Nyårsdagen 2026: Nytt år, rent hus

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, sprakande, gnistrande…

Ja fy fan så det lät utanför igår nästan hela dan, i vart fall hela kvällen. Märkligt det där att folk har råd att lägga så mycket pengar för en stunds nöje som sen går upp i rök. Och efter det har de mage att klaga på hur dåligt ställt de har det och ”ojejoj så länge det dröjer till nästa lön”. Tänk efter före i stället. Visst kan det vara vackert med nyårsraketer, men det inte bara kostar, det är rätt farligt också. Jag minns när B fick en raket upp genom jeansbenet. Den aftonen slutade på akuten. Och alla stackars djur som tycker att det är jobbigt med smällar och blinkade sken.
Inte går skiten att fota så bra heller, i vart fall inte genom nåt fönster… 
Hälsn Sur-Tofflan

∼ ♦ ∼

Sent vaknade syndaren

Vinter på St Olofsgatan nyårsdagen 2026

Det är vinter på Saint Ollie

Den här syndaren a k a jag vaknade skitsent idag. Jag har inget att kliva upp ur sängen för mer än det jag själv bestämmer att jag ska göra. Men jag fick en (1) nyårshälsning per sms vid tolvslaget i natt. TACK till vännen! Ingen mamma eller pappa som hörde av sig, ingen älskad heller. I år är det 20 år sen pappa gick bort och tio år sen mamma gick bort. Idag är det exakt två år sen jag blev dumpad och stängde av kärleken efter nästan 17 år.

När jag klev upp för att ta morgonmedicinen var det jävligt vitt utomhus. Ja jag fattade att vi inte skulle slippa från vintern i Uppsala, men jag hoppades. Nu blir det betydligt svårare för mig att ta mig ut. Så jag gick och la mig igen och somnade om.

Alter ego och kaffe på sängen

Nytt år, samma aktivitet som förra året.

Klockan var… mycket när jag slog upp mina blå nästa gång. Men vad gör det? Inget eller ingen att ta hänsyn till idag, ledig från jobbet och fortfarande lite grann i återhämtningsfasen efter Ingreppet. Jag har fått veta hur nära jag har varit att dö. Två gånger. Sånt gör nåt med människor. Jag hade hoppats på att det skulle göra så att jag fick mer sug på att leva. Det fick jag inte. Det är svårt att leva när man inte har nåt att leva för. Varför ska jag överhuvudtaget kliva ur sängen? Möjligen för att fixa kaffe, för det blir jag ju sugen på. Så det gjorde jag. Sen kröp jag ner under mina röda flanellakan igen, läste Alter ego och drack kaffe på sängen fram till lunchtid. För att jag kunde.

∼ ♦ ∼

Rent!

Ett bra verktyg när en känner sig neråt och svart är att städa. Tyvärr har jag inte orkat det på grund av mitt trasiga hjärta. Men idag hade jag bestämt mig för att testa om hjärtat fungerar någorlunda och om det orkar med en liten… köksstädning. Ja fy fan, städa köket är väl bland det värsta som finns?! Men jag gjorde det! Och det var inte svårt att hitta motivationen när det bara snöade utanför…

Snöig nyårsdag 2026

Det har snöat hela dan, så det var inte svårt att hitta motivation att städa köket då.

 

Köksstädning pågår

Det går inte att fota ett rent kök lika lite som nyårsraketer, men skåpsluckorna blänker lite.

Eller… jag gjorde i princip utsidorna. Först började jag med att ta bort gamla torkade blommor som hängde i en gardinstång och skräpade ner varje gång jag skulle hissa eller fälla persiennerna. Efter det sopade jag. Sen satte jag igång att torka skåpsluckor, lådfronter, under överskåpen, spisen, ugnen, kaklet och bänkarna. Jag avslutade med att torka golvet. Insidan av skåp och lådor är fortfarande rätt OK så dem gjorde jag inte, men jag torkade av golvet där jag har sophinkarna. Övriga insidor kan jag göra senare. Matplatsen ska jag göra när jag tar ner julgardinen och stjärnan, vilket blir helgen före Tjugondedag Knut. Då ska jag ta bort alla julprylar också. Men nu är köket i alla fall ganska så rent. Så skönt!


Jag var väldigt disciplinerad idag.
Det är som att jag får energi av att jag orkar göra av med energi. Jag tog två korta pauser för toabesök, tandborstning och för att sätta på mig linser samt chatta med en arbetskamrat. En längre paus blev frukosten som jag intog nån gång på eftermiddagen.

Eftermiddagsfrukost med Hopptisarna levande ljus och Alter ego

Eftermiddagsfrukost med Hopptisarna och Alter ego.

För övrigt, årets första inlägg var tidsinställt för publicering i morse. Det handlade om vilka böcker jag läste i december förra året och vilken bok som blev månadens bästa.

∼ ♦ ∼

Nyårsdagsbad och -middag

Bubbel i bubbelbad

Ett glas bubbel i bubbelbadet var jag värd efter skrubbat kök.

En skål fil… Det var vad jag hade ätit när klockan närmade sig 17.30. För efter städningen satte jag mig vid datorn för att skriva det här. Jag passade också på att systemuppdatera mobilen och säkerhetskopiera filer.

Inte så hungrig var jag idag. Men jag hade bestämt mig för att äta pulled chicken till nyårsdagsmiddag. Medan ugnen blev varm tog jag årets första bad. Bubbelbad i dubbel bemärkelse. Ja jag har inget badskum, men det går lika bra med selleri duschcrème. I glaset hällde jag dock inte duschcrème utan bubbel som var kvar från igår. Ett separat inlägg om bubblorna kommer förstås, men inte i kväll.

Det är lite besvärligt att äta när en inte är hungrig, men måste äta. Fil med bär och flingor ger inte tillräckligt med näring för en hel dag. Jag fixade till pulled chicken och klyftpotatis och när jag väl började äta smakade det så bra att jag faktiskt tog om. Det berodde inte bara på att jag tog ett glas barolo till.

Pulled chicken o klyftpotatis bardolino med Hopptisarna Alter ego och levande ljus

Pulled chicken, klyftpotatis och ett glas barolo ihop med Hopptisarna.


Men nu ska jag hälla ner mig i fåtöljen och sätta upp fötterna.
Det är ett nytt år, jag har gjort rent hus med vissa saker och jag har framför allt gjort rent mitt kök.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Bitmoji Tofflan i bandage

Nytt projekt i morrn trots ond fot och händer.

I morrn har jag ett nytt projekt på gång. Det jag gjorde idag känns bra, men jag har ont i hälsporrefoten för att jag stod och klättrade så mycket samt i händerna. Mest ont har jag i min högra, opererade hand. Och tyvärr fortsätter jag att tappa saker. Kanske det blir nästa grej att kolla upp. Eller… foten? Handen? Jag vet inte. Det jag ska göra i morrn är att rensa och stuva undan. Utöver det behöver jag gå och handla, boka bord och bara njuta av att jag är ledig.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2025: Decemberdarlings

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i december 2025.


Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

December månads böcker 2025:

Christine Falkelands bok TrasdockanJenny Colgans bok Den lilla bokhandeln i hamnen

Rebecca F Kuangs bok YellowfaceCamilla Grebes bok Dvalan

Anders de la Mottes bok VårofferFatima Bremmers bok Ligan

Jo Callaghans bok På ett ögonblickPeter Mays bok Dödsboet

Freida McFaddens bok Hembiträdets hemlighetRuth Kvarnström-Jones bok De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel

Påbörjad i december:

Emelie Schepps bok Alter ego

Antal lästa böcker i december:
10 stycken

Omfång:
1 – 99: 0
100 – 199: 1
200 – 299: 1
300 – 399: 4
400 – 499: 4
500 – 599: 0
600 – ???: 0

Omdömen:
Fem tofflor: 6
Fyra tofflor: 2
Tre tofflor: 1
Två tofflor: 1
En toffla: 0

Ingår i serier
7

Genrer:
Spänningsroman/kriminalroman/deckare/thriller: 5
Noveller: 0
Roman: 4
Biografi/självbiografi: 1
Facklitteratur: 0

Författare:
Svensk: 4
Brittisk: 4
Amerikansk: 2

Nya författarbekantskaper:
3

Språk (som jag läste på):
Svenska: 10
Engelska: 0

Format/utgåvor:
Pocketbok/storpocket/häftad: 5
Flexiband: 0
Inbundna: 5

Hur hamnade de hos mig?
Köpt ny: 5
Fått: 3
Köpt second hand: 2
Lånat: 0
Recensionsexemplar: 0

Den bok jag läste i december och som jag anser vara den bästa av december månads böcker är…

Dvalan av Camila Grebe

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Nyårsafton 2025: Bara en afton

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, nån bal på slottet blev det inte…

Men vintern är här på riktigt: det snöade i natt. Vi har inte haft så mycket av den varan här i Uppsala. Och än så länge är det fortfarande inte mycket. Snön täcker marken och det var sju minusgrader när jag vaknade i morse. Jag tänkte att jag då med gott samvete (?) kunde stanna inne hela dan i värmen. Så blev det inte. Ibland överraskar jag mig själv.

Snö utanför arbetsrumsfönstret nyårsaftons morgon 2025

Det hade snöat i natt…


Det var inte mycket kvar i De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel.
Men jag har haft lite svårt att läsa koncentrerat trots att jag gillade boken. Några nätter har jag sovit hyfsat. I natt var det tyvärr inte nån sån natt. Jag har ältat att jag inte mindes en sak. Funderat på varför. Kanske för att jag vill lägga det bakom mig eller för att det inte längre spelar nån roll. Eller så har jag blivit glömsk. Ibland ältar jag jobbiga händelser så mycket och länge att jag tappar koll på tiden. Plötsligt har det gått ett par år. Ja ja… I morse funderade jag lite till, men jag läste också och drack kaffe på sängen.

∼ ♦ ∼

Klarar alla aftnar ensam

Sista dan 2025. Men det är bara en av årets alla aftnar. Om jag håller mig ensam på påskafton nästa år klarar jag alla aftnar ensam. Nu har jag klarat en midsommarafton, två julaftnar (två hela jular, faktiskt) och snart två nyårsaftnar ensam. Jag har inte gått under för det. Jag är tacksam för att jag har tak över huvudet, värme, vatten, god mat och dryck… Och så mina böcker. Till frukosten läste jag lite till medan jag slevade i mig kall fil och varmt rostat bröd med pastej. Ja, pastejen måste ätas upp före lördag. Jag köpte den till jul och öppnade den inte förrän idag.

Frukost med Hopptisarna och De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel fil och leverpastejmacka

Frukost med kall fil, varmt rostat bröd, Hopptisarna och fruntimren på Grand.

 

Böckerna De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel och Alter ego

Bokbyte från en bok om fenomenala fruntimmer till en bok av ett fenomenalt fruntimmer.

Sen ringde jag nån som blev ensam en nyårsafton för några år sen. Det var gott att veta att personen inte skulle vara ensam i kväll. Och jag fick OK på att inte behöva ta nån promenad idag. Så efter samtalet läste jag ut boken om de fenomenala fruntimren. Bokbytet gick till en av de två sista böckerna jag köpte i år, en bok som är skriven av ett fenomenalt fruntimmer i Motala.

Emelie Schepp, så begåvad och driftig, föddes den hösten när jag började sista året på gymnasiet. Så nej. Vi har aldrig träffats, jag lämnade Metropolen Byhålan året därpå för Brighton. (Jag var myndig, Emelie Schepp fortfarande en bebis.) Tanken har funnits att flytta tillbaka dit när jag går i pension, för här i Uppsala finns inget som håller mig kvar förutom just jobbet. Men vad finns det för mig i Motala? Mormors och morfars och pappas och mammas gravar. Man kan inte umgås med de döda. Jag skulle var precis lika ensam där som här. Så jag stannar – tills jag kommer på nåt bättre. Eller dör. Då hoppas jag att nån stoppar ner mig i Motalagraven. Men inte ens säker på det kan jag vara.

∼ ♦ ∼

Vinterpromenad

Jag tog en dusch och kände mig så pass pigg att jag bestämde mig för en vinterpromenad trots allt. Nere i entrén träffade jag en granne och kollega som varit ute och som lovade att även om termometrarna visade lägre temperatur idag kändes det inte lika kallt som igår. H*n hade rätt. Dessutom hade jag en av mina dunjackor på mig och under den såväl tischa som tröja. Jag frös inte. Och det var inte halt. Men jag gick bara 1,5 kilometer idag. Ändå är jag nöjd att jag tog mig ut. Jag fick ljus på mig, jag rörde på mig och jag fördrev lite tid.

Foten gjorde inte så ont idag. Däremot har jag blött lite här och var. Jag skulle kanske ha varit försiktigare med tyngre lyft…

∼ ♦ ∼

Nyårsmiddag

Så småningom blev det dags för nyårsmiddag. Jag hade bara köpt lite grejs, tänkte inte göra nån big deal av det hela. Men så blev jag lite väldigt glad för Biografmaskinisten hörde av sig. Vi ska preliminärt ses och äta middag på lokal nästa vecka. Husse hörde också av sig och undrade om Baldur kan vara hos mig en stund när han, Husse, alltså, handlar. Självklart! Anna och jag utväxlade nyårshälsningar liksom ett par fina arbetskamrater. En del av detta skedde medan jag åt eller mellan rätterna.

Baldur på Wik foto MT

Baldur firar nyår på landet med Husse.


Jag inledde med en silltallrik och till den Fuller’s Old Winter Ale och en snaps.
Det gav mig mod att göra det jag fruktat mest i kväll: öppna en flaska bubbel! Men jag kollade en instruktionsfilm på YouTube och det gick jättebra att öppna spumanten. Till den åt jag en massa laxgodis. Det såg ut som en godisbricka när det var upplagt. En liten paus blev det därefter innan jag skalade de rökta räkorna. Dessa la jag på rostat bröd med limeaioli. Jag plockade undan och diskade samt gick ut med räkskal och matrester innan jag slog mig ner i fåtöljen för att äta dessert – kladdkaka med grädde och hallon – och invänta tolvslaget.

Kära dagbok och alla snälla som läser här…
Jag önskar er ett riktigt gott slut på 2025
och ett gott nytt 2026-år!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Nej, livet är inte bara svart eller vitt. Jag har inte varit ensam, jag har ju min fina, färggranna nyårsbukett. Ytterligare bara en afton har snart passerat. I morrn är en ny dag och ett nytt år. Då ska jag städa mitt kök.

Nyårsbuketten

Färg i mitt liv.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en julklappsbok av en ny författarbekantskap.



Ruth Kvarnström-Jones bok De fenomenala fruntimren på Grand HôtelGissa om jag blev uppspelt 
när jag hittade en stor, blå påse i postboxen före jul. Det var Lotten, bloggvän med betoning på vän (vi har träffats två gånger IRL!), som hade skickat mig julklappar. Jag blev totalt överraskad och väldigt, väldigt glad. Plötsligt hade jag en hel hög med klappar att öppna på julafton. En av böckerna i Lottens blå påse var Ruth Kvarnström-Jones bok De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel. Det är en bok jag har sneglat på och tänkt köpa även om jag inte kommit mig för att sätta upp den på inköpslistan än. Men tomten Lotten gav mig den i julklapp, alltså och nu har jag läst den!

 

Tiden är början av 1900-talet, platsen Stockholm. Mitt emot slottet finns Grand Hôtel, en omtalad juvel i turistnäringen. Men det går inte så bra för hotellet. Dess styrelse behöver Wilhelmina Skogh för att lyfta hotellet. Hon äger flera hotell längs de svenska järnvägarna och ser även Grand Hôtels potential och betydelse. Som chef är hon både fruktad och respekterad. Samtidigt kommer den unga Ottilia från Rättvik för börja jobba på hotellet. Hon tvingas kämpa mot orättvisor i en bransch styrd av män. Kvinnor ska ju sköta hemmet. Men är inte ett hotell ett hem?

Två intressanta saker får jag veta om författaren innan jag börjar läsa:

  1. Dels skriver hon först på sitt modersmål engelska, ett manus som sen översätts till svenska. Hon bor dock i Sverige sen många år.
  2. Dels skulle hon kunna vara min tvilling. Men trots att vi delar inte bara födelseår utan även födelsedag är hon en ny bekantskap för mig.

Jag griper mig an boken med spänning, fast det inte är nån kriminalroman. Och sen griper boken mig. Det blir ett stycke kvinnohistoria även om det är fiktion, en roman. Jag gillar i princip allt med boken – utom stavfelen och ett och annat uttryck som jag tror inte användes i början av 1900-talet.

Det är suveränt med persongalleriet i början. Då kan läsaren gå tillbaka och kolla vem som är vem ifall det behövs. Jag behöver det ofta ibland, märkligt nog inte när jag läser den här boken. Karaktärsbeskrivningarna är tydliga och känns realistiska. De fastnar, liksom. Och kanske beror det på att en del av karaktärerna har existerat i verkligheten – såsom Wilhelmina Skogh, till exempel. Lite mer Stockholm hade jag kanske önskat. Och ändå inte! Det finns så många romaner som utspelar sig där.

Sammantaget är det här en roman jag läser snabbt och gillar mycket. Det känns inte som om boken i pocketutgåva är på närmare 500 sidor. Somliga tycker nog att det har gått lite inflation i historiska romaner om kvinnor. Men hur många historiska romaner om män finns det inte..?

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Stockholms pärlor-serien:

  1. De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel (läs inlägget ovan!)
  2. Väninnorna på Nordiska Kompaniet

Andra som har bloggat om boken är Enligt O, Lotten och Maria med flera.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 30 december 2025: God dag och gott slut

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, ett gott slut ska jag ha!

Det gamla året har gått ytterligare en dag mot sitt slut. Oavsett hur året har varit vill vi väl alla ha ett gott slut. Jag säger inte att jag njöt av att en person avslöjade att 2025 inte var det bästa året för personen. Men jag kände sympati och värme, för det är en person som har stått för just sympati och värme gentemot mig vid flera tillfällen under det här gångna året. Sånt som jag inte har fått från särskilt många så kallade vänner. Jag slutade höra av mig till flera av dem det här året. Kanske inga goda slut om man får likna det vid det, men ibland är det så att det man tror är vänskap faktiskt inte är det. Eller vänskapen tar helt enkelt bara slut. 

Dramatisk morgonhimmel 30 dec 2025 över UKK

En dramatisk början på sista tisdagsmorgonen 2025.

 

De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel o kaffe ur Muminblåstmugg

En god början för mig på sista tisdagen i december 2025.

Men det finns undantag! En fortfarande ganska ny vän gladde mig mycket med fina julklappsböcker. Jag inledde den här sista tisdagen 2025 med att fortsätta läsa en av dessa böcker, De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel, och dricka morronkaffe på sängen. Det är en god början på en dag för mig.

Dagen fortsatte bra. Vid lunchtid kom besked att jag har fått två biljetter till OD:s vinterkonsert en kväll i slutet av januari nästa år. Det blir min sena julgåva till nya vännen.

Sen kom nästa braiga fortsättning på dan. Jag fick ett sms om att ett en bokbeställning jag gjorde från Bokus i lördags redan hade levererats till min postbox. Två härliga nya deckare, Alter ego och Lockfågeln, hade hittat hit. Underbart eftersom jag fortfarande har semester och mer tid till läsning än vanligt.

Jag avrundade förmiddagen med grötfrukost. Det blir den sista på ett tag, för nu har jag fil och bär i kylen som måste ätas upp.

Grötfrukost med Hopptisarna o fenomenala fruntimmer i bokform

Den sista grötfrukosten på ett tag med Hopptisarna och de fenomenala fruntimren.

∼ ♦ ∼

Gott och fint nyår

Mat till nyår skaldjur kalkon sås Pro Viva jordgubbar tranbärsdryck

Mat till nyår med flera dar.

Två år har snart passerat sen mitt gamla liv gick sönder fullständigt nyårsdagen 2024. Men jag tänker ha ett gott och fint nyår för det, även om jag inte partajar. Eller… jag festar för mig själv så slipper jag bli sårad eller såra andra. Dagens plan var att använda dagspromenaden till att köpa nåt smaskens ätbart till nyår. Jag hittade så mycket gott i fiskdisken på Korgtassen att det där paketet kräftor får ligga kvar i frysen. Förresten skulle jag aldrig kunna sätta i mig ett kilo på egen hand. Men till i morrn köpte jag en massa mumsigt, allt från laxpaté till rökta räkor. Jag tänkte börja med att äta en silltallrik. Det finns några bitar kvar, även dessa från Korgtassens fiskdisk. Till dessert får det bli jordgubbar. Dryck blir förstås öl och snaps till silltallriken och bubbel till resten. Jag har tre flaskor i kylen att välja mellan…

När varorna var inställda i kylen gick jag ut igen. Den här gången styrde jag stegen mot Nya Björck Blomsterhandel för att köpa nyårsbukett. Och kan du tänka dig, kära dagbok, mitt digitala stämpelkort i blomsterhandeln var fullt vilket kvalificerade mig till en gratis bukett! Mia satte ihop en helt underbar, färgsprakande bukett i rosa och orange. I kväll står den på vardagsrumsbordet, men till nyårssupén står den förstås på köksbordet där jag äter.

∼ ♦ ∼

Fotslut

Bitmoji Tofflan konfunderad

Ska jag hugga av vänsterfoten?

I eftermiddags passade jag på att läsa medan tvättmaskinen fick jobba. Jag hade kört en maskin igår och körde ytterligare två idag. Vänsterfoten har varit väldigt missnöjd och det irriterar mig. Eftersom hjärtat sköter sig vill jag gärna fortsätta promenera.  Tydligen tycker inte foten det. Idag har jag bara tagit en promenad på 2,5 km. (Sen går jag ungefär lika mycket till hemma.) Det blir ett ont slut för dess del på gamla året. Och betänk att jag har haft den här hälsporren i mer än ett och halvt år. Kanske är dags att söka hjälp för den. Samtidigt vet jag att de inte gör så mycket. Eller… jag har provat det mesta tidigare utan bra resultat – inlägg, akupunktur, stötvågsbehandling, inflammationshämmande medicin, kryckor, tejpning, laser, stretchning. Återstår att hugga av fothelvetet.

∼ ♦ ∼

Slutet gott?

Ja jag vet inte om slutet blev så gott på den här dan. Men jag grillade tre kycklingkorvar och åt med bröd, räksallad och bostongurka. Det smakade helt OK och jag blev mätt. En kan inte äta delikatesser varje dag, då smakar det inte så där speciellt som jag är säker på att det ska göra i morrn. Hoppas bara att jag får korken ur en flaska  bubbel. Annars får jag väl sabrera eller nåt…

Kycklingkorv med bröd Hopptisarna levande ljus o De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel

Inga delikatesser till middag idag, men gott ändå och jag blev mätt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det börjar dra ihop sig för bokslut. Mitt bokår är ännu inte slut, men på Goodreads har man redan gjort vissa sammanställningar om min läsning. Jag bjuder på två av dem.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 29 december 2025: Åtgärdat stopp, stadsbesök och Nina och jag i köket

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, en vanlig måndag…

De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel o kaffe på sängen

Måndagslyx.

December och året 2025 går mot sitt slut. Och nej. I år har jag inte skrivit vare sig nån årskrönika eller nån sammanfattning av bästa och sämsta per månad. Jag har inte orkat, helt enkelt. Du finns ju här, kära dagbok, helt öppen, för vem som helst att läsa när som helst om vilka månader – och dar – som helst. Även om jag blir trött på snokare ibland och inte förstår varför de tycker att mitt liv är intressant, så är i vart fall alla andra som är trevliga och inte försöker gömma sig välkomna att läsa.

Men än så länge återstår ett par dar av det gamla året. Och vilken lyx det var att den här dan, en vanlig måndag, få vakna tidigt, visserligen, men kunna läsa och avnjuta kaffe på sängen i typ en hel timme! I morse kom jag igång ordentligt med läsningen av min andra julklappsbok, De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel.

Sen fick jag dock sätta fart för Tricky Dick hörde av sig och undrade om jag kunde ta emot hembesök för att åtgärda stoppet i mitt handfat. Jo men hemma var jag ju och tio minuter fick jag på mig. Jag klev ur sängen, slängde på mig nåt, började damma (!) – och blev inte ett dugg stressad. Hjärtat slog lugnt. Inget haveri på nåt vis. Jag vill ju testa hur mycket jag fixar, vilken stressnivå jag kan lägga mig på utan att det blir negativt. Och det här gick bra – såväl stresstestet som Tricky Dicks arbetsinsats. Vattnet rinner nu undan.

Dammvippa

Jag har dammat.

∼ ♦ ∼

Dagsplaner

Soluppgång 29 december 2025 bakom hustaken

Skoningslös och avslöjande ibland, hjälper mig att se missar andra gånger.

Två saker hade jag planerat in för den här måndagen. (Ja jag hoppades ju på hjälp med handfatet, men jag visste inte om jag skulle få det.) På torsdagar brukar jag alltid gå med dammvippan. Förra torsdagen var det juldagen, så då gav jag mig ledigt. Idag behövde jag damma. Jag påbörjade före och avslutade efter hembesöket. Då steg solen upp över hustaken och jag kunde se var jag hade missat med vippan… Nej, jag blir inte missnöjd, det är faktiskt jättesvårt att se om det inte är tillräckligt ljust. Solen kan dock vara skoningslös. De här dagarna när jag inte orkar eller mår så bra känns den just så. Skoningslös. Avslöjar alla skavanker. Men jag bryr mig allt mindre, för det finns inte många som kommer hit och ser nåt. Mer än Tricky Dick, idag, dårå och några till som inte heller bryr sig nämnvärt (tror jag…).

Dagens andra plan var att ta en promenad ner på stan för ett ärende. Jag har inte varit på stan sen… jaa, typ november. (Jag räknar inte att jag måste gå igenom stan till och från jobbet. Då strosar jag inte omkring stan.) Solen lyste rart, men jag noterade också att det fortfarande blåser. Annars måste jag säga att Uppsala var ganska förskonat från Johannes. Det blåste en del på lördagen, men jag märkte inget annat direkt på kvällen, jag var ju inomhus. Däremot noterade jag att dumdristiga människor gav sig ut på vägarna trots alla varningar. Om man inte måste ut, varför gör man det???

Innan jag traskade iväg behövde jag duscha och äta frukost. Risgrynsgröt och mackor blev det även idag. Magen tackar för bidraget. Jag bestämde mig också för att äta mat till middag i kväll, inte chips och ostbågar med öl eller ost och kex och rödvin.

Hopptisarna och fenomenala fruntimmer med grötfrukost och mackor

Grötfukost med Hopptisarna och fenomenala fruntimmer idag igen!

∼ ♦ ∼

Stadsbesök och bästa Nina

Ja det ska vara ett d i rubriken, för jag besökte en stad, inte en stat. Jag traskade ner på stan. Det var tyst när jag gick. Jag flåsade nämligen inte! (Däremot kände jag av hälsporren, fast jag skrek inte för det.) Men sen blev det livat… Nja, gå på stan är inte min grej. Idag hade jag dock ett ärende, förutom att jag behövde ut och röra på mig. Det blev totalt 3,6 kilometer jag gick. Det såg väldigt rart ut med sol och blå himmel, men vinden var kall.


Jag besökte bara en enda affär, Akademibokhandeln,
och jag köpte ingen bok!!! Det är inte den billigaste bokhandeln, nämligen. (Dessutom har det aviserats att det kommer ett bokpaket hit med brevbäraren i morrn.) Jag hade emellertid ett presentkort som jag fick i julklapp av Annas snälla mamma. Det räckte inte riktigt till mitt köp, fast jag behövde bara lägga till 29 spänn. Efter avklarat ärende gick jag ytterligare en sväng på gågatan, men tappade lusten på grund av vilda barn som antingen skrekpratade och/eller sprang omkring.

Vad jag köpte? En väggalmanacka till köket för 2026 av bästa Nina Hemmingsson. Hennes bilder säger… allt. För övrigt har hennes pappa och jag jobbat inom samma organisation. Jag mötte Lassie, du vet… Pappan var också bra, fast på ett annat sätt än dottern.


Efter stadsbesöket vilade jag mig genom att betala några räkningar
och skriva in aktiviteter och bemärkelsedagar i min nya väggalmanacka. Det senare gick väldigt snabbt. Det är inte många födelsedagar jag behöver komma ihåg längre. Jag skrev in min egen plus mina två namnsdagar, för säkerhets skull. Jag glömmer ju bort saker, har jag insett. Till exempel att jag har chattat med en arbetskamrat och skickat över filer i direktmeddelanden i en sociala medier-kanal… (Pinsamt att jag glömde!)

Sen tog jag fram två lådor makaroner ur frysen för att tina till middag – så att jag inte glömmer det där med mat idag…

Frysta makaroner i lådor

Frysta makaroner på tining.

∼ ♦ ∼

Matbestyr

Jo men jag använde en del av eftermiddagen till att läsa. Idag kunde jag njuta av det, verkligen koppla av. Så i afton blir det en fortsättning. Boken är bra och spännande fast inte spännande som en kriminalroman utan på ett annat sätt.

Sen lagade jag då mat. Det vill säga… jag micrade makaronerna jag tinat från frysen och stekte på kycklingbullarna i stekpannan. Middagen blev förvånansvärt god. Kycklingbullarna smakade inte mycket och dessutom var de lite kalla inuti, men det blev ingen äcklig middag. Stark senap och ketchup gillar jag ju och dessa kan dölja det mesta…

Makaroner och kycklingbullar med Hopptisarna och De fenomenala fruntimren på Grant Hôtel

Makaroner och kycklingbullar till måndagsmiddag.


Efter maten skrev jag en handlingslapp.
I morrn ska jag nämligen handla mat till nyår plus lite annat. Vidare ska jag införskaffa en nyårsbukett, för idag slängde jag alla tre hyacinterna. Så då har jag en plan för morgondagen också. För även om vädret håller på att bli sämre – kallare, det blåser mer nu igen och det ska komma snöblandat regn – behöver jag ge mig ut och gå.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag fick en oväntad julklapp och jag vill också ge givaren nåt. Nu håller jag på att försöka få tag i OD:s vinterkonsertbiljetter till min vän och mig för en måndagskväll i januari, nåt jag tidigare blev erbjuden av min hyresvärd Uppsala Akademiförvaltning. Det vore så kul att gå och extra kul med sällskap. Tänk att jag har bott i Uppsala i över 43 år utan att besöka en enda konsert med OD. Ska det bli den första nu? Finns det biljetter kvar? To be continued…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Värnlösa barns dag 2025: Klarar mig rätt bra själv

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, tänk att jag vaknade idag också…

Soluppgång bakom husen foto bakom persiennen

Jag vaknade idag med.

Jag tror minsann att jag fick krafter av gårdagens middag, det vill säga ostbricka och barolo. Asså, det gick bra att äta, det smakade som det skulle och jag blev ordentligt mätt. Men alltid ska det ju vara nån krämpa som gör sig påmind. Idag blöder jag från diverse olika ställen. Inte mycket, men ändå. Det underlättar ju inte för blodet att levra sig när man som jag äter blodförtunnande medicin. Det kanske inte var så smart att bära tungt hem från Korgtassen igår… Men hur ska jag annars få hem varorna? Ringa efter hjälp från kommunen? Färdtjänst? Nä nä nä, sån hjälp har inte jag. Är man yrkesarbetande och ensamstående hjärtsjuk förväntas man klara sig själv. Och det gör jag ju rätt bra. 

Mediciner i låda och dosett

Veckans mediciner är fördelade i dosetten.

På tal om mediciner… En medicin jag åt i början när jag fick hjärtdiagnosen mådde jag skitdåligt av och blev tvungen att sluta med. Den medicinen användes för ett mord i en bok jag nyligen har läst… (Säger inte vilken för då kanske jag avslöjar saker och ting för andra som vill läsa och bli överraskade.)

Ja ja, jag fördelade veckans mediciner medan morgonkaffet puttrade i perkolatorn. Men jag har god lust att slänga dem åt h-e. Vek gårdagens tvätt gjorde jag också under tiden. Jag tror bestämt att jag orkar mer efter Ingreppet!

 

∼ ♦ ∼

Julklappsförfattare med delad födelsdag

I morse myste jag med Millie och kaffe på sängen. Jag har läst ut min första julklappsbok, Hembiträdets hemlighet som jag fick av Anna, skitsnabbt! Redan igår valde jag nästa bok, även den en julklappsbok. Ruth Kvarnström-Jones bok De fenomenala fruntrimren på Grand Hôtel har jag varit nyfiken på och tänkt köpa. Nu fick jag den av Lotten till jul i stället. En märklighet i sammanhanget är att författaren Ruth Kvarnström-Jones och jag är exakt lika gamla unga. Vi är inte bara födda samma år, vi är födda samma dag!

Efter detta behövde jag sannerligen frukost. Det blev risgrynsgröt idag igen (köpte ju mer igår), dock uppiffad med inte bara mjölk och kanel utan några hallon. Hopptisarna övervakade det hela.

Grötfrukost med Hopptisarna De fenomenala fruntimren o hallon på gröten

Grötfrukost inklusive hallon med Hopptisarna och fenomenala fruntimmer.

∼ ♦ ∼

Handlingstur

Idag blev det ingen promenad. Jag tog det verkligen lugnt och förmiddagen blev snabbt eftermiddag utan att jag tagit mig för nåt särskilt. Dagen mörknade nästan när jag hoppade in i bilen för en tur. Idag behövde jag handla hem hygienvaror, en del i storförpackningar. Det går åt mer när en är hemma och ledig. Jag passade också på att slänga sopor och sno åt mig fler kompostpåsar. Lagret i soprummet har inte fyllts på som var utlovat. Får jag besök av Fastighetssnabben ska jag påminna om det.

∼ ♦ ∼

Middag vid dokumentär

Asså det här med mat… Det är inte min grej. Till middag idag blev det en skål med parmesanchips och ostbågar samt en Staropramen. Jag blev tipsad om dokumentären Elisabeth Ohlson: Ecce Homo och sista självporträttet och åt middag framför den. Fy fan, jag blev alldeles… tagen… Filmen handlar om fotografen Elisabeth Ohlson, som alldeles helt klart var konstnär också. Det är en film om döden, men också en film om livet. Det är inte rättvist när nån så levnadsglad, älskad, modig och begåvad dör alldeles för ung. (Eller… lika gammal som jag är just nu. Och jag är inte ett dugg av nåt av de där fyra egenskaperna.) Jag rekommenderar varmt dokumentären. Den finns på SvT Play och är 59 minuter kort. Och nej. Ecce Homo har jag inte sett. Däremot har jag sett andra av Elisabeth Ohlsons utställningar samt recenserat hennes fotobok Ack Sverige, du sköna.


Och ja ja ja, det får bli en macka till kvällsmedicinen.
Jag är inte ett dugg hungrig. Jag tänker i stället läsa och troligen se nästa avsnitt av nyinspelningen av Lynley på TV4 Play.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det kan vara så att jag får besök av en hantverkare i morrn. Det vore bra. Sen tänkte jag försöka orka gå ner på stan (tar tio minuter i stället för fem numera på grund av avstängningen vid järnvägen) och införskaffa en väggalmanacka att ha i köket. Mitt spännande och händelserika liv, var det…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, HBTQ, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Hembiträdets hemlighet

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om andra delen i en thrillerserie.



Freida McFaddens bok Hembiträdets hemlighetDet är härligt att få böcker! 
Extra härligt är det att få en bok som står på ens inköpslista. Det gjorde andra delen i Hembiträdet-serien av Freida McFadden, Hembiträdets hemlighet. Boken var en julklapp 2025 från Anna. Tusen tack!

Hembiträdet Millie behöver ett jobb, men har svårt att hitta en arbetsgivare som inte frågar för mycket om hennes förflutna. Hon har emellertid tur och får jobb hos paret Garrick. Där ska hon städa och förbereda exklusiva måltider i köket. Men nånting känns fel. Millie har aldrig träffat mrs Garrick. Från det låsta gästrummet hörs dämpad gråt. Eftersom det finns blodfläckar på fruns nattlinnen som ligger i tvätten bestämmer sig Millie för att knacka på. Synen som möter henne förändrar allt. Frågan är bara hur hon ska skydda mrs Garrick utan att röja sina egna hemligheter.

Den här boken går väldigt snabbt att läsa. Vid första anblicken känns den lättsam, lite pratig. Men eftersom jag har läst den första delen i serien vet jag att jag blir överraskad. Det här är en thriller, precis som del ett. Författaren bygger upp en berättelse, som visserligen är skrämmande, men ändå hanterbar för läsaren. Miljön är New York, men stan skildras nästan skissartat. Det är karaktärsteckningarna som är väsentliga. Jag irriterar mig en aning på vissa karaktärer, typ män, som jag tycker är veliga, fega och obeslutsamma. Och en sån sak som att man tycker att den som misshandlas i ett förhållande bör göra slut på förhållandet och lämna. Sen inser jag att det finns tungt vägande skäl för den där… fegheten, eller vad man nu ska kalla den.

När ungefär 100 sidor återstår av boken vänder berättelsen. Och den blir lika skruvad ända in i slutet som den första delen i serien. (In kommer också en Enzo, dock inte karaktären från boken jag läste innan denna.) Galet roligt spännande och med ett löfte om en fortsättning om Millie. Den här boken behövde jag läsa.

Toffelomdömet blir det högsta. 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Hembiträdet-serien:

  1. Hembiträdet 
  2. Hembiträdets hemlighet (läs inlägget ovan!)
  3. Hembiträdet ser dig

Läst och skrivit om boken har Monika, Enligt O och Lena med flera gjort.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördagen den 27 december 2025: Det går ju inte så jättebra att leva

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, nej, jag är inte jättebra på livet…

Det är svårt att leva. När världen är liten, när tillvaron har krympt… och inte ens att äta och dricka är ”kul”… Efter alla timmar vid matbordet igår kväll hade jag bestämt mig för att inte planera nån middag till idag. Så fick jag se vad som händer. I morse vaknade jag vid sex-tiden och hade jätteont i magen. Det spelar liksom ingen roll vad jag äter, jag får ont av allt. Inget smakar gott, det mesta smakar… inte gott. Jag har försökt att äta sånt jag vet att jag gillar, både nyttigt och onyttigt. Äh, det är bara deprimerande.

Avslutade min julhelg med de tre sista avsnitten av Norra distriktet igår kväll. Ganska deprimerande serie den också, även om den ska vara lite rolig och lättsam. (När är finska serier det?).

Norra distriktet

Finskt sevärt, men lite deprimerande, på SvT Play.

∼ ♦ ∼

Sitter och glor

Hembiträdets hemlighet och kaffe på sängen

Tidig start med första julklappsboken och kaffe på sängen.

Det är svårt att gå vidare, svårt att leva när inget finns att leva för. Ge mig ett skäl, kära dagbok. Ge mig ett enda skäl! Jag har försökt efter Ingreppet och under julen att ta mig i kragen, att existera, att njuta av att jag åtminstone har ett hjärta som tycks uppföra sig normalt. Men det hjälper inte. När närmaste familjen är trägubbar, ett kvinnohuvud i gips och en gammal nalle blir inte utbytet av tankar så stort. Att läsa fångar mig allt kortare stunder, tyvärr. För det mesta sitter jag bara och glor. Men jag inledde lördagen med att läsa julklappsbok och dricka kaffe på sängen vid sju-tiden. Då hade magen slutat göra så ont. Hembiträdets hemlighet är en både lättsam och tung thriller. Jag gillar den!

Jag tog en dusch när jag inte längre kunde ligga kvar i sängen. Efter det startade jag en maskin tvätt. Vidare har jag rivit ur gästsängen för att tvätta lakan. Hit ska inte komma några gäster, men jag kanske behöver ligga i lilla sängen de nätter närheten till en toalett är väsentlig. (Jag vill verkligen sluta med mina mediciner. Vissa biverkningar…) Risgrynsgröt är nåt som funkar, märkligt nog. Ljummen gröt lägger sig som mjuk bomull i magen och för en stund gör det inte ont. En stund. Sen hugger det till igen.

Grötfrukost med mackor Hopptisarna o Hembiträdets hemlighet

Grötfrukost med mina trägubbar och Hembiträdet.

∼ ♦ ∼

Dagsutflykter och handlingskraft

Rosa blomma kvar från buketten från jobbet i vas på skrivbordet

Ensam kvar…

Hon som alltid tar sig i kragen gjorde så även idag. Solen tittade fram, men framåt kvällen ska det blåsa upp. Idag behövde bilen komma ut ur garaget, så det fick bli en åktur efter gröten, när tvätten var hängd och stoppet i handfatet i badrummet felanmält (har försökt rensa). Jag börjar allt mer fundera på att sälja bilen. Den ger mig ingen glädje längre, bara måsten (ut och köra för att batteriet inte ska ladda ur) och kostnader (tanka och service). Hur kul tror du att det är, kära dagbok, att göra utflykter i Uppsala med omnejd ensam? Vart skulle jag annars åka..? Och med vem? En trägubbe? Jag är ju ensam kvar precis som den halvrackiga blomman här intill, den enda återstående, knappt levande från buketten från jobbet.

Men jag åkte den sväng, lite långsamt, lite fort. Det var inte halt där jag körde. Däremot var solen så stark att den bländade. Än så länge blåste det inte i alla fall.

Bilen fick återvända till garaget. Jag gick upp fyra trappor för att hämta min ryggsäck eftersom jag tänkte handla. Men först blev det en promenad åt ett håll jag inte går så ofta. Jag fortsatte Botvidsgatan fram och vek av på Hjalmar Brantingsgatan.


Där hade Lotta öppet på Uppsala Antik & Vintage
så jag slank in för att titta. Men se Lotta har ett gott färgminne och plockade fram fyra Höganäs Collection-skålar i celadon. Jag slog till! Inte för att jag har en sån stor familj, utan för att jag äter mycket flytande – gröt, fil och soppor. Fler skålar innebär att jag kan dröja med att diska. Gröt och fil köpte jag förresten mer av på Korgtassen, där jag pep in innan jag gick hem. Lite annat följde också med hem. Till kvällen köpte jag två ostar. Kanske att de smakar så att jag kan äta dem? I vart fall fick jag en pratstund med en av de trevliga i personalen från delidisken. Hon lovade att det finns nåt gott för mig att köpa till nyår.


Nästa utflykt gick till soffan för en stunds eftermiddagsvila. 
Tro det eller ej, men jag gick över tre kilometer idag också, inklusive två gånger nerför och uppför trapporna här hemma. Och i stället för att eftermiddagsfika åt jag julgodis (och fick ont i magen). Sen nätshoppade jag ett par böcker, Lockfågeln och Alter ego, som jag hade hoppats att få för recension, men icke. Fick inte ens svar från förlaget på min förfrågan via mejl, trots att jag recenserat böcker i en av serierna tidigare. Lite Ganska mycket dåligt, Norstedts, fast ingen skugga på författaren.

∼ ♦ ∼

Hurra för vin och ost!

Ostbricka med fyra ostar kex Barolo Hopptisarna och Hembiträdets hemlighet levande ljus

Ostbricka med fyra ostar, kex och barolo i glaset tillsammans med Hopptisarna och Hembiträdet. Änglaspelet tände jag bara för att få lite bakgrundsljus.

Jag vilade på soffan i princip hela eftermiddagen. Läste lite, slumrade, kopplade av. Sen dukade jag fram en ostbricka med fyra sorters ost: cheddar (Snowdonia), en krämig, mogen Brie, S:t Agur och en holländsk blåmögelsot. Och tänk! Ostarna slank ner så fint (ja inte allt på brickan, förstås och lite svårt att svälja har jag fortfarande) tillsammans med två glas av den nästan tioåriga barolon (länken går till en senare årgång!). Jag är mätt, nöjd och mår bara lite illa.

Det kan hända att jag läser lite till i kväll, men jag ska också se säsongsstarten av Stjärnorna på Slottet 2026: Lotta Engbergs dag. Det brukar vara en givande serie. En stunds underhållning.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det är söndag i morrn. Om jag orkar tar jag bilen för att göra ett par lite mer akuta inköp. Annars blir det en lugn dag. Ifall jag får uppleva den. Jag är ju inte så jättebra på att leva…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Annandag jul 2025: Tabberas på små människor och julmat, för var sak har sin tid

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, var sak har sin tid och snart är julen slut…

Brasa på TVn o boken Dödsboet i knäet

Jag utövar mitt intresse vid en sprakande brasa.

Juldagarna har gått fort. När det här inlägget publiceras återstår bara timmar av julen 2025. Årets jul har varit lika ensam som förra årets, men jag har hanterat ensamheten bättre. Har varit så illa tvungen. Är en lite hjärtsjuk (!) och har ett nyfixat hjärta är det inte precis musikfestivaler och party som gäller. På måndag har det gått två veckor sen kardiologen var inne och rotade i mitt hjärta. Det känns som om det fortfarande slår som det ska efter det. Blåmärkena börjar blekna. Andningen blir bättre för varje dag som går. Jag flåsar inte alls, men så klart jag blir andfådd när jag rör mig lite snabbare, precis som de flesta andra. Magen bråkar, vilken mer troligt beror på biverkningar av mediciner.

Återhämtning pågår. Jag vilar och läser böcker. Det finns olika sätt att visa att man har åsikter om att jag läser. Jag är trött på att bli sårad, till och med för att jag har ett intresse som inte stör andra, vad jag vet. En del människor har jag därför valt bort av det skälet (andra av andra skäl). Små människor har inte längre nån plats i mitt liv. I stället har jag hittat en varm brasa (TV4). Den sprakar så mysigt när jag ägnar mig åt det jag gillar mest: att läsa.

På annandagens morgon blev det bokbyte. Kriminalromanen om ett kallt fall byttes med den första julklappsboken, en thriller om ett annorlunda hembiträde.

∼ ♦ ∼

Förmiddagsfunderingar och frukost i rött

Jag tog en skön dusch och tvättade håret när magen hade lugnat ner sig lite. Inte vet jag varför den reagerade idag. Det kan ha berott på nånting jag uppfattade som gjorde mig ledsen. Så ledsen att jag blev tvungen att ställa en fråga till nån som jag egentligen inte tycker har med saken att göra. 

Fina, omtänksamma E, den enda som velat träffa mig under julhelgen, hörde av sig till mig med ett antal frågor. Jag blev så glad att nån bryr sig. Tyvärr orkar jag inte ses, men omtanken gladde mig enormt. (Jämför det med såna som snokar, fnyser och tiger för att de antagligen är fördomsfulla och/eller har en bokstavsdiagnos som inte är behandlad. Eller kanske har de fattat ett och annat och bara känner sig… dumma. Hjärtan begriper sig såna människor inte på. Det är därför jag klarar mig utan dem.)

En grötfrukost i rött la sig som balsam i orolig mage och kring ledsamheter. Mitt trasiga hjärta måste hållas stängt för det senare.

Röd annandagsfrukost med gröt Hopptisarna och Hembiträdets hemlighet

Röd annandagsfrukot med gröt som balsam, Hopptisarna och första julklappsboken.


Solen utanför mina skitiga fönster lockade.
Jag bäddade, klädde på mig och gick iväg.

∼ ♦ ∼

Lite längre

Halt på trottoaren på Botvidsgatan annandagen

Det var halt på Botvidsgatan.

Solen sken, termometern i sovrummet (skuggsidan) visade fem plusgrader – och det var rätt halt ute. I alla fall på Botvidsgatan. Jag gick nämligen ut den vägen idag, för jag bestämde mig för att gå nästan samma sträcka som igår fast i motsatt riktning.

På Vaksalagatan var det full fart på bilar och mycket folk ute. Så lustigt, det var nästan som en vanlig fredag. Fast jag gick inte in till Korgtassen för att köpa smörgåstårta. Idag gällde att hyfsa julmaten.

Jag vek av höger in på Main Street och passade på att fota tunnelbygget på S:t Persgatan. Men det är så sorgligt att se, vilket jag såg redan igår, att restaurangen, där jag åt min 60-årsmiddag med delar av min dåvarande familj och folk som jag inte längre umgås med, är stängd. Eller… den används som matsal etc för tunnelbyggarna… Var sak har sin tid, såväl 60-årsfirande som restauranger och vissa människor. Jag var givetvis tvungen att stanna och fota även vid tunnelbygget på S:t Olofsgatan innan jag gick lindallén bort till knarkhuset (ja, där dilades det visst hej vilt under en period!).

Sol vid tunnelbygget St Olofsgatan annandagen

Sol vid tunnelbygget på S:t Olofsgatan.

 

Bänkar för vila eller lek vid entrén från Väderkvarnsgatan till Höganäsparken annandagen

För vila eller lek???

På fotgängardelen av den kombinerade cykel- och gångbanan halkade jag upp till Höganäsparken. En cyklist, högljutt pratande i mobitelefon, envisades med att cykla på gångbanan, men jag klarade mig från att bli påkörd. Jag tog en titt på en frusen trädgård och funderade över huruvida ett verk i parken var för vila eller lek.

Nånstans på vägen mötte jag en person som hejade på mig. Jag kraxade till svar för jag hade inte pratat med nån på två dygn. Det fick mig att ta svängen förbi Mia i blomsterhandeln. Jag handlade inget idag, jag ville bara kolla läget och prata en liten stund, för Mia är en av dem som verkligen har brytt sig de senaste veckorna. Sen gick jag ner S:t Olofsgatan och hem till mitt. Dagens promenad blev cirka 3,2 kilometer. Långsam, men ändå. Jag är mycket nöjd!

En stunds vila efter detta, sen nätshopping (nej, inte böcker, faktiskt!) och så eftermiddagsfika.

Annadagsfika med Hembiträdets hemlighet hyacint hästastaken pepparkakor o saffransskorpor

Annandagsfika.

∼ ♦ ∼

Inte bara vila

Bitmoji Tofflan gungar i kristallkronan

Inte bara vila framöver utan ett par hemmaprojekt är på gång.

En vecka har jag varit sjukskriven (sjukskrev mig själv), en vecka har jag haft semester. Två veckors ledighet återstår efter den här helgen. Ja just det. I morrn är det helg igen… Jag tänkte faktiskt inte bara vila under semestern, men jag behöver mest göra det. Sen finns det andra saker jag behöver göra också. I morrn kanske jag tvättar. Jag behöver handla lite grann. Det senare kan jag göra i samband med dagspromenaden.

Till senare i veckan – eller veckan därpå – har jag ett par hemmaprojekt. Det ena handlar om städning, tyvärr, men det måste göras och när jag jobbar orkar jag inte. Det andra handlar om att tömma ett skåp och ställa undan innehållet i plastlådor med lock. Jag tror att det är OK att lyfta lite mer nu. Hålet i ljumsken läker fint, blåmärket bleknar, så jag tror inget kan brista. Men jag har många dar på mig.

Stora plastlådor med hjul o lock på sängen

De här lådorna, som jag köpte i höstas, ska fyllas när jag rensar ut ett skåp.

∼ ♦ ∼

Sista juldagen, sista julmaten eller tabberas, kort sagt

Julmat är gott, men jag har haft svårt att äta den i år. Dels smakar saker och ting inte som de brukar, dels har jag lite svårt att svälja samt mår illa av och till. Jag vill inte slänga mat, så i afton bestämde jag mig för att äta julmat för sista gången i år. Tabberas, kort sagt. Eller… nån sillbit kan jag faktiskt spara till nyår som förrätt (till vadå?). Julvörtbrödet som är kvar har jag fryst in och alla kalkonbullar och dito prinskorvar har jag inte stekt utan de ligger kvar i frysen. Öl och sprit som blir över förfars inte i kylen, inte heller julknäcket i skafferiet. Jag försöker undvika matsvinn. Men jag satt i över två timmar och försökte få ner en tallrik mat. Bäst gick det med ölen, St Peter’s ale, snapsen och knäckemackorna. Who am I kiddning?

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag har rensat lite i sociala medier. Avföljt några som jag inte har kontakt med eller som jag tycker bara snokar eller inte bryr sig. Faktum är att jag skulle kunna skriva en del namn här, för ingen läser ändå här som känner nån annan egentligen. Genom att följa nåns blogg eller i andra sociala medier känner man faktiskt inte nån även om man är blåst nog att tro det. Vem lurar vem, typ?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar