Ett rött vin: Exire Negromaro Primitivo 2022

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett rött vin från Systembolagets specialsortiment i Motala.


 

Exire Negromaro Primitivo 2022

En sträv italienare från Motalasystemets tillfälliga sortiment sommaren 2024.

Som så många somrar besökte jag även 2024 Motala. Det är roligt att botanisera bland vinerna på andra Systembolag än mitt eget hemmavid. Nu är Motalas Systembolag på sätt och vis också hemmavid, men det är inte det bolag där jag oftast handlar. I juli 2024 köpte jag bland annat en flaska Exire Negromaro Primitivo 2022, som jag hittade i Motalabutikens tillfälliga sortiment/specialsortiment för 119 kronor.

Det här italienska rödvinets alkoholhalt är på hela 14 procent. Sockerhalten är låg, endast 0,4 gram per 100 milliliter.

Vinet är gjort på druvorna negroamaro och primitivo, odlade i Apulien på Italiens klack. Negroamaro är en vanlig druva i Apulien och ger viner som är fylliga och kryddiga, medan primitivo, också vanlig i Apulien, ger fruktiga viner. Det här vinet är klassat av Systembolaget som fylligt, strävt och med hög fruktsyra.

Systembolaget rekommenderar vinet till rätter av lamm- eller nötkött, men på flaskan läser jag att det också passar till pasta, ost och vitt kött. Jag äter inte rött kött utan drack vinet till ostar och vitt kött (kyckling). Godast var det till kycklingen, enligt mina smaklökar.

Så här skriver Systembolaget om vinets doft och smak:

”Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, plommon, örter, svartpeppar och lakrits. […] Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, plommon, örter, svart te, peppar och lakrits.

Vinet kändes strävt i gommen, men inte så fylligt. Jag noterade lakrits i såväl doft som smak samt mörka bär och peppar i smaken. Det var verkligen mycket fruktigt och kändes inte så tungt trots den höga alkoholhalten. Till ostarna hade jag föredragit ett tyngre vin, till kycklingen passade det fint.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 20 september 2024 och lördagen den 21 september 2024: Frosserier och glasögonträning

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det blev alldeles för många godsaker igår kväll. Ibland fattar jag inte vad jag tänker med. Bara för att jag hade försökt hålla igen ganska bra under veckan tyckte jag att jag kunde balla ur totalt den första helgkvällen. Förutom nedanstående ostassiett och rödvin blev det också stiltonbågar och choklad. Jag fullkomligt vräkte i mig – i sällskap av brittiska deckare, säväl litterära (Alan Banks i Ett nödvändigt slut), som på TV (Jack Frost i Ett fall för Frost). 

Ostassiett vin och boken Ett nödvändigt slut

En del av det jag frossade på under fredagskvällen.


Uppe satt jag ungefär till midnatt
för att sen, däst och illamående men med noga tandtrådade och borstade tänder, krypa ner i bingen och slockna ganska omgående.

∼ ♦ ∼

Lördagens uppvaknande blev tidigt, men långsamt. Jag hade inte mycket på dagens agenda och det som skulle göras tog inte lång tid. Så småningom fixade jag kaffe på sängen till mig själv och låg och läste en timme eller två innan jag duschade och åt frukost. Jag skrev ett lååångt sms till en kompis, men fick inget svar.

Idag var det ärenden på stan som gällde. Det viktigaste var att gå och hämta mina nya terminalglasögon som jag nu har använt medan jag skrev det här, bland annat. Men jag skulle också köpa mat, lördagsgodis, lotionmousse och ett doftljus. På Rituals hittade jag både lotionmousse och doftljus. I somras fick jag Rituals Mehr som lotionmousse av vännerna FEM och Finske Pinnen när de kom på besök. Jag tycker att den är jättebra – lätt och snabb att smörja in mig med och även dryg. Doftljuset var svindyrt, men jag ska testa det. Den lilla reseförpackningen med Mehr i lotionmousse och duschmousse fick jag på köpet. Perfekt, för en sån förpackning har jag saknat när jag åker iväg på weekendresa (vilket jag gör så väldigt ofta, ehum…). Nåt lördagsgodis skulle jag egentligen inte ha efter gårdagen, men nu tänker jag att det blir den påsen i kväll och inget mer sött – förutom Noisetten till eftermiddagskaffet (jag åt ingen igår). Vill du se större versioner av bilderna, klickar du på dem.


Tyvärr har jag problem även med de nya brillorna.
Kanske är det en vanesak och att jag behöver träna på att ställa om ögonen. Jag ska testa dem under helgen hemma och på jobbet på måndag. Om de inte funkar går jag tillbaka till Synsam med dem. Ganska snabbt har jag fått ont i nacken medan jag har skrivit, en vink om att jag tvingas hålla huvudet i galen vinkel för att se på skärmen. FAAAN! 

Nåja. Det som är positivt med glasögonen är att jag tycker att de är snygga och jag kan gå omkring med dem på näsan. Då ser jag bra. De är ganska lika mina äldsta glasögon, men de äldsta är bruna och de här är svarta.

Böckerna Ett nödvändigt slut och Punkten där vågorna bryter

Bokbyte från brittisk 80-talsdeckare till erotiska noveller.

Det är när jag jobbar vid laptopskärmen som jag tycker att de nya brillorna inte funkar så bra. De funkar dock när jag ligger eller sitter och läser en bok med ganska liten bokstavsgrad samt löser sudoku. Jag ska… träna lite i helgen…

Eftersom glasögonen funkade hyfsat att läsa med blev det bokbyte på eftermiddagen. Jag slukade den brittiska 1980-talsdeckaren och gav mig på utmaningen att läsa erotiska noveller, en bok jag har fått för recension.

Middag blev det idag också. Jag är som bekant ingen trollkonstnär i köket, så jag hade köpt en halv grillad kyckling. Den åt jag med klyftpotatis, sås och tomater samt ett glas rött till. Det kommer ett separat inlägg om vinet vid ett senare tillfälle!) En ostbricka utgjorde dagens dessert.

Det är dags att sjunka ner i fåtöljen. Kanske lägger jag de erotiska novellerna åt sidan för i afton och kollar om det finns nåt att fästa blicken på TV-mässigt.

∼ ♦ ∼

Idag har jag pratat med fyra (4) människor. När jag var på stan pratade jag med optikern och säljaren på Rituals. På vägen hem träffade jag en bekant och vi stod och pratade en stund. På eftermiddagen ringde jag Annas snälla mamma. Hon hade gäster, så vi pratade bara lite kort. Men ändå. Jag har slagit rekord! Fyra pers… Utöver det har jag planerat en middag på lokal på söndag nästa vecka med två vänner.

Hälsn. Mitt Sociala Helgliv

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett nödvändigt slut

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en gammal hederlig brittisk deckare.



Peter Robinsons bok Ett nödvändigt slutAv okänd hand 
hamnade en gammal hederlig brittisk deckare i pocket hos mig. Det var perfekt att rensa skallen med Peter Robinsons Alan Banks-deckare Ett nödvändigt slut mellan alla recensionsexemplar av varierande art och kvalitet. Jag har sett en del av Alan Banks-böckerna som TV-serier, men jag hade bara läst en av dem tidigare, En märklig affär. Den var jag för övrigt inte så upphetsad av, utan tyckte att den var rätt seg. När jag googlade på bokserien uppfattade jag att det finns ganska många böcker i serien som återstår för mig att läsa… Nu avled författaren 2022 tyvärr så det lär inte bli fler Alan Banks-böcker, men ändå. Det finns ytterligare 26 böcker i serien att läsa.

Det här är den tredje kriminalromanen om Alan Banks och den första bok som översattes till svenska. Boken handlar om en antikärnkrafts-demonstration i Yorkshire som ballar ur när en polis blir mördad. En gammal kollega till Alan Banks, Dirty Dick Burgess kommer upp från London för att leda utredningen – med hårdhandskarna. Han fastnar snart för ett konstnärskollektiv där han anser att mördaren finns. Den mer mjuke Alan Banks gillar inte Dirty Dick Burgess sätt att jobba. Han bestämmer sig för att ta reda på sanningen på egen hand. Men om Dirty Dick Burgess hittar mördaren först är Alan Banks karriär över. (Gissningsvis lyckas Alan Banks eftersom det kom 25 böcker till i serien efter denna…)

Det som slår mig först är att nästan alla röker. Hela tiden, dessutom. Vidare dricks det alkohol och man kör bil. Ja ja, tiderna förändras – hoppas jag. Utöver det tycker jag att författaren är bra på att beskriva de olika karaktärerna och samtidigt lämna en del till läsaren att på egen hand skapa sina egna bilder. Miljöskildringarna är ovanligt detaljrika. I den här typen av deckare, en kriminalroman från 1989, är det kanske vanligare. Det passar i vart fall in i stilen. Det skulle kunna bli segt, men jag tycker att det funkar. Slutet är spännande och jag lyckas inte lista ut vare sig mördarens identitet eller motiv i förväg.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Alan Banks-serien:

  1. Gallows View – Ur askan i elden
  2. A Dedicated Man – En hängiven man
  3. A Necessary End – Ett nödvändigt slut (läs inlägget ovan!)
  4. The Hanging Valley – Dödlig tystnad
  5. Past Reason Hated 
  6. Wednesday’s Child 
  7. Dry Bones that Dream
  8. Innocent Graves
  9. Dead Right Roten till det onda
  10. In a Dry Season – En ovanligt torr sommar
  11. Cold is the Grave – Kall som graven
  12. Aftermath – I ondskans spår
  13. The Summer that Never Was – Efter alla år av saknad
  14. Playing with Fire – En lek med eld
  15. Strange Affair – En märklig affär
  16. Piece of My Heart – En bit av mitt hjärta
  17. Friend of the Devil – I djävulens sällskap
  18. All the Colours of Darkness – Mörkrets alla färger
  19. Bad Boy – Bad boy
  20. Watching the Dark – I mörkrets skugga
  21. Children of the Revolution – Revolutionens barn
  22. Abattoir Blues – Själens dunkla rum
  23. When the Music’s Over – När musiken tystnar
  24. Sleeping in the ground – Skuggan av tvivel
  25. Careless love – Oförsiktig kärlek
  26. Many rivers to cross – Förödande konsekvenser
  27. Not Dark Yet – Innan mörkret faller
  28. Standing in the Shadows – Dold i skuggor

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 20 september 2024: I min egen takt

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det är fredag. Och jag säger det med en gång: jag glömde att väga mig i morse. Typat eftersom jag verkligen har försökt att äta mindre den här veckan. Lite bättre kanske också även om det blev en Donkenmiddag och tre karameller i onsdags. Då kan jag välja mellan att inte goffa i kväll och väga mig i morgon bitti – eller strunta i vägning den här veckan. Jag väljer det senare. Livet är kort. Jag vill njuta.

 

Frukost med Ett nödvändigt slut Hopptimisten och tända ljus

Vardagsfrukost i sällskap av Hopptimisten, tända ljus och en deckare.

Idag jobbade jag på distans, det vill säga hemifrån. När jag gör det kliver jag upp i samma tid som varje vardagsmorgon och jag äter samma typ av frukost – fil med en massa bär, kanel, flingor och honung. Jag läser en stund, tänder ljus när det är mörkt och trivs i Hopptimistens sällskap. När jag sitter hemma och jobbar gör jag lite mer kaffe som jag dricker då och då under förmiddagen.

Efter att ha intagit frukostfilen och de första muggarna kaffe satte jag mig vid datorn för att jobba. Det var en ganska lugn arbetsdag idag och jag hade bara två möten på Zoom inbokade under förmiddagen. Jag hade kunnat gå till jobbet som vanligt i morse, men kände att jag ville spara på krafterna så att jag orkar göra nåt den här helgen. Vad vet jag inte, mer än att klura ut hur jag ska vinterfixa soffan på balkongen och var jag ställa olivträdet.

Hemma vid jobbdatorn i arbetsrummet

Utsikt vid jobbdatorn hemma.

Vidare har jag så gott som bestämt mig för att inte följa med enheten på tisdag när mina arbetskamrater ska ha planeringsdag med skogsutflykt. Jag inser mina begränsningar och vet att en sån aktivitet tar alldeles för mycket på mina krafter. Men idag stannade jag hemma och njöt av utsikten från arbetsrumsfönstret där – Saint Ollies björkallé och solen som touchade dess trädtoppar. För att få det riktigt grönt inomhus har jag satsat på många krukväxter. I fönstret i arbetsrummet står två växter som jag har fått av Anna och två som jag har fått av vännen FEM. När FEM kom hit i maj för att hjälpa mig att packa upp hade hon med sig en multikrukväxt. Det var en kruka från henne och familjen med flera växter i. Den stod länge på mitt köksbord, men sen planterade jag om fyra av dessa växter. Det är två av dem som förgyller mitt arbetsrumsfönster. De andra två växterna fixade Anna iordning åt mig till flytten. Det är en fin utsikt med allt det gröna – jag behöver inte se slottet och Barockträdgården varje arbetsdag. Men slottet kan jag för övrigt skymta från balkongen. Om det skulle vara så att jag saknar det kan jag bara gå ut där en stund, så att säga.

Bilen i augustimorgonsol på plåtverkstans parkering

Bilen när jag lämnade den hos plåtverkstan den 21 augusti.

Det var inte supermycket att göra idag. Jag gjorde en del research för en artikel som jag tänker försöka påbörja nästa vecka. Det var nog dagens roligaste insats. Eftersom jag ändå var hemma passade jag på att flytta på min bil till en parkering som inte var under klibbiga träd samt gå ut med sopor. Sopor gick jag ut med igår kväll också, men soprummet ska målas nästa vecka och jag vill slippa bygga ett sopberg inne i lägenheten. På tal om bilen hörde försäkringsbolaget av sig. Jag ska få ersättning för de dagar jag var billös eftersom jag inte utnyttjade möjligheten till hyrbil. Totalt blev det 20 dagar, men jag är osäker på om jag får ersättning för hela den tiden. Fast pengar oavsett storlek gör ju inte ont att få med tanke på att jag fick dubbla självrisker.

Lunchen blev lätt och snabb. Jag fixade ett par mackor och värmde på morronkaffet.

Mackor och kaffe till hemmalunch

Lätt och snabb hemmalunch.


Så tog jag en liten promenad
– det var ju soligt och fint väder. Jag gick i björkallén och där var det vackert. Men på Main Street, där jag bodde för några månader sen, är det fortfarande ett stort jävla hål.

In till Butiken på Hörnet hittade jag i alla fall. Där köpte jag två Noisette. Och nej. Jag väntar ingen gäst utan jag ska unna mig dessa i helgen. Det finns ju ingen annan att skämma bort än mig själv.


Helg… äntligen vila och att få ta dagarna som de kommer, 
i min egen takt. Planer har jag få, vid dagens start hade jag inte ens tänkt ut en enda middag. Men efter avslutad arbetsdag tog jag ytterligare en promenad och köpte makrill och romsås. Potatis låg redan i kylskåpet. Jag kände verkligen för att skämma bort mig och passade på att köpa ett mörkbrunt italienskt bälte hos skomakaren i Kvarnen dit jag var in i ett annat ärende. Tur att det finns hål både längre in och längre ut i bältet…


Ikväll sjunker jag ner i fåtöljen,
kanske ser nån gammal deckare på TV och läser. Jag har parallelläst nån dag, men igår kväll läste jag ut lyrikboken om övergrepp. Recensionen skrev jag färdigt då och tidsinställde för publicering till idag på förmiddagen. Nu ska jag fokusera på den hederliga brittiska deckaren jag har börjat läsa, en bok som kom ut första gången 1989

Böckerna Täkt och Ett nödvändigt slut

Lyrikboken till vänster är utläst och nu njuter jag av deckaren till höger.

∼ ♦ ∼

I morrn är det lördag och jag har egentligen inga måsten alls, det är inte bråttom med att vinterfixa balkongen. Dessutom återstår bara soffan och olivträdet att ordna för. På seneftermiddagen idag fick jag sms om att mina nya jobbglasögon är klara. Kanske går jag och hämtar dem. Vidare har jag beställt en extranyckel. Kan vara bra att ha när det inte finns nån huvudnyckel. Den leveransen skulle dock dröja ett tag på grund av semester. Men det är lugnt för min del. Nu lämnar jag vardagen och jag ska ta helgen i min egen takt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Täkt: dikter från mörker till ljus

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recensernde inlägg om en lyrikbok.


Lena Kösters bok Täkt dikter från mörker till ljusEn fredag mitt i sommaren skedde en återträff i form av en lunch med en av mina första arbetskamrater här i Uppsala. Två böcker lämnade Lena Köster över till mig för recension. Den senast utkomna av dem båda, Täkt: dikter från mörker till ljus, är en lyrikbok. Det var länge sen jag läste dikter och ämnet var tungt – ett sexuellt övergrepp som författaren blev utsatt för i ungdomen.

I baksidestexten står bland annat att en människas handling, kanske en bland många, kan påverka en annan persons hela liv. Det som tas med våld kan aldrig ges tillbaka. Men där står också att det går att finna ro och kärlek även efter skogsbranden, i sotlandskapet. Genom att skriva och ge ut den här boken har författaren äntligen – efter över 50 år – fått just ro.

Dikter är ofta korta och koncentrerade. Varje ord väger tungt. Den här korta boken (71 sidor) har en väldigt lång titel. Boken är dessutom indelad i tre delar. Hur de hänger ihop förklarar författaren i slutet, för att undvika misstolkningar? Jag känner att läsaren kanske hade velat tänka och koppla ihop på egen hand. Men nåja. Det här är inte läsarens bok utan författarens. Och ord är viktiga, så även förklaringar.

I första delen, Täkt, väger orden extra tungt. Övergreppet skildras stötvis i orden. Resan jag som läsare gör med författaren är grym och lång trots att den slutar på sidan 41. Jag kan inte att läsa detta mer än korta stunder. Jag måste lägga ifrån mig.

Andra delen bär titeln Brand. När jag läser är det så väl beskrivet att jag hör ljudet och känner lukten av brand. Detta… förödande, men… som också är en sorts pånyttfödelse. För det finns ett efteråt. Livet går vidare.

Tredje och sista delen heter Bro. Och nu rodnar jag – jag är ju så jävla pryd. Det handlar bland annat om kärlek, fysisk sådan, mellan människor. För mig är detta svårt att läsa om. Jag kan inte kärlek, inte i nån form.

Jag tar till mig det jag läser med pauser. Kanske läser jag lyrik på fel vis, men för mig är det enda sättet. Orden klättrar runt mig, de är inte svårbegripliga, fast blir ändå lite för stora för mig ibland.

Boken är snyggt formgiven. Verket på omslagets framsida är av Lena Köster själv. Snyggt och passande. Jag gillar att boken har flikar. Dem använder jag mig av som bokmärken under läsningen. Däremot borde författaren ha anlitat en fotograf för porträttbilden på bokens bakre flik i stället för att ta en selfie.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 19 september 2024: Tillkortakommanden och humörlyft, medicinleverans och världens bästa fotkräm

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Fyrisån septembermorgon vid Ågatorna

Ska jag hoppa i ån?

Den dåliga känslan hängde kvar inte bara igår kväll utan även under torsdagen. Tillkortakommanden… Men vad ska jag göra när jag inte orkar? Hoppa i ån? Hur ska jag kunna arbeta när jag inte orkar? Jag anstränger mig till max för att räcka till. Låt oss säga att det är enklare nu när jag är ensam utan vare sig partner och husdjur eller gamla föräldrar och barn (barn har jag aldrig haft annat än bonusbarn). Det hjälper inte. Jag orkar inte ändå. Ibland är ansträngningen att gå de knappa kilometrarna till jobbet fullt tillräcklig. Det kan ta timmar innan jag återhämtar mig vissa dar, andra dar känns det precis som tidigare, innan hjärtsjukdom och mediciner.

I mina ögon var gårdagens lönesamtal en katastrof. Jag insåg hur lite jag levererar. Det är som om kroppen, framför allt hjärnan och hjärtat, jobbar i lim. Eller segt som snor. Det ska bli ett nytt möte rörande min hälsa. Blotta tanken på det får mitt dåliga hjärta att hacka. Hacka ännu mer… MEN… jag har en lyhörd och bra chef. I morse fick jag ett bra besked (inte om lönen, utan mer en organisatorisk fråga). Hjärtat hackade lite mindre – en stund.

Privat har jag grabbat tag i nästa bok för recension, en bok med dikter om ett övergrepp. Men jag läser en vanlig deckare i pocket parallellt. Jag orkar inte enbart med att läsa om folks privata eländen framlagda i tryckt form. Författaren vars bok jag publicerade en recension av igår hörde förresten av sig. Missnöjet var tydligt. Tråkigt när jag ändå försökte jag ge konstruktiv och saklig kritik. Andra läsare hörde av sig och tyckte att jag var just saklig. Det klart att en blir mindre glad när nån inte är översvallande positiv över ett verk som en har lagt ner mycket tid och energi på. Men argumentera med en recensent är nåt författare inte bör göra. Jag har utfört mitt uppdrag punkt.

Torsdagsfrukost med tända ljus och böckerna Täkt o Ett nödvändigt slut

Parallelläsning.


På jobbet då? Ja, jag försökte arbeta idag,
trots det motstånd som känslan av tillkortakommande hade åstadkommit. Idag var det bara ett kort möte på morgonen och tre som låg en del omlott på eftermiddagen. Jag gjorde mitt bästa att fördela min tid och vara tillgänglig på alla ställen. Dagen var solig. Kanske lyfte det humöret en aning. Lite glad och förväntansfull blev jag i alla fall för en privat leverans av litterär art – en fantasybok med några år på nacken ska ges ut i översättning på förlaget Quadrifolia. Och jag ska recensera boken.

Förmiddagen försvann ändå i ett nafs med spontana möten, återkopplingar och annat. Vidare hörde A av sig och jag har fått en återbudstid för hjälp med fötterna nästa vecka, på mina föräldrars bröllopsdag. Så tacksam!

Lunchen blev nästan exakt samma som igår – men med två böcker.

Jobblunch med två böcker

Jobblunch med två böcker.


På eftermiddagen hade jag möten hela tiden.
Bästa mötet var en avstämning som hölls på jobbaltanen. Där var riktigt hett! Ett annat möte, oväntat i sitt slag, var att jag stötte ihop med en av mina favoriter bland Uppsalaförfattare på hemvägen. Det blev ett trevligt samtal i Odinslund.

Efter samråd med mina närmaste arbetskamrater beslutade tre av oss att jobba på distans i morrn, det vill säga hemifrån. Då kanske jag har nån ork kvar på fredagskvällen.

Balkongen med soffa och olivträd

Bara soffan och olivträdet kvar på balkongen nu.

I kväll skulle jag inte iväg utan vara hemma och invänta min medicinleverans. I helgen tänkte jag börja fixa inför kallare väder på balkongen, men började lite redan nu eftersom jag ändå var hemma. Dessutom behövde jag luft, kände jag. Och min balkong är just… luftig. Skönt att vara en stund utomhus, för eftermiddagen och kvällen blev som sagt varma. Jag försökte vända på balkongsoffan, men två armar klarade det inte. Sen mätte jag för att se om det ens är möjligt att soffan på kortsidan. Det är inte möjligt. Kanske med milt våld och ytterligare ett par armar. Annars får jag helt enkelt bara försöka vända soffan uppochner och lägga på en presenning som skyddar mot snön. Olivträdet ska jag förstås ta in, men det ser ut att trivas där ute fortfarande, så det får vara kvar. Det har i alla fall fått vatten liksom övriga av hemmets krukväxter. En tomatplanta ställde jag i köksfönstret för den har två gröna tomater på väg att mogna.

Kvällsmaten var redan fixad, bara att värma. Jag hade tomatsoppa kvar sen i måndags och den behövde ätas upp tillsammans med ett par mackor.

Mackor o tomatsoppa till kvällsmat med Täkt Hopptimisten och två tända ljus

Mackor och soppa, Täkt, Hopptimisten och tända ljus till kvällsmat.


När jag hade tagit två tuggor på en macka
och ungefär lika många skedar soppa plingade det på dörren. Min beställning av mediciner och världens bästa fotkräm från Apotea anlände med bud. Så smidigt! Jag behövde förstås vara hemma och legitimera mig. Jag beställde ju bara häromdan, så leveransen var snabb och även korrekt. Fotkrämen var dessutom betydligt billigare än på fysiskt apotek, närmare 50 spänn faktiskt. Frakten var fri. Bara fördelar, alltså. Lådan var ganska stor och förutom mediciner och fotkräm innehöll den en hälsning med ett vänligt påpekande från Mahtab som tyckte att jag ska prata med min doktor om dosering. Lite svårt att prata med ”min” doktor, i det här fallet kardiolog, när personerna på den posten är olika varje gång. Men ändå. Jag vet i alla fall vilken dos jag kom överens om med den kardiolog jag träffade i maj är och den kör jag på.

∼ ♦ ∼

Nu har mörkret sänkt sig. Jag ska sänka ner mig i fåtöljen och läsa. I morrn är det fredag. Det tycker jag känns bra.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 18 september 2024: Två tända ljus i Grävsala och tydliga tillkortakommanden

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Onsdagsfrukost i september med tända ljus och boken Återgäldaren

Två tända ljus behövdes i morse.

I natt sov jag med stängt fönster. Jag var så frusen när jag gick och la mig. Inte blev jag särskilt varm under natten heller. Annars är det en följd av min hjärtsjukdom, nattsvettningar. Det har jag aldrig lidit av även om jag föredrar ett svalt sovrum. Värre är det med håret… Jag tappar massor och en hel del av det ligger på kudden när jag vaknar.

Vaknar gör jag än så länge i alla fall. I morse var det riktigt mörkt. Två tända ljus krävdes vid frukosten. Jag vaknade tidigt, men ändå kom jag inte iväg till jobbet mycket tidigare. Det är skönt för mig att ta det riktigt lugnt på morgonen.

 

F d parkering på Österplan o järnvägen

Grävsala. Har var det en stor parkering nyss.

Ännu kan jag gå S:t Olofsgatan och korsa järnvägen där jag bodde tidigare när jag var vi. En av två stora parkeringar är stängda, därav min parkeringsnoja just nu. Arbetet med spår och järnvägsövergångar för såväl fotgängare som fordon av olika slag ska pågå ända till våren 2027. Grävsala it is! Två järnvägsspår ska bli fyra. Men frågan är om det lär gå några tåg. SJ slutar ju med Uppsalapendeln till Stockholm i december 2024… Andra aktörer finns, men fungerar visst inget vidare, enligt säkra källor. Knasigt tycker jag även om jag till exempel inte jobbpendlar – tack och lov. Men jag hade kanske tänkt åka till Stockholm då och då för att helgerna inte ska bli så ensamma och torftiga. Det får jag skippa.

Genom att gå gamla vägen till jobbet får jag i stället njuta av några av Uppsalas fina byggnader. Jag passerar bland annat domkyrkan, Gustavianum och Helga Trefaldighet, universitetshuset kan jag skymta lite om jag vrider på huvudet. Gustavianum hade härlig morgonsol på sin fasad.

Gustavianum i morgonsol september

En vacker byggnad, Gustavianum, med ett intressant inre museum.


I morse betalade jag en faktura först och främst på jobbet.
Därefter behövde jag starta om datorn för en uppdatering, Sen kunde jag samt började skriva. Sen hade jag tre avstämningsmöten på raken, två via Zoom, ett IRL. Tack och lov att chefen ställde in enhetsmötet som skulle följa direkt på det tredje mötet! Vi skulle ändå ses, chefen och jag, på eftermiddagen för lönesamtal. Jag gick en kort digital kurs om lönesamtal igår som facket ordnade. Den gav inte särskilt mycket. För övrigt är jag bergsäker på att jag inte får nån större löneökning i år, jag presterar dåligt på grund av dålig ork. Ja ja, det inställda mötet gav flera av oss tid att skriva. För att citera mig själv:

”Ett inställt möte är ett bra möte

Som alltid blev det lunch mitt på dan. Jag läste slutet av boken jag har fått för recension. Själva recensionen hade jag påbörjat, givetvis, men skrev den färdigt i kväll när jag kom hem. Lika självklart som att jag har valt vilken bok jag ska läsa härnäst. Även det är en bok jag har fått för recension. Efter det blir det nåt mindre betungande, nåt jag läser blot til lyst och utan blyertspenna, troligen en deckare av nåt slag. Bokbytet i afton gick från en spänningsroman om övergrepp till lyrik om övergrepp.


Under ett av dagens möten blev jag delgiven hoppfulla nyheter.
Jag blir glad av att få höra att människor som behandlas illa orkar resa på sig och ta tag i saker och ting. Långt ifrån alla orkar. Nu håller jag en tumme för att det nya funkar hela vägen ut och att det blir rätt och bra om det funkar.

För egen del insåg jag mycket tydligt mina tillkortakommanden vid eftermiddagens lönesamtal. Det hjälpte inte med godis vare sig till mig eller som muta till min chef.

Jobbglasögon och godis

Godis hjälpte inte.

∼ ♦ ∼

Jag vilade en stund när jag kom hem innan jag skrev klart recensionen. Därefter åt jag ett par mackor och drack en mugg micrat kaffe innan jag tog medicinen.

Lätt kvällsmat mackor kaffe tranbärsjuice Hopptimisten och boken Täkt

Lätt kvällsmat med Hopptimisten och Täkt, nästa bok för recension.


Nånstans mellan 18.30 och 19
åkte jag och hämtade Lucifer och Anna hos veterinären. Det var ett litet ynk i buren i bilen. Illa mådde han också, men pep gjorde han bara först. I kväll var det inte läge för gos. Jag hoppas katten mår bättre senare, att natten blir bra och att han piggar på sig. En kan ju alltid hoppas att Citrus är snäll mot honom, men vi vet både Anna och jag hur katterna kan fräsa och vara dumma mot den som har varit hos veterinären.

Lucifer i bur i bilen efter veterinären

Djur i bur. Det var inte läge för gos med Lucifer i kväll.


Nu ska jag slänga mig i fåtöljen,
läsa en stund och sen se på Morden i Sandhamn.

∼ ♦ ∼

Jag har nätshoppat medikamenter och hoppas på leverans i morgon kväll. Mina läkemedelslistor ser olika ut på olika sidor, så jag hoppas att det blir rätt. Jag tycker inte att 1177 är nåt välfungerande system. Utöver det är ju vården som den är. Jag får träffa olika kardiologer varje gång samtidigt som jag förväntas vara tacksam för att jag ens får träffa en kardiolog. Det är bara det att det blir struligt med olika doktorer varje gång, folk som inte orkar läsa journaler om vad förra läkaren har ordinerat för mediciner och doser, till exempel. Men jag ska ju till min husläkare om tre veckor och honom är det ordning med. Jag tar upp läkemedlen där och då liksom biverkningar och andra krämpor jag har fått sen sist. Jag tror att jag nog har så det räcker i medicinväg till dess om nåt skulle krångla med recept och leverans.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Recension: Återgäldaren

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om en bok vars titel inte är ett ord.



Josefine Sandbloms bok ÅtergäldarenGanska förvånad blev jag när ”fel” bok för recension 
hamnade i min postbox – det vill säga inte den förväntade boken. Men efter att ha blivit försäkrad av två representanter från Modernista om att det inte var nåt misstag att skicka Josefine Sandbloms bok Återgäldaren till mig högg jag så småningom in på boken. Boken, vars titel inte är ett ord – i vart fall finns ordet inte i Svenska Akademiens ordlista eller två andra ordlistor – gjorde mig irriterat nyfiken. Tack till förlaget!

Bokens centralfigur är deckarförfattaren Sandra Falk. Visserligen är hon van vid farliga intriger, men när hon själv utsätts för grova trakasserier förlorar hon förmågan att skriva. Eftersom detta givetvis påverkar hennes ekonomi tar hon en inneboende. Alma är en aspirerande författare från en av hennes skrivarkurser. Hon vet inget om trakasserierna, men blir sjuk när hon smakar på innehållet i ett anonymt paket. Eftersom Sandra och Alma har inbokade evenemang/engagemang på bokmässan i Göteborg beger de sig dit, om än motvilligt med tanke på hur lätt nån som vill en illa kan gömma sig i folkmassorna. Men Sandra har inte berättat om det misstag hon begick som ung. Den som ligger bakom trakasserierna nu tycks känna till den hemligheten. Problemet är bara att det finns en enda person som vet vem Sandra en gång var. Och den personen är död.

Ganska snart under läsningen kommer jag på mig med att undra över hur mycket av bokens innehåll som är självupplevt. Givetvis lånar de flesta författare händelser, miljöer, karaktärer etc ur verkligheten. Men här blir det väldigt tydligt. Tror jag. Jag vet ju inte. Jag gissar att författaren har varit mobbad som barn – precis som bokens huvudkaraktär Sandra.

Bokens omfång är föredömliga cirka 250 sidor. Det är perfekt för en spänningsroman. (Huruvida detta är en spänningsroman eller inte återkommer jag till nedan!) I det här fallet förvånar det mig, för författaren är väldigt… ”pratglad” redan från start. Ibland har jag svårt att hänga med i svängarna, framför allt i miljöskildringarna som stundals är alldeles för många, i mitt tycke. Karaktärerna blir å andra sidan inte helt levande för mig utan ganska stereotypa och platta. Inte ens Sandra känns riktigt… riktig. Alma är jag misstänksam mot hela tiden, hon känns inte ens trovärdig som fiktiv litterär gestalt. I en spänningsroman är det just karaktärerna som är de väsentliga, vad de gör och inte gör, tänker, tycker etc. I den här boken får läsaren visserligen veta hur karaktärerna låter när de spyr och hur illa de luktar när de inte har duschat liksom något om deras klädsmak. That’s it! Karaktärsbeskrivningar är något författaren kan träna på, alltså.

Vidare förekommer det en del talspråk. Så länge detta stannar inom dialogen är det väl OK, men jag grinar illa inombords åt ”äldre än mig” och ”grejer”, för att ge några exempel. Författaren borde kanske ägna några stunder ytterligare åt att putsa på det rent skriftliga också – övning ger färdighet. Bitvis är boken nästan som en enda lång bloggtext. (Ja jag veeet! Lång. <== handlar om mig, såsom jag skriver här) Men uppenbarligen har författaren ändå en stor skrivglädje. Det är inget att förakta!

Sammantaget då… Omslaget är skitsnyggt och lovande, men utlovar annat än inlagan levererar. Jag tycker att boken inte är den spänningsdebut som förlaget annonserat den som. Boken är inte särskilt spännande, anser jag. Inte heller är den feelgood, en genre som författaren tidigare publicerat sig inom vid annat förlag.

Nej, snarare är den här boken feelbad. Dess huvudtema är helt klart mobbning med allt vad det innebär – från små verbala tjuvnyp via fysiska och sexuella övergrepp till rena vuxenhot. Konsekvenserna av mobbning förtjänar att lyftas fram så att den som inte har varit utsatt kan få ett hum om det hela. Jag tror att författaren hade vunnit på att enbart skriva den berättelsen. Den är viktig.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 16 september och tisdagen den 17 september 2024: Förut var jag två

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

And som simmar ensam i Fyrisån

Förut var jag två….

Förut var jag två. Eller… jag var del av en enhet som bestod av två människor. Femtio procent. Ibland var vi som ihopväxta, andra stunder var det hundratals mil oss emellan. Jag sörjer fortfarande mitt misslyckande som partner, sambo och fästmö. Men jag kan inte tänka på detta varje dag, då skulle jag bli galen och sjunka ner i djupaste depression. Jag har fått verktyg att acceptera och gå vidare. Stänga dörrar. En del verktyg har jag haft sen tidigare. När det gäller är jag rätt bra på att just stänga dörrar. Ändå kommer stunder när jag så gärna vill öppna dörren, den senast stängda, alltså, och bara se på det goda bakåt. Varför är jag sån? Har det att göra med vännen som bröt sitt förhållande förra veckan? Eller vännen som blev sjuk och inte kunde komma och hälsa på? Får det mig att grubbla och älta ensamheten? Kanske det. Men jag vet ju att andra människor har sina liv och jag vet att jag ändå fungerar ensam. Jag har ett liv. Det är ganska tomt på människor, så jag får fylla det med saker. När människor på mitt arbete har det svårt och upprörda briserar eller långsamt pyser ut sitt missnöje med sin situation brukar jag rekommendera att de skaffar sig en rik fritid. Sen fyrar jag av mitt skeva leende för att de ska förstå att jag känner med dem men att detta är det enda råd jag kan ge så länge de inte själva kan förändra sin situation. Ibland önskar jag att jag hade ett trollspö.

Tisdagsfrukost med Hopptimisten tända ljus o Återgäldaren

Så glad att jag kan läsa.

I morse funderade jag över hur jag ska förändra min situation så att jag mår bättre. Det blev mest praktiska funderingar kring att fixa inför vintern på balkongen, var jag ska ställa olivträdet som jag måste ta in och lite sånt. Men OK. Det praktiska funkar för mig. Det blir en motvikt mot alla grubblerier och ett av de verktyg jag tar till när jag känner mig ensam.

Och så är jag så glad för mina böcker, att jag kan läsa, att jag har ”fått” ett bra hem, att jag trivs på Saint Ollie, att jag känner mig trygg här. Det senare är en sanning med modifikation. Igår kväll såg jag på lokala nyheterna att det var en skjutning på en parallellgata till min. Vart fan är vi på väg??? Jag går numera sällan ut på kvällarna, men i kväll stod inköp på agendan. Det bävade jag lite för. Jaa, tant blir rädd. Igår kväll underhölls jag av Vem bor här? och Sherwood på TV. Den senare omfattade också skjutningar. Snart får jag börja läsa feelgood…

Jag satt inte hemma hela dan utan gick som vanligt iväg till jobbet. Mer som vanligt var det en del möten. Idag hade vi också skrivförmiddag och då är det Tysta leken som gäller i vårt hörn. Så som jag önskar att det alltid vore… Tyst alltså. Jag knackade ner en artikel, fixade iväg den på fakta- och citatkontroll samt valde bild. Faktakontrollen krävde ett par vändor i både telefon och mejl tills vi blev nöjda. När klockan slog lunchtid var jag hungrig. Kära dagbok, du tycker säkert att mina luncher är likadana jämt. Det är fel. Den som studerar bilderna ser skillnader. Dagens ovanliga till lunchen var trekantsmackor.

Jobblunch med trekantsmackor och Återgäldaren

Trekantsmackor blev dagens ovanliga till lunchen.


Utöver artikelskrivande ägnade jag arbetsdagen åt möten
och korrekturläsning. Jag hann inte tänka så mycket på om jag var en eller två, jag bara var och jobbade.

∼ ♦ ∼

På vägen hem från jobbet behövde jag mycket starkt en toalett trots att jag varit på toa innan jag gick. Ironiskt nog sket en fågel på mig på tröjärmen. Men jag kom hem utan andra olyckor. Framför allt kom jag hem utan att bli skjuten. Efter en stunds plock i hemmet (disk och tvätt) åkte jag och handlade på City Gross. Efteråt käkade jag Donkenmiddag. Magen var ju kass redan innan så det gjorde liksom inget.

Donkenmiddag crispy chickenburgare med strips o chili cheese tops

Donkenmiddag med crispy chickenburgare.


Mörkret har sänkt sig över Uppsala.
Jag fick parkeringsplats, den sista lediga på andra sidan gatan. Gissa om jag längtar tills jag får min nya garageplats. Två veckor kvar… I morrn hoppas jag att jag får en plats på min sida av gatan. Jag har lovat att försöka hämta Anna och Lucifer som ska till veterinären. Självklart vill jag hjälpa till om jag kan och samtidigt får träffa åtminstone en av katterna. För dem separerade jag ju också ifrån i våras.

Nu ska jag hänga en maskin tvätt innan jag slår ner babianröven i fåtöljen och läser en stund.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… dagens uppmaning hittade jag nånstans på jobbet.

Le för i helvete

Dagens uppmaning.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 15 september och måndagen den 16 september 2024: Skitstövlar till chefer, ett spöke i köket och en dag som känns färdig

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Söndagen blev inte helt som jag hade tänkt mig, men jag får vara nöjd ändå. Den innebar lite av varje och jag pratade med åtminstone en människa IRL. Inte illa! Bilutflykt blev det ju, om än med ett snöpligt slut. Promenad blev det också, vilket ju kändes bra för hälsan.

På kvällen räknade jag lite i huvet och sen gjorde jag en nätbeställning på tre ganska nya böcker från Bokus, vissa av dem så nya att de ännu inte har getts ut. Det blev Marcus Jarls bok Trädgårdsmästarens dotter, Ulrika Ewermans bok Jag: En roman om Karin Larsson och Mian Lodalens bok Dansaren och demonerna. Den första boken hade jag egentligen tänkt avvakta med till förmån för Anne Holts bok Tolv otämjda hästar, men nu blev det inte så. Skälet var att trion jag beställde var till rabatterat pris. Med extra rabatt på fem procent från ett av seniorställena jag är med i landade slutnotan på strax över 500 pix för tre sprajtans nya böcker.


Söndagskvällen avrundade jag med The Bay.
Jag kunde konstatera att vissa chefer är såna skitstövlar. I övrigt var den femte delen i säsong fem väldigt känslosam.

∼ ♦ ∼

Måndagsfrukost med tända ljus Hopptimisten och boken Återgäldaren

Tända ljus i morse!

Fy fan så kallt och mörkt det var den här måndagsmorgonen! Termometern i sovrummet visade fem (5) grader utomhus. Jag fick tända två ljus vid frukosten, men det började ljusna då så än är kökslampan släckt. Natten var OK, jag var uppe och studsade en gång, inte på grund av kramp, dock. Jag har ont i högerbenet av och till. Det värker. Ibland så mycket att jag har svårt att finna en bra ställning och komma till ro.

Jag var rejält påpälsad med tröja och jacka när jag gick. Regn var utlovat på seneftermiddagen, därför föll valet på min sniggorange jacka. Faktum är att jag nästan kunde ha valt en lättviktsjacka, så kyligt var det. Nu blev det inte så. Och det funkade. Solen tittade fram, fast värmde inte så mycket som jag hade önskat. Till kvällen låg den snigga jackan i ryggan och jag gick hem med bara tröjan på.

Hustopp mot blå septemberhimmel

Blå himmel och lite sol på morgonpromenaden upp till jobbet.


Varje måndag förmiddag har vi veckomöte i min arbetsgrupp,
denna måndag också. Men först hade vi ett vanligt morgonmöte med hela avdelningen. På eftermiddagen skulle jag ha haft ytterligare ett avstämningsmöte. Utöver det jobbade jag bland annat med att noggrant läsa igenom och kommentera ett förslag till riktlinjer. Lunch tog jag precis som alltid mitt på dan. Vi är tvungna att ta minst en halvtimme. Ibland går minuterna långsamt, ibland snabbt.

Jobblunch med Återgäldaren

Jobblunch med en stunds läsning av den senaste boken jag har fått för recension.


Efter lunchen blev det ett spontant möte om riktlinjerna.
Däremot avbokades ett möte på eftermiddagen. Jag fick då möjlighet att börja skriva på en artikel och hade ett råmanus klart innan arbetsdagen var slut.

∼ ♦ ∼

Två lösta svåra sudoku

Jag vilade och läste två svåra sudoku.

När kvällen närmade sig var jag trött, surprise, surprise, men eftersom det inte var stekhett utan regnade lite när jag gick hem blev jag varken mer trött eller varm av promenaden. Den var ganska skön, promenaden, till och med. Hemkommen packade jag upp min jobbrygga innan jag startade en maskin tvätt. Medan maskinen jobbade slängde jag mig på soffan och vilade. Jag löste två svåra sudoku innan det var dags att hänga tvätt.

Så där jättehungrig var jag inte i kväll, men jag bredde ett par mackor och micrade tomatsoppa. Som vanligt intog jag maten vid mitt lilla köksbord i sällskap av Hopptimisten och min bok på gång. Boken på gång är som tidigare nämnt ett recensionsexemplar och såna läser jag alltid med blyertspenna. Den syns inte på bilden. Däremot syns… ett spöke (?) på bilden. Undras om det är nån som är nervös för vad jag ska skriva här eller där och vill skrämmas..?

Mackor tomatsoppa Hopptimisten Återgäldaren och spöke

Ett spöke vid kvällsmaten?


I afton blir det mer vila och mer läsning,
kanske ytterligare nåt sudoku. Sherwood tänker jag se klockan 21. Anna har berättat för mig (!) att jag har sett förra säsongen…

∼ ♦ ∼

I morrn är det tisdag och min plan är att åka och handla efter jobbet. Hoppas jag orkar. Jag gillar inte att dagen känns slut och färdig bara för att arbetsdagen är det. Men vissa dagar är det bara så för mig. Idag var det en sån dag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar