Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Fördelar med att vara sjuk?

Det finns fördelar med att vara sjuk. Ja det låter inte klokt men, jag försöker må bättre. Sjätte sjukdagen och jag låter värre än värst med skrällhosta och förkylning med aldrig sinande snor, på ren (?!) svenska.

Jag har ett sånt jobb som jag kan göra hemifrån till största delen. Det har också varit en fördel under sjuktiden. För jag älskar det jag gör på/i jobbet just nu och jag har inte varit jättesjuk hela tiden. Morgnar och förmiddagar är jag piggast, trots att jag kanske har hostat en hel natt. Däremot hade jag aldrig orkat att gå iväg till jobbet, en promenad på 20 minuter, uppför. På eftermiddagarna börjar jag bli seg. Det jag har lärt mig under den här veckan och som har gjort att jag faktiskt har kunnat både vara sjuk och jobba hemifrån är att lyssna på kroppen. När kroppen säger åt mig att vila har jag gått ifrån en kvart, lagt mig ovanpå sängen med en pläd och blundat. Femton jävla minuter, sen har jag varit på banan igen. Det var väl bara nån dag som det blev ett tidigare avslut och mindre gjort, men ingen fara, jag har gott om plustid på flexen att ta ut.

Lyssna lite på Tofflan nu!

Jag tror också att det var mycket psykiskt som spelade in att jag blev sjuk. Det var nämligen flera år sen jag var ”lite förkyld” ens. Dels har det varit en turbulent tid på jobbet i ett par års tid nu – och är fortfarande. OBS! Dock inte där jag jobbar sen i maj och ett halvår till. Sånt påverkar hälsan. Dels var jag givetvis orolig för att jag hade fått covid-19. Det har gått fem månader och lite till sen jag fick andra dosen och med tiden minskar dess verkan. Nu testade jag negativt och det höjde mig rejält – även om det bästa kanske vore om vi alla fick ”en släng av” covid så att vi blir immuna. Problemet då är att vissa inte klarar av en sån liten släng utan blir jättesjuka och kanske dör, till och med. Det finns fördelar med flockimmunitet, visst, men samtidigt funkar det inte för alla. Oavsett, jag är tacksam för att jag fick tid för provtagning så snabbt och att jag fick mitt provsvar redan inom 26 timmar. Jag vill gärna uppmana folk att inte hamstra självtester. Det ökar trycket på provtagning på mottagning. Tänk lite utanför dig själv, lite mer på andra, är mitt oombedda råd. Och med detta sagt vill jag även uppmana alla som kan att vaccinera sig. Som jag skrev igår, kära dagbok, har jag bokat tid för dos tre. När jag får trean har det gått exakt sex månader och en timme sen dos två. Det borde vara OK, va..?

Mindre aptit och mindre portioner. Detta är gårdagens middag.

En annan fördel för mig som är tjock med att vara sjuk är att med den minskade aptit som sjukdom för med sig minskar också portionerna av mat och därmed även vikten. Igår kände jag att aptiten är på väg tillbaka, men det räckte gott och väl med varma koppen och en knäckemacka med ägg till lunch. Till middag blev det två vörtmackor med grillad kyckling. Jag åt fil med bär till frukost. På kvällen klämde jag även i mig en qwarj med bär. Inga jättemiddagar och inget jätteonyttigt.

Resultatet lät inte vänta på sig. Fredagsmorgnar är det vägning. I morse visade vågen en viktnedgång på 2,8 kilo på en vecka. Mitt BMI har minskat med nästan en hel procent. Kroppsfettet har dock inte minskat, konstigt nog och inte heller bentätheten, trots att jag inte har rört på mig särskilt mycket de här dagarna. Muskelmassan har faktiskt bara minskat lite grann. Och nej. Jag har inte anorexia, men jag är mycket överviktig. Nu har jag ungefär 17 kilo kvar till den vikt jag vill stanna på. Genom en långsam viktnedgång – med undantag för den här veckan, dårå! – tror jag att det blir lättare att hålla matchvikten sen när jag har nått den.

Nackdelar då? Tja förutom de uppenbara – att en mår dåligt etc – tvingades jag säga nej till en av de vänner jag har känt längst här i Uppsala när h*n ville ses för att ta en öl och snacka. Det kändes surt. Vi har så många år att ta igen. Sist vi sågs var det inte alls svårt att ta upp tråden och det var inte som att vi grävde i det förflutna mest. Det bara funkar så med vissa vänner.

∼ ♦ ∼

Jobbat har jag gjort, men på låg fart. Igår och idag var det bara ett möte per dag. Det blev en stunds vila efter arbetsdagen igår innan jag åt middag – se ovan! Därefter tittade jag på Bytt är bytt där det var ett par som gissade rätt redan från början. Jag telefonerade också ganska kort med vännen FEM angående krämpor och annat.

∼ ♦ ∼

Jag tar det lugnt i helgen.

Fredag är det idag och helgen inleds. Jag mår mycket bättre, men låter skitsjuk. Sen är det nog så att jag tror att jag orkar göra mer än jag faktiskt orkar. Så jag tar det lugnt. Jag strök lite igår kväll. Idag har jag fått tillåtelse att tömma diskmaskinen på ren disk. Jag har också tömt kattpottorna, fast på skit samt vikt ren tvätt. Sen blev jag helt slut. Det blev tidigt avslut på arbetsdagen.

Fästmön har ordnat så vi ska äta lite julmat i kväll. I morrn hade hon visst några sista julklappsinköp att göra. Jag får ägna mig åt litteraturen, ligger efter med recensionsexemplaren men är nu i färd med den andra läskiga novellsamlingen av Jo Nesbø.

Kanske skjutsar jag till Anna nån stormarknad i helgen. Det är inte precis nån frivillig som erbjuder sig att införskaffa maten för tio personer som ska serveras här på julafton. (Däremot har jag hört att åtminstone två ska bidra till nåt tillagat. Själv brukar jag få stå och skala potatis så jag får blåsor i händerna. Inga kokerskefingrar här, inte.) Jag kan ju inte gå in i nån affär, men om jag skjutsar Anna och har munskydd på mig i bilen smittar jag förhoppningsvis inte henne. Hon har klarat sig hittills, ta i trä… Det har även Gymnasisten som idag åkte till sin pappa i hopp om att undkomma smitta.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis och enligt löfte en bild på Annas pepparkakshus. Jag är inte säker på att det är helt färdigt, men… I år har hon inte bara monterat det själv, hon har dekorerat det med egna, osnoriga händer.

Annas pepparkakshus 2021.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.