Måndag kväll den 28 oktober och tisdagen den 29 oktober 2024: Ljus oktobermorgon, mörk oktoberkväll

Publicerat den 29 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Plötsligt händer det! Den femte Trisslotten av sex gav utdelning igår kväll. Jag skrev ju igår att jag borde ha tur i spel eftersom jag har otur i kärlek. Det blev en sanning. Jag vann hela 30 kronor – gånger två! Ja det räcker alltså inte för att jag ska dra mig tillbaka, men jag tänker ta två nya lotter. Med den sjätte oskrapade från Annas snälla mamma blir det alltså totalt tre i skåpet. Och med tanke på oturen i kärlek borde jag ha tre starka vinstchanser. To be continued…

Trisslott 2 x 30kr

Plötsligt händer det!

∼ ♦ ∼

Morgonhimmel från köksfönstret

Oktobermorgon med månskära (som knappt syns på bilden).

Tisdagsmorgonen var kall. När jag klev upp stod termometrarna på noll, men det hade säkert varit minusgrader under natten. Genom köksfönstret försökte jag fota månskäran på himlen innan jag satte mig för att äta frukost ihop med Hopptimisten och Hästarna. Det gick väl sisådär. Den som anstränger sina ögon väldans kan möjligen se ”giffeln” på den ljusnande oktobermorgonhimlen. Tänk, på fredag är det november redan! Anna hörde av sig igår och vi hade en sms-dialog om att eventuellt besöka nån kyrkogård och kolla på ljuständningen. Det blir eventuellt lördag eftersom jag jobbar förmiddag på fredag och hon jobbar kväll. Själv har jag ju ordnat detta via Fonus. En sån förnämlig service att de kan tända upp till fem ljus på ens gravar. Nu har jag en grav med fyra nära och kära i Motala och en i Norrköping med lika många, så i år bad jag om fyra ljus. När ljusen är tända kommer det sms med bilder. Det är så fint! Jag är så tacksam för jag orkar inte köra alla milen som krävs för att själv kunna tända.

Tisdagsfrukost med tända ljus Hopptimisten o Tolv otämjda hästar

Tisdagsfrukost med Hopptimisten och Hästarna.

Men än så länge är det oktober, vardag och arbetsdagar. Jag gratulerade två namnsdagsbarn innan slevade i mig frukostfilen inklusive alla mediciner. Läste i skenet av de tända ljusen och kökslampan. Den senare blinkade lite, så den är väl säkert på väg att paja.

Eller jag vet inte. Jag tycker att det blinkar lite här och var bland lamporna på Saint Ollie. Det händer andra saker i hemmet också, men det tänker jag inte skriva om här och nu. Det passar bättre till… Halloween. Jag ska göra en lista över märkligheter och lägga ut här nån gång när jag har mycket tid (och lust).

 

Gustavianum i morgonsol oktober 2024

Gustavianum och soluret i morgonljus.

Solen steg upp medan jag traskade till jobbet. Det var omöjligt att låta bli att fota Gustavianum och dess solur på vägen. Så vackert! Men snart kan jag inte gå den vägen. Det handlar inte bara om att kullerstenarna blir snorhala, utan det handlar om att järnvägskorsningarna stängs av. Det blir inte direkt nån omväg för mig att gå ut till Vaksalagatan, som sen blir Drottninggatan och som leder upp till Carolina Rediviva och Dag Hammarskjölds väg till vänster, Övre Slottsgatan till höger. Jag ska ju vänster till jobbet.

På jobbet har det varit ganska få igår och idag. Den här veckan är det höstlov och det är visst nåt som många tar trots att de inte längre har småbarn. Jag har aldrig tagit höstlov. Det fanns inte när jag var barn själv. Eller så minns jag inte att det fanns… För mig är detta en lite lugn vecka. Det är bra, för då kan jag ta några jobb som inte kräver att jag stressar på. Planen är att jobba på plats till och med torsdag och sen fredag hemifrån eftersom vi har fyra timmars arbetstidsförkortning då.

Idag stod det två möten och två timmars skrivtid på agendan. Ett av mötena kunde vi ta IRL, ett var på Zoom som alltid. Vidare hade jag korrekturläsning. Jag läser korr på våra nyhetsbrev, både det interna och det externa. Den här veckan var det dags för det interna. Nyhetsbreven kommer ut varannan vecka.

Mitt på dan var det lunch, inget ovanligt. Det var skönt att gå ifrån en stund och bara sitta och läsa. Jag har haft ont i höger ljumske hela dan och har svårt att gå i trappor, mest nerför. Hälsporren plågar mig också och jag har svårt att hitta en bekväm arbetsställning i såväl sittande som stående läge. Så det var skönt att få slå ner rumpan i en soffa en stund i alla fall. Rasterna har en tendens att bli lite högljudda och det klarar inte jag alltid. Framför allt är det vissa människors röster jag har svårt för. Och det är som om de inte fattar/märker att de pratar väldigt högt. Jag kan också prata högt när jag blir engagerad eller arg. Det är inte så ofta nu för tiden, det blir mer och mer sällan.

Tisdagslunch med läsning av Tolv otämjda hästar

Skönt att gå ifrån en stund och bara läsa.

∼ ♦ ∼

Tisdag innebär handling av tunga varor per bil till City Gross, så jag försökte komma iväg från jobbet klockan 16. På så vis hann jag vila en stund innan det var dags att åka till parkeringen hos Anna och hämta upp henne. Vi handlade ganska bra med grejor båda två, men skönt för nu klarar en sig ett tag med tunga saker. Det var alldeles kolsvart när vi kom ut från affären… Anna gav mig en bunke med jordärtskockssoppa och halloumikrutonger som hon hade gjort idag. Den var perfekt att bara värma när jag kom hem samt fixa ett par mackor till. Så gott! Det blev lite sent med medicinen och magen var dessutom i uppror. Soppan lugnade.

Jag handlade rätt bra idag…
Mackor till Annas jordärtskockssoppa med halloumi.

Jag bytte också in min vinstlott mot två nya, förhoppningsvis vinstlotter. Men dem sparar jag. Nu blir det en mugg micrat kaffe och klockan 21 sista delen av Kodnamn: Annika.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Snart är oktober månad slut. Ännu återstår några dar att slutföra Akademibokhandelns Boktober-utmaning för vuxna. Så här ligger jag till just nu (♥  = avklarat; ⇒ = inte klarat än; överstruket = skiter jag i att göra):

Akademibokhandelns Boktober-utmaning för vuxna

♥ Läs så att andra ser det minst tre gånger i veckan (t ex på bussen, tåget, i en park, på kafé)
♥  Tipsa minst fem personer om en bok som du gillar
⇒ Byt en bok med vän eller bekant
Läs högt för ett barn under 15 år
♥  Diskutera en bok eller läsupplevelse med andra vid minst fem tillfällen
⇒ Läs poesi eller en dikt och berätta för någon vad du tyckte
♥  Fråga minst fem personer vilken bok de läste senast och vad de tyckte om den
Börja lyssna på en bok
⇒ Be någon som du inte känner så väl om ett lästips

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 27 oktober och måndagen den 28 oktober 2024: Tomt när en har varit två och blir en igen

Publicerat den 28 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Böckerna Trädgårdsmästarens dotter och Tolv otämjda hästar

Bokbyte i eftermiddags från en dotter till tolv hästar.

Det blir ju alltid lite tomt när en har varit två och sen blir… en igen. Men jag har haft några månader på mig att vänja mig. Julen blir en prövning, förstås. Jag vet redan nu att den blir skitjobbig, men jag måste igenom den. Jag är vuxen, jag klarar att vara ensam. 

Söndagseftermiddagen tillbringade jag i soffan med en bra bok. Det flyttade fokus från det ensamma. Jävlar i min lilla låda så Trädgårdsmästarens dotter nöp mig i själen! Nu har jag bytt till en mer klassisk norsk polisroman. Jag behöver spänning av en annan sort än den jag fick av den utlästa boken.

På kvällen skulle jag till Äldreboendet. Det var länge sen sist, men eftersom jag skulle få godsaker av Anna kunde jag lika gärna hemma henne utanför jobbet när hon hade slutat och skjutsa hemma henne. Det var mörkt, blött och ruggigt.

Det var inte bara godsaker jag fick utan det blev kattgos också. Citrus var lite avvaktande, men jag fick äran att pytsa upp mat och den åt hon. Lucifer var mer som vanligt, slickade min hand och lät mig gosa. Det var först när jag skulle gå som Citrus kom fram. Och då skär det så där i mitt ensamma hjärta att jag bara vill springa.

Lucigos…
…och Cittigos.


Anna var trött efter en jobbhelg och behövde äta. Jag stannade en stund, men jag behövde också äta fast jag inte var hungrig. Några av äpplena la jag fram i en skål, asken med äpplemos stoppade jag i frysen och äpple- och ingefärsmarmeladen ställde jag i kylen.

Några fina äpplen ställde jag fram…
…men marmeladen åkte in i kylen och äpplemoset in i frysen.

Till söndagsmiddag blev det Dafgårds frysta kycklinglasagne som jag micrade. Det var gott, men jag var som sagt inte så hungrig och blev mest tung i magen av maten.

Kycklinglasagne tomater o boken Tolv otämjda hästar

Dafgårds kycklinglasagne till söndagsmiddag.


Söndagskvällen avslutade jag med att se Tunna blå linjen. Det är en toppenbra serie!

∼ ♦ ∼

Måndagsfrukost med Hopptimisten o Tolv otämjda hästar

Måndagsfrukost med Hopptimisten och hästarna (boken). Jag tände ljus mest för värmens skull.

Måndagsmorgonen var  kall och ljus. Alltid något, det där ljusa, liksom. Men sen fattade jag ju att det skulle vara mörkt när jag gick hem från jobbet, så jag packade ner reflexerna. Mina sandaler, som jag glömde i somras, hade vännen FEM med sig upp och dem tog jag också med till jobbet för att prova om de funkar med tanke på hälsporren. De kändes betydligt plattare än jag mindes… Samtidigt tycker jag att det är fräscht att byta till inneskor och inte gå i samma skor en hel dag och dessutom ha dem både inne och ute. Ryggsäcken var med andra ord ganska fullpackad. Jag vägde den aldrig. Det har jag gjort ibland. Den kan väga en fem kilo vissa dar. Så att grunda med en bra frukost är en förutsättning. Det blev fil med magmedicin och en massa nyttigheter i och en och en halv Muminmugg kaffe. Sen var jag redo att möta dagen och arbetsveckan.

Domkyrkan lövtom lönn fr St Olofsbron höst

Ljus morgon och inga löv kvar i lönnen. Man kan se Gustavianums solur skymta mellan grenarna.


Eftersom jag slutade lite tidigare i fredags hade det kommit in en hel del mejl som jag fick gå igenom. Bäst var att min senaste artikel blev fakta- och citatgodkänd. Jag skickade en förfrågan om översättning. Den accepterades ganska snart och den översatta texten får jag nästa vecka. Utöver detta bestod förmiddagen av två möten, varav ett längre. Och efter det blev det plötsligt lunch. Jag tycker att jag inte gör annat än äter. Det är väl lite så att ätandet blir en tröst när jag känner mig ensam, men frukost och lunch och nåt till kvällen behöver jag äta för att orka och för att medicinen ska verka.

Jobblunch med Tolv otämjda hästar

Jobblunch med hästar.


Jag hade precis ätit färdigt när en kollega från annat håll i huset dök ner framför mig. H*n jobbar sin sista dag snart och är väl lite osäker om valet att lämna är rätt. Jag blir glad och varm inuti när människor delger mig sina tankar och funderingar. Det är inte alltid jag kan hjälpa, men jag har två öron att lyssna med.

På eftermiddagen hade jag kontakt med en kompis vars yngsta barn har flyttat hemifrån. Det kan vara nog så knepigt, har jag förstått. Det gäller att planera för Det Tomma Rummet och hur det ska användas. Och det har min kompis gjort. Det är inte helt enkelt när en har varit två och blir en igen. Men det går. Jag är fortfarande i mitt sorgeår och väldigt snart halvvägs. Den största prövningen blir nog julen när alla är med sin familj och min familj… är jag. Fast jag fixar nog det också.

Precis lika bra fixade jag en del saker hemma samt kvällsmat efter att ha vilat en stund. Ren och torr tvätt tog jag hand om. Krukväxterna behövde jag inte vattna, de fick igår. Jag har nätshoppat en julklapp till en kompis i kväll, dock inte kompisen med Det Tomma Rummet. Tro det eller ej, men jag har fler kompisar… Soppan värmde jag i micron och mackorna bredde jag utan att glömma grönsaker.

Soppkvällsmat med Hopptimisten och hästarna i boken

Lyckades fixa mackor med grönsaker och micra soppa. Hopptimisten övervakar mig som vanligt.

∼ ♦ ∼

Nu blir det sofflocket med hästboken (den norska polisromanen) och kanske ett sudoku och en Trisslott till kvällskaffet. Jag borde fan vinna snart, för nån tur i kärlek har jag då aldrig haft. En brukar ju säga 

”otur i spel, tur i kärlek

och tvärtom.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Trädgårdsmästarens dotter

Publicerat den 27 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en relationsroman och en berättelse om familjehemligheter.


Marcus Jarls bok Trädgårdsmästarens dotterUnder oktober månad har jag läst alldeles för få spänningsromaner. Efter att ha läst ut en udda, rolig och tankeväckande bok om en prästarkitekt var mitt uppsåt att välja nåt riktigt läskigt att läsa. Men valet föll på en relationsroman. Marcus Jarls bok Trädgårdsmästarens dotter hade legat i min att läsa-hög en hel månad. Det var dags.

Den här boken handlar om Flora Nyman, en riktig pappas flicka. Pappa Göran är trädgårdsmästare och Flora jobbar på Naturhistoriska museet, hennes bror Svante går SLU-utbildning i Alnarp. Flora har överlevt en cancer, men blivit av med sin pojkvän. Så dör pappa Göran knall och fall i hallen. Sorg och mörker slår klorna i Flora och hennes familj. Men så tycker Flora att flera av hennes närmaste beter sig konstigt, som att de döljer nåt. Och det gör de. Flora får reda på en lögn/familjehemlighet och hennes tillvaro rasar samman.

Jorå, nåt okomplicerat och läskigt spännande är ju inte detta precis. Inte för att jag hade hoppats på det, men det var en sån bok jag tänkte välja först. Jag har nu läst samtliga av Marcus Jarls böcker, alla relationsromaner. De är annorlunda, för de handlar inte enbart om kärlek. De handlar rätt mycket om sjukdom, död och… tough love. Så även denna. Jag började läsa boken en lördagsmorgon klockan fem när jag inte kunde sova. Plötsligt hade jag läst över en tredjedel av boken. Den ÄR spännande, fast inte som en deckare.

Här ligger fokus på relationer och personer, helt klart. Även om trädgård och blommor ramar in berättelsen är den inte på nåt sätt gullig. Och det är det som tilltalar mig när det gäller Marcus Jarls böcker. Han skildrar, som det känns, äkta människor – med fel och brister. Han väjer inte heller för sorg, illamående och död. Det är bra. Såna här böcker behövs.

När jag precis hade slagit ihop pärmarna till boken hade jag lust att bara skrika och skriva här

”Vilken jävla bok!

Inte för att boken var dålig utan för att den var så jävla bra och gripande och ett bevis (?) på att sanningen alltid segrar i slutet.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Böcker av Marcus Jarl som jag har läst:

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 25 oktober – söndagen den 27 oktober 2024: FEM på besök

Publicerat den 27 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

FEM äter rostbiff och jag smörgåstårta

FEM har varit här och bland annat ätit rostbiff.

Äntligen kunde vännen FEM komma hit! Det blev ganska snabbt bestämt att hon skulle dyka upp den här helgen. Men först behövde vi jobba båda två. Klockan var nog över 18 när hon rullade in på parkeringen. Oktobermörkret hade sänkt sig.

Vi gick tillsammans till Korgtassen för att handla. Ingen av oss lagar mat (vi avskyr det båda två) och vi förväntar oss inte heller att den andra ska göra det när vi hälsar på. I stället handlade vi över disk. FEM köpte rostbiff och jag köpte smörgåstårta, surprise, surprise. Godis och lite annat, bland annat billigt kaffe, slank ner i ryggsäck och påse. Jag handlade visst för nästan 800 spänn…

Boken Händelser vid Kirkston Abbey

Den verkar läskig!

Efter maten softade vi i vardagsrummet med prat, kaffe, Ballerinakex och var sin bok. Det var länge sen vi sågs och vi har inte hörts av så ofta i höst – det är alltid så mycket på gång. Jag hade tänkt att vi skulle se säsongsstarten av Förrädarna på TV 4, men vi ville hellre prata och läsa.

Jag fick förresten en bok av FEM som hon plockat upp second hand på vägen till sitt jobb. Jag tror att jag har sett boken som TV-serie eller film och att den var läskig, men jag har inte läst själva boken.

Plötsligt var klockan jättemycket och jag var inte ett dugg trött. Men det var FEM som både hade jobbat och kört långt. Jag släckte nog vid 23.30 och somnade.

∼ ♦ ∼

Tyvärr vaknade jag redan klockan fem på lördagsmorgonen. Det var totalt omöjligt att somna om. Och tro mig, jag försökte. Men till sist gav jag upp, fixade kaffe och började läsa Trädgårdsmästarens dotter. Plötsligt hade jag läst över en tredjedel av boken…

Kaffe på sängen och Trädgårdsmästarens dotter

Lördagsstarten blev tidig.


Jag hörde att FEM var uppe och fixade te åt sig. Vi har lite olika morgonrutiner. Efter ett tag gick hon och la sig för att läsa och jag gick upp för att äta fil och magmedicin. Det är skönt att vi kan umgås så avslappnat. Vi är ju i princip de systrar vi inte har.

Fil med tänt ljus Hopptimisten och Trädgårdsmästarens dotter

Frukostfil med Hopptimisten och dottern till trädgårdsmästaren.


Solen tittade fram ett tag och det kändes väldigt dumt att sätta upp ljusslingan på balkongen. Men nu är det gjort och jag fick god hjälp av vännen FEM eftersom mina händer inte funkar som de ska. Till kvällen tände jag ljusslingan och det blev jättefint. Tycker jag, som inte ska fira nån jul i år… Fast en ljusslinga runt balkongräcket är inte jul. Den lyser bara upp i kvällsmörkret.

Ljusslingan uppe på balkongen 2024

Fint med ljus i höstmörkret.


Efter detta drog vi ner på stan. Där var vi inte ensamma, så vi stannade inte så länge. Men tillräckligt länge för att köpa böcker, kaffe, te och prylar på Rituals. På Uppsala bokhandel köpte jag Patrik Ekwalls bok En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon. Det blev en lagom promenad och utevistelse. Vi pallade inte allt folk som var i Uppsala på grund av två sportevenemang. Det var både fotbollsmatch och maraton. Dessutom har vi ont i var sin fot och jag var flåsig.

Jag köpte en bok och kardemummakaffe…
…och ett doftljus. Tvålen och handkrämen fick vi när vi la ihop våra varor.

På hemvägen hoppade vi på Butiken på hörnet och köpte med oss fikabröd hem. Jag skickade en bokningsförfrågan på bord till middag och medan vi väntade på svar (som aldrig kom) fikade vi och läste. Så gott, skönt och avkopplande!

Gofika från Triller kanelbulle o toscabrownie t FEM noisette till mig

Gofika från Butiken på hörnet. Gissa vilken godbit som var min!

Det kom aldrig nåt svar på min bokningsförfrågan om bord, men vi chansade och gick iväg ganska tidigt till Byblos. Där var det egentligen fullbokat. Fina ägaren och duktiga personalen ordnade ändå bord till oss. Vi tog meze båda två. Jag tog två kalla röror och två varma ostmeze samt en Almazaöl och ett glas rött. Som alltid var maten mycket god och vällagad. Vi åt och njöt och magarna stod i fyra hörn. Nån dessert tog vi inte utan jag nöjde mig med kardemummakaffe. För på vägen hem skulle vi köpa lördagsgodis…

FEM kollar in menyn och jag dricker öl.
Rörande gott!
Friterad halloumi.
Ostrullar.
En typisk portion på min tallrik.


Vi bytte om till hemmauniform och parkerade oss i vardagsrummet med lördagsgodiset. Det blev prat och läsning och Förrädarna på TV 4 Play.

Lördagsgodis i skål på pyjamasbyxor

Lördagsgodis till Förrädarna.


Vännen FEM blev tidigt trött och avvek till gästrummet efter att ha intagit ett glas likör. Själv tog jag ett glas rött och började titta på en skräckfilm. Men jag hade inte sett filmen från början och dessutom var den så läskig att jag gick och la mig runt klockan 23.

∼ ♦ ∼

Mer än halvvägs i Trädgårdsmästarens dotter och kaffe på sängen

Jag var mer än halvvägs i morse i Trädgårdsmästarens dotter.

I natt sov jag bra, men timmen jag fick tillbaka eftersom det blev normaltid under natten märkte jag inte alls av. Jag vaknade 5.30, slumrade en timme till och gick upp för att ta medicin och svepa ett glas Pro Viva. Därefter låg jag och lurade ett tag innan jag fixade morgonkaffe och tog med mig in till sängen. Jag läste fram till klockan nio, ungefär. När jag började läsa var jag mer än halvvägs. När jag slutade läsa i morse insåg jag att jag bara har ungefär 100 sidor kvar… Tur att jag har fyllt på bokförrådet!

Tanken var att vi skulle avsluta helgen på antikmässa, men vännen FEM hade värk i sin fot och jag har ju ont av min hälsporre. Dessutom lockade vädret inte till nån promenad. Det blåste som sjutton och så kom en regnskur. Senare regnade det mer ihållande. FEM svepte ett par Alvedon och lite kaffe innan jag följde med henne ner med kassar och rullväska till bilen. Vi hann prova att porttelefonen funkade som jag fått beskrivet innan hon rullade hemåt strax före 11.30. Tyvärr glömde hon att skriva i gästboken, så jag gjorde bara en notering där så får hon skriva nånting nästa gång. Vad som var värre var att hon glömde sin kudde som hon tagit med hemifrån…

Nu är jag ensam. Jag kör en maskin tvätt och ska ta mig ett par mackor och en mugg kaffe. I eftermiddag blir det troligen läsning, för jag ska inte möta Anna förrän klockan 18 när hon har slutet jobbet. Jag lovade att hämta henne i bil och skjutsa hem henne, för jag ska få både äpplen och marmelad. Vidare har Anna bokat konsertbiljetter åt oss båda till Sarah Klang som kommer till Katalin den 1 mars 2025. Inte vet jag om jag lever då, men jag har betalat min biljett och hon kan ju alltid ge den till nån annan om jag inte är vid liv. Sarah Klang gör sig bäst på klubb och det blir nåt att se fram emot… för den som lever…

Sarah Klang i blått 2

Sarah Klang i augusti 2022 i Parksnäckan.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 25 oktober 2024: Nu är det helg

Publicerat den 25 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Lucifer och Citrus utanför badrummet

Jag saknar mina bäbisar.

Fredag och sen är det helg. Och den här helgen är jag inte ensam! Det ska bli så mysigt med besök. Jag har försökt städa i omgångar så att här ska vara hyfsat rent – för det vill jag ha när det kommer en gäst. Det är ändå stor skillnad att städa på Saint Ollie jämfört med på Main Street. Här är inte alls lika dammigt (alla böcker och saker till trots…) och här flyger det inte omkring några katthår eller förekommer några sandstormar i hallen. Nä, håren och sanden saknar jag inte, men katterna Citrus och Lucifer saknar jag fortfarande jättemycket. De var mina bäbisar, mitt sällskap under pandemins distansarbete såväl som kvällar och helger. Jag blir rätt avis när mina kompisar pratar om sina nya eller gamla katter. Samtidigt känner jag att jag har för litet socialt nätverk för att kunna ha en katt om nåt skulle hända mig. Jag får nöja mig med att träffa Citrus och Lucifer nån enstaka gång, förhoppningsvis nästa gång på söndag kväll när jag ska hämta äpplen hos Anna. Men saknar dem gör jag – så det värker i mitt trasiga hjärta.

Fredagsfrukost med tända ljus Hopptimisten o Frälsarens nya gymnastikskor

Mörkt och mysigt i morse.

Ensam är jag inte i helgen, men i morse var jag det. Fast håll med om att det ser lite mysigt ut med tända ljus och rykande färskt kaffe i sällskap med min trägubbe Hopptimisten och en… annorlunda bok? Sen blev jag förstås tvungen att tända kökslampan för att kunna läsa, men först ville jag bara ha det… mörkt och mysigt.

Dagen ljusnade emellertid snabbt. Jag satt som vanligt vid jobbdatorn klockan sju. Dagens första jobb, efter att ha gått igenom inkomna mejl, var att redigera en artikel jag hade skickat på fakta- och citatkoll för ett bra tag sen. Återkopplingen hade anlänt först igår kväll. Det blev en del pyssel med detta, för de intervjuade hade visst fått uppfattningen att de skulle ”rätta” min text. Nåja, jag kan bara hoppas att alla blir nöjda i slutänden. Jag tänker i fortsättningen vägra intervjua mer än en person i taget. Det blir bara strul. I övrigt bjöd morgonen på två Zoommöten.

Selfie 25 okt 2024 oklippt

Kalufsen skulle bort efter jobbet.

Jag tog mikropauser genom att vika tvätt, bädda och diska. Sen tog jag en selfie för att fota min kalufs. Ja, jag har en kalufs fortfarande trots att jag tappar så mycket hår. Men håret har blivit bra tunt. Gissningsvis är detta en biverkning av nån medicin. Jag hade ändå tid för klippning på seneftermiddagen.

Och på tal om biverkningar har magen bråkat lite grann. Inte för mycket, men lite. Tack och lov verkar illamåendet ha dragit sin kos. Lustigt nog gjorde det inget för vikten. Jag tänker att en kanske äter mindre när en mår illa. I morse vägde jag lika mycket som förra fredagen. Ryggen har varit trött idag, men inte så ond. Hälsporren känns dessvärre av trots att jag vilade foten större delen av gårdagen. Tyvärr är problem med hälsporre oftast långvariga, jag har ju haft tidigare, i båda fötterna, så jag vet.


Lunch blev det mitt på dan och dan hade hunnit bli riktigt solig. Lite ljus skulle jag ju få eftersom jag behövde gå hemifrån senast klockan 15.30 till Igor.

Hemmalunch o Frälsarens nya gymnastikskor

Hemmalunch i solen vid köksbordet.


Det här inlägget hade jag påbörjat delar av igår, men det är tidsinställt. Det kanske inte blir så många inlägg i helgen eftersom jag har besök. Men jag läste ut Frälsarboken och skrev till de sista meningarna på min recension och publicerade här på lunchen. Nu har jag gripit mig an en dotter till en mästare i trädgården.

Böckerna Frälsarens nya gymnastikskor och Trädgårdsmästarens dotter

Bokbyte från en udda frälsare till en bok om en dotter till en mästare i trädgården.

Under eftermiddagen kom litterär påfyllning i form av två deckare som jag nätshoppade hos Bokus. Och nej. Det var inget Leave at door den här gången heller utan leverans i postboxen. Jag fick lite motion i trapporna när jag bar upp Drottningen och hela Tolv otämjda hästar…

Nej, inget Leave at door idag heller.
Jag fick motion när jag bar upp Drottningen och hela Tolv otämjda hästar.

∼ ♦ ∼

Selfie nyklippt 25 okt 2024

Nyklippt.

Nu är det helg.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Frälsarens nya gymnastikskor

Publicerat den 25 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.


Sebastian Avindells bok Frälsarens nya gymnastikskorEn författare med anknytning till mina hemtrakter överraskade mig rejält våren 2023. Sebastian Avindell skrev riktigt bra spänningsromaner. När jag såg att han gett ut en ny bok på nytt förlag, LB Förlag, blev jag nyfiken och bad om ett recensionsexemplar. Men förvånad blev jag när boken beskrevs som en tragikomisk berättelse, inte nån kriminalroman. Skulle jag verkligen palla att läsa Frälsarens nya gymnastikskor?

Arkitekteten Ingemar Bengtsson, nyss fyllda 56 år, är på villovägar. Det som skulle bli hans födelsedagsfirande blir i stället en överraskning av annan karaktär: han hittar sin fru och grannen nakna hemma i huset. Ingemars liv är sönderslaget och han ger igen med ett icke rengjort verktyg innan han tar bilen och bara drar. Vid en kyrka stannar han för att han är kissnödig. Där tror man att han är den nya prästen. Och eftersom han inte vågar säga nej är han snart installerad och insyltad i diverse. Han blir till och med kompis med en tonåring. Ingemar upptäcker nåt hos sig själv som han inte trodde fanns.

Jag har en svaghet för antihjältar, antihjältar som är snälla. Ingemar är snäll och får direkt mina sympatier. Men han är lite för snäll, för det är ju inte han som ska be om ursäkt för att frun är otrogen. Jag tycker att författaren lyckas ypperligt med den här karaktärsskildringen. Ingemar är en genomgod man och även när han får veta ett och annat stannar han på sin nya post. Han vill hjälpa. Han är en sorts frälsargestalt, men varken präst eller Jesus. Fast det är inte bara en gång utan flera gånger som jag undrar hur han ska klara upp situationen…

Min andra svaghet när det gäller böcker är om de är välskrivna och om författaren har några snillrika särdrag. Det har Sebastian Avindell. Jag gillar hans lek med ord, hans underfundiga formuleringar och hans språkliga känsla. Det här att Ingemar vill vara en trappa (!) är ett exempel på det. (Läs boken så fattar du!) Allt blir kanske inte helt… korrekt, men det struntar jag i. Det gör det hela mer roligt och i vissa fall nyskapande. Betänk att den här författaren dessutom har bytt genre, från spänningsroman till… tragisk komedi. Det är lysande. När Jesus kliver ut ur en tavla kan det bli snudd på för mycket, men han har en viss central roll i boken. Och skoskav. (Tänk dig själv att gå omkring i sandaler som är över 2 000 år gamla…). Titeln har att göra med Jesus skobyte samtidigt som det anspelar på nåt… djupare. När den helige ande blir ett spöke, skrattar jag högt. Du bör känna till att jag inte är nån lättroad läsare!

Men sen kan det bitvis bli lite för mycket av det goda roliga. Det är roligt nästan hela tiden. Som motvikt uppenbarar sig då Alba. Alba, flickan vars mamma dog tre år tidigare. Skildringen av Alba är ömsint och realistisk. Flickan har slutit sig, talar inte och hemma är det tufft med pappas nya partner Maria (hon är inte rolig). Alba har som tur är en Charlie i sitt liv, en tjej med ADHD som alla tycker är ”lite för mycket”. Men Charlie är inkännande. Även den karaktären känns trovärdig. Om jag hade fått önska skulle författaren ha kunnat dra ner mer på det roliga och släppt fram det lite sorgliga mer. Detta är emellertid säkert en tycke-och-smak-sak.

Men det här med gymnastikskorna… Det får inte sin förklaring förrän precis i slutet, trots att jag gissar och gissar. Kanske är jag… hemmablind.

Det här är en underbart udda bok. Med glimten i ögat leker författaren med ord samtidigt som han med varsam hand räcker fram de mjuka värdena i det ganska hårda livet.

Toffelomdömet blir det högsta. 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

Där ser man.

∼ ♦ ∼

Andra böcker av samma författare som jag har läst:

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 24 oktober 2024: Ett jävla mörker (tur att jag har vin hemma)

Publicerat den 24 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Oktobermorgon mot St Olofsgatan fotad genom arbetsrumsfönstret

Mörker… Fotot är taget i morse genom fönstret i arbetsrummet, ut mot S:t Olofsgatan.

Vilket jävla mörker det är! Kanske inte dagtid, men vem har tid att vara ute och få ljus på sig då när en jobbar? I alla fall inte jag som arbetar kontorstid. Men jag är tacksam för promenaderna till och från jobbet, för då får jag lite ljus. Och luft. Inte så särskilt frisk luft eftersom jag går genom stan. Men ändå. Fast morgnarna är kolsvarta. Nu när det blir normaltid mellan lördag och söndag kan det bli lite ljusare på måndag morgon för mig när jag ska gå. Den går emellertid snabbt över, känslan av ljus, på en vecka, typ. Jag gillar verkligen inte den här ändringen till sommartid som görs varje vår. Den är rätt onödig. Den ställer till det för kossor som ska mjölkas och för människor som behöver ta sin medicin ett visst klockslag, för att nämna både folk och fä. Jag vet att det har funnits tankar på att lägga av med sommartidsomställning, men det tycks vara en procedur som tar lång tid. Nu känns det som om den proceduren har… gått i ide.

Ja ja. Nån frukostbild blir det inte idag. Frukosten såg i princip likadan ut som resten av dagarna den här veckan. I stället tog jag en bild på mörkret genom balkongfönstret. Jag tycker ändå att UKK, vårt konserthus, ser lite häftigt ut.

Oktobermorgon mot UKK från balkongen

Oktobermorgon mot UKK, fotad genom balkongfönstret.

 

Oktobermorgon mot St Olofsgatan fotad genom sovrumsfönstret

Mörker… (fotat genom sovrumsfönstret).

Jag satte mig vid jobbdatorn runt klockan sju i morse och noterade att det ändå ljusnade snabbt. Sen vet jag också att det lär mörkna lika snabbt framåt kvällningen. Idag jobbade jag hemifrån för att spara på krafterna som den där promenaden upp till jobbet ändå tär på (plus lite annat på jobbet). Tyvärr. För jag behöver röra på mig och jag behöver ljus och jag behöver träffa folk och arbetskamrater.

Det lilla ljus jag fick på mig den här torsdagen var när jag gick med sopor och sen tog bilen för att hämta min extranyckel. Det var inte mycket det… Att hämta nyckeln gick för övrigt jättesnabbt. Samtidigt passade jag på att köpa en passande nyckelring för att liva upp mig lite. Jag är glad att jag har bil. Tänk alla som inte har det och som måste ta sig ut till Tjottaheiti för att hämta sin jävla nyckel. (Vad jag svär!)

 

Nyckelring med bajsemoji

Extranyckeln är hämtad och jag passade samtidigt på att köpa en passande nyckelring.

 

Låda från Vinoteket

En låda från Vinoteket anlände i aviserad tid.

Men det första jag gjorde idag arbetsmässigt var att mejla löneenheten angående en utebliven sjukvårdsersättning. Mitt frikort för sjukvård, liksom det för läkemedel, har nu gått ut och varje krona tar jag tacksamt emot. Det tog fem minuter, sen var min ansökan om ersättning beviljad. Utan förklaring varför det har dröjt och varför den inte kommer med på oktoberlönen, förstås. Men det handlar inte om miljoner. Nåväl. Pengar är alltid ett välkommet inslag i tillvaron för då kan jag till exempel köpa böcker (har en beställning på ingång i morrn, sägs det) och vin.

Vinlådan från Vinoteket kom som aviserat igår, förresten. Jag fick en signal runt 17 när den beräknades anlända. Tiden stämde bra.

Nio flaskor italienskt vin

Nio italienare har flyttat in.

En trevlig brun man ringde på min dörr, bad om min legitimation och lämnade över lådan samtidigt som han påtalade att den var tung. Jag ser kanske bräcklig ut. Eller… lådan var ju tung, men för mig är nätshopping av vin med hemleverans så bra för hur skulle jag ha orkat släpa hem nio italienare flaskor vid ett och samma tillfälle från Systemet? Jag har kvar vin från tidigare lådköp. Eftersom jag mest bjuder bort vitt vin (tar bara nåt enstaka glas till smörgåstårta, skaldjur och fisk) hade jag inget sånt kvar. Nu är det påfyllt med två flaskor. Utöver det köpte jag ytterligare ett bubbel. Bubbel har jag i kylen sen tidigare, för jag kan inte öppna såna flaskor. Får väl bjuda mina novembergäster på det och samtidigt be dem öppna. Eller göra som Stora A föreslog, skaffa en sabel och sabrera…

Nåt vin blev det inte idag utan arbete. Jag hade påbörjat transkriberingen igår genom att läsa igenom Wordfilen. Idag fortsatte jag lyssna, men det blev många avbrott för till exempel Zoommöten, nyckelhämtning och andra jobb. Jag levererade i vart fall jobbet före lunch. Utöver det var magen besvärlig och jag var tacksam för att jag satt hemma och jobbade. Ryggen klagade dock och även hälsporren. Dessa krämpor…

Lunch serverade jag mig mitt på dan för att ha energi till eftermiddagens avdelningsmöte. Jag har inte haft vare sig så mycket tid eller ork till läsning den här veckan. Boken jag har fått för recension och läser just nu, Frälsarens nya gymnastikskor, går mot sitt slut. En liten stunds läsning blir det i alla fall alltid till såväl frukost som lunch.

Hemmalunch med Hopptimisten o Frälsarens nya gymnastikskor

En liten stunds energipåfyllning till lunch.


Större delen av eftermiddagen gick åt till avdelningsmötet. Jag hann i alla fall köra en maskin tvätt på förmiddagen. Efter jobbet passade jag på att sträcka på ryggen genom att gå runt med dammvippa. Igår torkade jag av i badrummet och på gästtoaletten. Frågan var om jag skulle orka dammsuga i kväll eller inte… Jo då, jag tog några rum efter jobbet också och sparade kök och gästrum till i morrn. Det kan bli bra mikropauser under arbetsdagen och innan jag går iväg för klippning.

I kväll tyckte jag att det passade bra med pizza, frys-pizza, vill säga, värmd i vanlig ugn. För att piffa upp den lite klickade jag på tzatziki och fetaostsås.

Fryspizza mozarella med tzatziki och fetaostsås Hopptimisten o Frälsarens nya gymnastikskor

Uppiffad fryspizza i sällskap av Hopptimisten och Frälsaren.


Och precis när jag svalt sista biten ringde vännen som kommer och hälsar på i helgen så att vi kunde ”stämma av”.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… hur många knasigheter ser du på bilden???

Eldorados runda bomullsrondeller

Hur många knasigheter?

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 23 oktober 2024: Lövlös, inte livlös och italienskt på ingång

Publicerat den 23 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Onsdagsfrukost med Hopptimisten Frälsarboken o tända ljus

Tända ljus för värmens skull vid frukostfilen med mina gubbar Hopptimisten och Frälsaren.

Blåsig och mörk var onsdagsmorgonen. Hemmet var kallt. Jag tände ljus och försökte få upp värmen, precis som vanligt. Det blir ganska mysigt trots allt. Jag får till nåt som gör att jag trivs i min ensamhet. För ensam är jag, trägubbar och böcker till trots. Nu får jag mänskligt sällskap i helgen och det tror jag är bra för mig. Hur det än är vill jag ju må så bra som möjligt den här tiden. Så bra det nu går. Bra i meningen frisk blir jag ju aldrig. Tack och lov verkar den senaste medicinen mot biverkningar funka. Illamåendet har klingat av till stor del. Jag känner bara av det ibland. Det gör mycket för livskvaliteten. Hälsporren, däremot, är plågsam, särskilt framåt kvällningen.

Men jag var väldigt trött i morse. Trött och yr trots att jag gick jag och la mig vid 22-tiden igår kväll. Jag hade lite svårt att somna. När jag väl hade gjort det sov jag fram till 5.15. Därefter slumrade jag en halvtimme till innan mobillarmet gick igång. En ganska vanlig vardagsmorgon, med andra ord.

Lövlös lönn

Lönnen är lövlös.

Till jobbet blåste jag upp, förbi lönnen, som nu är lövlös (inte livlös), mellan domkyrkan och Gustavianum, genom Odinslund. Det var ändå ljumma vindar, tack och lov.

Som en ljum vind var också det mejl en arbetskamrat som ska sluta jobba hos oss hade skrivit till mig sent igår kväll. H*n ska börja nytt jobb inom en spännande verksamhet som inte har med min arbetsgivare att göra. Vi förlorar en god resurs. Denna goda resurs hade tagit sig tid att skriva till mig och i princip tacka för att h*n har fått jobba med mina prylar på jobbet. Jag blev väldigt varm i mitt taskiga hjärta. Orden la sig som bomull, jag kunde tagga ner, yrseln försvann (nästan). Jag fick energi och besvarade en enkät, ett antal mejl och läste korrektur. Utöver det jobbade jag med det vanliga och mitt på dan blev det lunch.

Jobblunch onsdag med Frälsarens nya gymnastikskor

Mitt på dagen blev det lunch.


Dagen blev solig. Jag hade bara två möten idag och det var skönt att hinna göra lite annat. Bland annat påbörjade jag transkriberingsjobbet genom att läsa igenom Wordfilen. Upptäckte då att där saknas tidsangivelser. Det lär försvåra mitt arbete enormt. I morrn blir det tre möten, alla på Zoom. Det är ett skäl till att jag jobbar hemifrån då. Och när jag ändå gör det passar jag på att pipa iväg på förmiddagen för att hämta min extranyckel.

I morron kväll behöver jag också städa inför gästens ankomst på fredag. Jag kan nog börja lite i kväll, ta lite i taget, eftersom jag ändå är hemma. Den här kvällen är nämligen vikt för att ta emot nio italienare vars ankomst aviserats till nån gång mellan 17 och 22. Igår var jag så glad över att vinerna skulle komma att jag la ut nedanstående bild på Instagram. Men se det fick jag inte göra! Instagram påstod att jag bröt mot deras policy. Jag blir så jääävla förbannad med tanke på alla snuskkonton jag anmäler och som Instagram inte tar bort. 

Vinotekets vinlåda Blandat från Italien

Nio italienare till mig.

∼ ♦ ∼

Kvällsmaten blev en matlåda spaghetti och kycklingfärs, uttagen ur frysen i morse och tinad. Passade perfekt med tanke på italienarna på ingång!

Spaghetti och kycklingfärs tomater Hopptimisten Frälsarens nya gymnastikskor och tända ljus

Italienskt till kvällsmat med Hopptimisten, Frälsaren och tända ljus.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 22 oktober 2024: Det är som det är

Publicerat den 22 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Tisdag och blåsten fortsätter sin framfart. Igår kväll var det nästan läskigt. Då var jag extra glad för mitt hem och taket över mitt huvud. Det påminde mig om den där extranyckeln jag bad att få fixad – för över en månad sen. Jag skickade iväg ett mejl och påminde vidare i min tur… Plötsligt var nyckeln klar. Den tänker jag hämta på torsdag förmiddag.

Det var kallare i morse. Kanske borde jag ha frågat om elementen och värmen också, men jag tänkte att jag tar en sak i taget så inte förvaltaren blir grinig. Tendenserna finns. Jag fortsätter att värma mig med levande ljus, i sällskap av min trägubbe Hopptimisten och Frälsaren i min bok på gång. Det har varit några dagar i svacka och mörker, men nu när jag har bestämt mig om vad, hur och när känns det som om bördan på mina axlar har lättat. Dessutom får jag ett välkommet besök i helgen och då får det jobbiga inuti vila en stund.

Tisdagsfrukost med Hopptimisten tända ljus o Frälsaren

Tisdagsfruskost med tända ljus, Hopptimisten och Frälsaren.

 

Höstmorgon himmel vid St Eriks torg

Början på min dag…

Det är stor skillnad hur mina dagar börjar. I morse gick jag ifatt en granne som jag är bekant med från jobbet och vi kom att ta sällskap och prata fram till Kungsgatan där h*n skulle möta sitt ena barn. Samtalet gjorde mig gott och jag var på bra humör när jag anlände till jobbet. Flåsig också, men det är ju som det är. Hälsporren var inte så ond i morse i alla fall, men det blev den senare. Det blev också ett gott litet samtal med avdelningsdirektören som var morgontidig idag. Det är en person som är mycket observant.

Min arbetsdag bestod av två möten på förmiddagen och ett enda långt på eftermiddagen, en nätverksträff. Inte mycket att orda om och däremellan lunch.

Tisdagslunch på jobbet med Frälsaren

Tisdagslunch på jobbet med Frälsaren.

På nätverksträffen blev jag väldigt… paff… och glad… och smickrad. Under pausen pratade jag med en kommunikatörskollega inom en annan verksamhet på universitetet som hade sett att en arbetsplats, där jag tidigare har jobbat, sökte en kommunikatör. H*n hade då frågat en person som jobbar där om de ska ha två kommunikatörer. Nej, man skulle ha en. Min kollega frågade då om de inte hade haft två kommunikatörer tidigare. Jo då, två hade de varit ett tag, fick kollegan till svar.

”En som inget gjorde och en som var jätteduktig, som hette *mitt namn*, och gjorde allt, till exempel a, b, c, d, e och f.

Det blev jag uppenbarligen så till mig över att höra att jag råkade fota föreläsarna, varav den ena föreläsaren knyter näven på en bild. Vad tänkte jag, tro..? Det är som det är?

Varför tog jag den här bilden?
Varför knyter föreläsaren näven?

 

Men efter jobbet idag behövde jag åka och handla en del. Som alltid känns det övermäktigt, men som alltid kommer jag iväg. Jag köpte väsentligheter till helgen… och tog ytterligare ett märkligt foto. Varför fota påsar och en annan kund? Det är… inte riktigt som det ska vara i min hjärna. Eller också var det för att jag precis som en viss Ingemar var så himla kissnödig…

Ballerina och bröd = väsentligheter till helgen.
Påsar och en annan kund. Varför?

Hemkommen slängde jag mig in på toa (hann!) innan jag plockade in varor, värmde soppa och gjorde mackor. Jag dukade fram maten och boken, tände ljus och råkade se att ett ljus hade en gloria. Det kanske är dags att runda av här och låta det vara som det är..?

Tomatsoppa ljus med gloria Hopptimisten och Frälsarens nya gymnastikskor

Kvällsmat och ljus med gloria.


Jag blir extra trött av möten med alla ljud, alla människor, all koncentration jag måste uppbringa. Jag försöker luta mig mot att jag sover bättre. Igår kväll såg jag på TV, men bara ett TV-program under vilket jag hade sms-dialog med Anna. Det slutade klockan 21. Jag gick och la mig strax efter klockan 22 och somnade ganska snabbt. Vaknade till kort vid fyra-tiden, men sen inte förrän det var dags att kliva upp. I kväll blir det också bara ett TV-program, Kodnamn: Annika – om jag kan hålla mig vaken.

∼ ♦ ∼

Och idag var det min mammas namnsdag, men jag kunde varken skicka ett kort eller ringa och gratta. Det är som det är.

Lykta under höstlöv

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 21 oktober 2024: Festen är slut

Publicerat den 21 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Chipspåse tom o röd ballong i gräset

Festen är slut.

Festen är slut. Igår på söndagen pratade jag inte med en enda människa. Inte nån, inte ens mig själv. Jag hörde inte min egen röst. I morse hade jag pratat med tre olika människor redan före klockan åtta. Förstår du skillnaden, kära dagbok? Kan du förstå att det blir… knepigt för mig ibland? Jag blir som min mamma mer och mer – pratar hål i huvudet på folk när tillfälle ges därefter att ensamheten, den som finns till största delen, består av kompakt tystnad. Men jag tränar mig i ensamhet. Det har jag gjort länge. Hittills känner jag att ensamheten är lättare att uthärda när man verkligen är ensam.

Jag kan i alla fall ta min bil och åka en sväng för att byta miljö en stund, det kunde inte mamma. Det var inget skönt promenadväder igår, så jag åkte en tur. Lättare att ta sig hem om en skulle må sämre. För bra mår jag inte – av och till. Illamåendet ligger på lur, men det har inte varit överväldigande. Magen har varit ok – fram till i morse. Men jag tänker inte öka dosen på den senaste medicinen. Det får funka så här, helt enkelt.

Måndagsfrukost med tända ljus Hopptimisten o Frälsaren

Frukost med tända ljus, Hopptimisten och Frälsaren.

Den här måndagen bjöd inte på nåt skönt väder heller. Det var visserligen tolv grader varmt ute, men i köket var det inte mer än 18 grader. Jag åt min frukostfil med mina tända ljus och min ständige kumpan Hopptimisten. Nu har han fått sällskap av Frälsaren. Boken har en tragikomisk figur som huvudperson, en som påminner en del inte så lite ganska mycket om mig själv.

Magen påminde mig också om mig själv och min risiga fysik liksom ryggen. Och hälsporren. Det gör ont att stå, det gör ont att gå, det gör ont att sitta. Ligga och jobba går inte, så när jag väl hade tagit mig till jobbet i morse var det bara att bita ihop. Det blåste som fan och första halvan av promenaden regnade det. Jag drog upp luvan från tröjan.

Lönnen med några få gula löv kvar

Inte många löv kvar i lönnen.

Den här måndagen var det manfall i min grupp på jobbet. Det var nästan lika få på jobbet som det fanns löv i lönnen. Två var lediga och en var sjuk. Övriga jobbade på distans eller drabbades av förseningar på grund av pendlarstrul, men jag var på plats. På torsdag och fredag ska jag jobba hemifrån. Då har jag arbetsuppgifter som jag bäst gör när jag är ensam, bland annat ett avdelningsmöte på Zoom och en transkribering. Jag tänker att det får bli två dagar distansarbete per vecka för mig, trots att jag inte vill. Men det handlar om att hushålla med mina krafter. Idag var tack och lov ett möte inställt och jag hade bara två korta avstämningsmöten på morgonen.

Några av arbetskamaterna har åkt till Örebro för en konferens. Där var även jag med för ett par år sen. Roligt och lärorikt. Det här året var jag inte tillfrågad och det är lika så bra. Jag hade väl inte orkat gör nåt som är både jobb och kul. Mitt på dan orkade jag i alla fall peta i mig lunch i sällskap med Frälsaren. Han dök upp nu, i boken alltså.

Lunch på jobbet med Frälsaren

Frälsaren dök upp på lunchen, i boken.

Eftermiddagen blev seg. Jag tog slut som vanligt vid 14-tiden. Strax före lunch hade jag fått återkoppling på min artikel på gång, dock inte på det sätt jag önskade. Eftersom jag försöker jobba journalistiskt uppstår det ibland vissa konstiga missförstånd. Kontroll av fakta och citat var det jag hade bett om och det fick jag inte riktigt. Men jag hoppas att vi blir överens till sist. Och blir vi inte det så blir det ju ingen artikel.

Strax efter klockan 16 hasade jag hem. Jag hade rejält ont i vänsterfoten och var trött och yr, men till Saint Ollie kom jag. Det fick bli en halvtimme på soffan innan jag vek tvätt och skrev det här.

Kvällsmat idag blev tomatsoppa och mackor. Det finns annars matlådor och annat i frysen och det känns riktigt bra. Men idag var det soppkväll. Festen är slut, liksom. Blåsten tilltog, så det var skönt att vara inne och äta varm soppa. Dessutom matchade soppan såväll Hopptimisten som boktiteln – snigg-orange.

Mackor och tomatsoppa Hopptimisten och Frälsarens nya gymnastikskor

Mackor och tomatsoppa, soppan lika orange som Hopptimisten och boktiteln, till kvällsmat.


Nu efter maten tar jag den halva mugg kaffe som är kvar sen i morse och läser. Vem bor här? klockan 20 missar jag förstås inte. Sen är festen den 21 oktober slut.

∼ ♦ ∼

I morron är jag på nätverksträff hela eftermiddagen. Efter den hoppas jag att orkar åka och handla. Jag får ju sällskap till helgen och lite extra vill jag handla hem i förväg. En ny fest på gång. En lugn sådan. På onsdag är vinleveransen aviserad. Mitt bokpaket kan också komma senare i veckan. Jag älskar paket med spännande innehåll!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar