det gjorde jag inte igår heller. Jag blev bara… så jävla paff.

I morse, efter läsning (cirka 100 sidor kvar!) och morgonkaffet på sängen samt dusch, mumsade jag frukost och läste lokalblaskan MVT igen. Det är riktigt roande att läsa de små, nära nyheterna. Idag kunde jag läsa om en pojke som grävde guld – det vill säga, han hittade en guldring. Mindre roande var dock att se att en journalist inte klarar svensk grammatik. Om man inte behärskar skillnaden mellan de och dem bör man kanske lära sig. I varje fall om man ska jobba som skribent. Pinsamt…

 

Broöppning

Jag försökte stänga bro efter öppning idag.

Pinsamt var det också lite grann att erkänna när en gör misstag. Jag lyckades ju betala mer en dubbla notan på Ströget i onsdags. Höll på att smälla av när jag hade loggat in på banken igår. Lyfte saken i sociala medier, varpå restaurangägaren blev förbaskad. Men jag skyllde inget på Ströget, jag trodde att det var banken som hade gjort nåt. Eller… jag misstänkte att jag själv hade knappat fel. Det senare visade sig vara fallet. Ett besök till restaurangen på förmiddagen gav mig 450 kronor tillbaka. Snyggt hanterat av Ströget, trots att det var jag som hade gjort fel. Jag ordnade i gengäld ett upprättelseinlägg på Instagram. Jag försökte… stänga bron efter öppningen, så att säga. Men yttrandefrihet har jag. Den kan vare sig idioter eller restaurangägare ta ifrån mig. (OBS! Idioter är i det här sammanhanget inte restaurangägare. Restaurangägare hade kunnat göra ingenting, men gjorde ”allt”.)

Altero rosso Östgöta sädes och Exire

En del av dagens ärenden.

Ett par ärenden var utförde vännen FEM och jag på stan. Jag köpte några flaskor att ”ställa i skåpet”. Restriktioner i all ära, men gäster kanske vill smaka. Då är det bra att ha. Det blev två italienare, Altero Toscana 2015 och Exire Negroamaro Primitivo 2022, en hemlig flaska rött till Finske Pinnen (han har inte fått den än, så han vet inget) samt en Östgöta sädes.

Tanken var att vi skulle fika på stan när vi var där, men det var så kvavt att vi flåsade hemåt i stället. Och strax fick vi besök av farmors nyaste barnbarn D. Farfar hann träffa flickan en liten stund innan han stack iväg på egna äventyr. D:s gulliga mamma V, min adoptivdotter, hade med sig närproducerat kaffe. Hon vet nämligen att jag inte dricker te… Lilla D hade en aning feber för just idag upptäcktes att hon fått sin allra första tand.

∼ ♦ ∼

Middagen blev sen idag. Eller egentligen inte, men vi hade inte ätit sen frukost och jag började frysa som attan. Jag glömde också fota middagen, resterna av pizzan från igår. Finske Pinnen lagade sin egen mat efter att han sparkat igång bastun. Det ska bli underbart att få basta!

Svart barnfoppatoffel på brevlåda

Finske Pinnen sparkade igång bastun. Hans avsparkade sko? Nej då. Bilden är i stället för nån bastubild. Inget snusk på den här bloggen!

∼ ♦ ∼

Det kan bli en film senare i kväll. I morrn kan det bli läsning igen och en öl på stan. Det är festival i Motala.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Media, Personligt, Sociala medier, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 25 juli 2024: Jag tänker, alltså… agerar jag..?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det här med mastklättring, nurå… Jag kan inte släppa det. Samtidigt känner jag att det inte funkar just nu, för jag orkar inte. Det är inget jag tror, det är nåt jag känner. Men… att försöka träna upp kondisen och att ha som mål att ge mig på masten… Det kanske är bra. För mig. En kontroll igår visade dessutom vad jag hade hoppats på: det är min syssling P som arrangerar klättringarna. Då skulle en ju kunna ta ett rejält snack innan en bokar. Vikten funkar, mediciner äter jag men inga som jag blir lummig av. Det är den raska promenaden i 40 minuter. Till jobbet tar det 20 minuter och jag har inte precis promenerat i rask takt det senaste året. Jag tänker, alltså..? To be continued…

∼ ♦ ∼

Boken Fyrvaktarna o kaffe på sängen

Det är bra mysigt att läsa och dricka kaffe på sängen på morgonen.

I morse vaknade jag lite tidigare än vanligt. Det är bra det, en behöver inte sova bort hela förmiddagen. Ryggen föredrar att jag är uppe och studsar. Men det klart… Det är ju semester… Och jag har fått flera bra böcker att läsa… Kaffet är gott… Det är bra mysigt… Jag läste min bok på gång och drack kaffe på sängen en liten stund i morse. Kollade läget med en sjukling och hade en intressant chatt med en utomlandssemestrande författare. Det är så jag lever och reser nu – genom litteraturen och genom andra människor. Tänk om jag finge må bra, bli lite bättre, orka… Kanske har vården gjort flera misstag även med mina prover, som det vi hörde om igår, nåt som alltså troligen inte är nåt under utan ett på sätt och vis positivt misstag. 

Frukost intogs med MVT. Jag fnissar åt en del av lokalblaskans artiklar, det är verkligen nyhetstorka nu. Samtidigt känner jag att det är den här typen av nyheter jag faktiskt saknar…

Frukost med MVT o Fyrvaktarna

Frukost med lokalblaska.


Idag var det bestämt att i princip göra ingenting. Finske Pinnen
gör nåt, han är iväg och jobbar, men vännen FEM och jag behövde båda två vila och ta det lugnt. Det var egentligen bara en sak på agendan förutom att fixa samt äta middag: åka till Ulfåsa och köpa soffbord till mig och en fototavla till FEM. Vädret var hit och dit med mörka moln över Motala så det passade bra med en kort bilutflykt, det var vad jag orkade.

Mörka moln i Motala

Mörka moln över Motala… (Det låter som en gammal filmtitel…)

 

Tavla till FEM o omonterat soffbord till mig i bilen

Idag köpte vi en tavla till FEM och ett soffbord till mig.

Både bord och tavla fanns kvar och med gemensamma krafter, mest tjejen i kassans, lyftes paketet in i bilen. Soffbordet är förstås omonterat, men tavlan var lätt. På hemvägen stannade vi till så FEM kunde hämta paket och jag köpa fil. Efter det var det gemensamma krafter igen, denna gång mest FEMs, som fick in mitt lilla paket på 20 kilo i källaren på Workshop Road. Där får det stå till oktober, kanske, när vännen FEM styr kosan mot Uppsala.

Och när jag ändå var i Ulfåsa köpte jag en liten sak till min snälla lägenhetsvakt som inte bara har hjälpt mig med krukväxter och post utan även hämtat ut paket med recensionsexemplar. Saken är inlindad i silkespapper – jag vill ju inte avslöja innehållet här i förväg.

 

Bokuppslag på benen

Jag har läst med fötterna upp och tänkt idag, bara agerat lite.

Jag har suttit vid datorn en stund och FEM har läst. Vi har fikat också, för det måste en göra på semestern. Jag har förstås också läst. Fötterna upp i mammas soffa, den vännerna fick 2016. Ibland slås jag av hur märkligt det är.

Det blev en lugn dag som jag hade hoppats på och som jag behövde. Dagen är använts mycket till att tänka och lite åt att agera. Jag är väldigt glad över mitt soffbord som dock inte kommer till Uppsala förrän i höst. Men ändå. Den som väntar på nåt gott…

 

 

 

Cookie och kaffe

Cookie och kaffe till eftermiddagsfika idag.


FEM
gav sig ut på landet en sväng framåt kvällningen för att vara farmor och natta ett barnbarn eftersom dess moder var på evenemang och dess fader krasslig. Ett kärt besvär, kan jag tänka. I skrivande stund väntar jag på middagen som hon skulle hemföra – Var sin jättepizza leverades senare. Mitt sällskap medan jag väntade på middagen var Lukas Katt som låg i närheten och spann. Pizzan var verkligen enorm och jag sparade minst halva till… i morrn? Mätta och belåtna ska vi nu ägna oss åt litteraturen.

Vegetarisk pizza

Vegetarisk jättepizza. Minst hälften är sparad i kylen (till i morrn?).

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Jag har ju häcklat Finske Pinnen för att han köpte en sån dyr anteckningsbok i Uppsala. Igår betalade jag mer än dubbel krognota på Ströget i Motala – fråga mig inte hur. Det suger, men hur ska jag kunna bevisa nåt och få pengar tillbaka? 

Kycklingburgare på Ströget

Jävligt dyr kycklingburgare…


Varken priset på anteckningsboken eller notans storlek
drabbar dock några fattiga. Finske Pinnen har till exempel fått veta att hans kakelugn troligen är tillverkad av Upsala-Ekeby, tidigt 1900-talet och ganska värdefull. Kul! 

Kakelugnsdelar

Finske Pinnens kakelugn är troligen tillverkad i början av 1900-talet vid Upsala-Ekeby.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 23 juli och onsdagen den 24 juli 2024: All is well that ends well

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Bara så du vet, kära dagbok, blev det ”middag” igår. Föräldra-FEM och Föräldra-Pinnen återvände till Workshop Road i lagom tid för att duka fram ost, kex och tillbehör till Morden i Midsomer. Om sjuklingen rapporterar jag inget annat än att den sjuke överlevde och återbördades till sitt hem med medicin. Sjuklingen som skriver den här bloggen tog ett och ett halv glas Governo och överlevde också.

Ost kex oliver fyllda småpaprikor ett glas Governo

Tisdagsmiddag. Ja, jag drack vin till.

∼ ♦ ∼

Onsdagen den 24 juli är en av årets sorgliga årsdagar. Men jag inledde den på sedvanligt ledighetsvis. Jag får inte bli upprörd för jag vill inte att hjärtat ska börja hacka igen. Det blev läsning, kaffe på sängen och bokbyte. Om jag har en fixering vid Skottland tycks jag ha fått en ny fixering vid fyrar. (Undras vad Freud skulle säga om det…) Boken jag slog ihop pärmarna på slutade i en fyr. Nu ska jag läsa boken jag fick av vännen FEM vid ankomsten i måndags. Den har sin grund i en sann historia om försvunna fyrvaktare, men författaren Emma Stonex har flyttat fram försvinnandet i tid och även gjort om det till en fiktiv roman.

Jag duschade och åt frukost innan jag satte mig vid datorn en stund. Lukas Katt gjorde tvärt om – han åt frukost först och klarade av morgontoaletten på en stol bredvid mig där jag satt och fixade med några bilder.

Så gjorde jag mig klar och åkte iväg för att köpa blommor. När jag är i Motala köper jag alltid blommor på Fina blomsterrum. Personalen är så trevlig där och blommorna fina. Idag blev det två rosbuketter igen.

Det var 18 år sen vid lunchtid som min pappa drunknade. Jag stannade en stund vid graven och pratade med honom och de andra, men jag vet att de inte är kvar. Det var länge sen de drog vidare. Jag är glad att de har varandra. Nu återstår bara jag. Och jag känner mig väldigt ensam ibland, även om jag har tränat på ensamheten. Jag pratade också med en griftegårdspersonal som var ute på arbete och passade på att tacka för allt fint de gjort och gör på Motala griftegård. Det skänker mig ro och tröst och jag vet att min familjegrav är i goda händer genom griftegårdens årsskötsel.

Rosor på graven 24 juli 2024

Rosor till mina kära.

∼ ♦ ∼

På eftermiddagen var det dags för ett kulturellt äventyr som jag aldrig gjort tidigare i Motala. Jag fick med mig Finske Pinnen till Sveriges rundradiomuseum. Och vad skulle vi göra där? Klättra i radiomasterna???

Men nej. Klättra skulle vi inte idag. Det står dock på min bucketlist. Idag skulle vi titta på museet. Och det är en otrolig liten pärla som jag inte begriper att jag har missat. Här finns en massa spännande saker – teknisk utrustning, givetvis, men också gamla radiogrammofoner, uppbyggda hemmiljöer i vilka radio och TV plötsligt tar plats. Till och med ett bibliotek. Och ett barskåp! Jag säger bara… om du är i Motala, besök Sveriges rundradiomuseum uppe i Bondebacka. Det är såå sevärt och dessutom helt gratis inträde (i skrivande stund, juli 2024). Fika fanns också, men vi ville ha mackor, inte plastade kakor, så vi åkte till Ubbes igen. Stamkund redan…

∼ ♦ ∼

I kväll blev det middag med Göstas vännerStrögetNågra var absent, men ändå friends, andra valde att göra andra saker, och därmed lite mindre friends. En del av oss har blivit… lite äldre, lite sjukare. Andra i närområdet har blivit… lite friskare. Är det under eller handlar det om feltolkningar? Jag tror ju inte på mirakel och det lutar åt att sanningen är en annan. Oavsett, det var gott att stråla samman och äta och prata en stund. Jag åt en kycklingburgare och drack en starköl och ett glas corvina. Lever fortfarande, men mycket trött.

I morrn blir det en lugn dag. Finske Pinnen a k a Paschot ska jobba (!) och vännen FEM och jag ska troligen göra var sitt större inköp, men sen ägna oss åt litteratur resten av torsdagen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… angående gårdagens litterära strul kan jag meddela att

  • budleveransen med recensionsbok nr 1 är uppskjuten till måndag kväll
  • recensionsbok nr 2 är hämtad på utlämningsställe av lägenhetsvakten

All is well that ends well. Tack alla inblandade
som bidrog till allt gott idag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bokhandeln i fyrtornet

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en feelgoodroman som utspelar sig i… Skottland!



Sharon Goslings bok Bokhandeln i fyrtornetI juni 2024 köpte jag en hög böcker i sommarpresent 
till mig själv. Långsamt betar jag av högen. Den tredje av de fyra böckerna jag nu har läst är Sharon Goslings bok Bokhandeln i fyrtornet. Ny författarbekantskap, men på sätt och vis gammal bekantskap – feelgood i Skottland, hemligheter i det förflutna och kärlek.

Den här gången heter huvudpersonen Rachel. Hon kommer till en liten by i Skottland där hennes bil går sönder. Rachel får genast erbjudande (bara så där…) om att hjälpa till i bokhandeln i fyren eftersom bokhandelns ägare börjar bli till åren kommen. I och kring bokhandeln finns ett gäng karaktärer som antingen är stammisar eller nykomlingar. Alla bär de på olika sorger, vilket förstås även Rachel gör. När ägaren till bokhandeln dör tar hon fullt ansvar för den. I tornet upptäcker hon en hemlighet som handlar om fyrtornets första ägare.

Jaa, inte är det mycket nytt under solen, tänker jag inledningsvis! Och varför ska alla feelgoodromaner utspela sig i Skottland? Jag måste verkligen snart åka dit och undersöka om jag kan få några ledtrådar. Karaktärerna är som så ofta i den här genren (feelgood i Skottland) typer: den vackra, men sårade och fattiga kvinnliga huvudpersonen, en skadad man, byoriginal, en ungdom på glid, ett moget kärlekspar, en penningtörstig skurk med flera.

Men… det är nåt annorlunda med den här boken. Där finns ett antal vilsna existenser och dessa är trovärdigt skildrade (inte enbart ungdom på glid utan även andra karaktärer). Vissa tuffa realistiska inslag gör att jag som läsare funderar över hur mycket karaktärer och handling har lånat av verkligheten. Det handlar om utsatthet, krig, svek, övergrepp för att nämna en del. Givetvis finns här också kärlek med förveckling. Boken innehåller också en hel del starka kvinnor.

Jag tycker att boken är bra och det kände jag mig väldigt osäker på innan jag började läsa. Den har nåt mer än bara det typiska för en feelgood – även om den naturligtvis mest är feelgood.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar