Kära dagbok…

Igår kom jag hem lite tidigare från jobbet, men jag kunde lika gärna ha stannat kvar där, av olika skäl. Ett var att jag ändå jobbade en del hemifrån på kvällen, jag startade till och med jobbdatorn. Vi har väl alla ett behov av att bli sedda, hörda och framför allt räknade med. En del har större behov än andra, vilket väl handlar om vad en har i bagaget. Jag är glad och tacksam att jag sedd och hörd på jobbet numera. Det är till och med så att jag verkar ha blivit mer synlig bland mina ordinarie kollegor, tro det eller ej. På andra håll blir det tyvärr tvärtom. Det gör att jag går sönder en bit varje gång. Inte stora bitar, men små gruskorn. Till sist blir dessa korn till en hel sandstrand. En oändlig sandstrand som leder bort. För tillfället försöker jag stå ut. Bakom pannbenet förekommer dock tankeverksamhet. Sen har jag ingen nära familj, det är jag smärtsamt medveten om och det gjorde mig väldigt ledsen igår. Men jag har vänner. Och vänner är inte att förakta för vänner är människor som vi väljer ska finnas i våra liv.

Varje litet gruskorn blir till sist en hel sandstrand.

Nåja, jag läste en stund och försökte hålla koncentrationen genom ett i mitt tycke öronbedövande TV-ljud. Jag har snabbt kommit in i den tredje Örbyhus-delen och har läst cirka en fjärdedel. Sen såg jag Bytt är bytt. Två tjejer som inte hade träffats mer än tre gånger tidigare tävlade ihop. Det gick hyfsat. Personligen har jag dock svårt att acceptera att ett Pokemonkort värderades så som det gjorde. Jag tycker historiska föremål är mer värdefulla. Efter det var det inte mycket kvar och jag kunde lika gärna gå och lägga mig. Somliga hade redan brett ut sig då…

Somliga bredde ut sig igår kväll…

∼ ♦ ∼

Typisk middag om Tofflan får bestämma.

Idag är det fredag och jag hade längtat efter lite egen tid i helgen. Så blir det inte. Men jag vaknade i alla fall till en kall och solig dag. Vägningen gick bra, men värdena var underliga. Jag hade faktiskt gått ner ett kilo sen förra fredagen trots att jag har rört betydligt mindre på mig den här veckan. BMI ligger på samma som sist. Samtidigt har fettmassan ökat med över tre procent, medan jag hade dåligt med vatten (jag ligger för lågt där!) och både benmassan och muskelmassan hade minskat.

Nåja, bara att komma igen nästa vecka. Då ska jag åka bil på måndag, men sen ska jag marschera. Samtidigt är jag ensam nästa vecka och då finns det viss risk att det blir ostbågar och öl till middag både en och två gånger… Och då lär jag öka i vikt igen… Inte bra! I kväll äter jag indonesisk kyckling, för det sa Fästmön att jag kunde ta fram en färdig matlåda av ur frysen.

Denna fredagsmorgon fortsatte jag att lägga ut boktips på intranätet. Det har kommit in massor och det glädjer mig enormt att jag jobbar på en läsande arbetsplats. Samtidigt kan det ju vara sa att ett litet pris hägrar för dem som skickar in tips. Jag fick korrektur att läsa på eftermiddagen och underlag för ett arbete kring nya sidor och ny struktur, men det tar jag nästa vecka. Hoppas min nya dator, som jag får installerad på tisdag mellan 13 och 15, är vass!

∼ ♦ ∼

Utöver jobba har jag gjort en del för kropp och själ idag. Dels har jag undertecknat ett dokument som jag hoppas ska ge mig lite frid, dels har jag fått god hjälp med onda kroppsdelar. Som bonus blev det en härlig promenad däremellan och jag fick lite sol på nosen, Innan jag gick hem slank jag in på apoteket och hämtade ut mer medicin. Gammeln gör sig påmind, som små gruskorn i skon… Utöver det har jag faktiskt köpt min allra första julklapp idag. (Ingen bild, förstås!)

Ett gult hus fick sol på sig…

…och även jag på Haglunds bro.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag tvätta och Anna jobbar till klockan 20. I morrn har hon fått byta sitt kvällspass mot ett dagpass till klockan 13. Det passar utmärkt att jag åker och handlar lite tunga saker och tar i bilen på lördagsförmiddagen. Äter vi tidig middag kanske vi kan ta den där promenaden för att se på stans ljusverk på kvällen. Hoppas, hoppas! 

∼ ♦ ∼

Livet är kort.