OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Konstverket, som jag tror heter Attack, får illustrera min på-känsla igår.
Igår var jag väldigt på. Det var häftigt att känna sig som vanligt, men det varar bara ett tag. Jag tar slut. Jag blir mycket trött och mycket andfådd. Visst är det tråkigt att det inte blev nåt enda AW i veckan trots goda planer. Samtidigt tror jag att många känner som jag: de är trötta. Det är mycket som ska fixas jobbmässigt före semestern. Och rätt som det är är semestern här.
Mitt i min semester ska jag till Sjukstugan i Backen för att en tredje gång starta om hjärtat. Varje gång har jag varit rädd och ångestfylld. Alla har haft nån anhörig med sig, jag har varit ensam. Men jag har blivit hämtad. Senaste gången fick jag vila ut ett par dygn hos en vän. Den här gången ska jag gå till sjukhuset, bli sövd, få pumpen omstartad och sen ta taxi till mitt eget hem. Om jag överlever.
Idag kom kallelsen till min tredje elkonvertering.
Jag är inte rädd för att vara ensam. Det kan jag inte vara. Jag måste ju vara ensam, i den frågan har jag inget val. Men det klart att även om jag nu är van med omstarterna och vet hur de går till är jag lik förbannat rädd och ångestfylld inför ingreppet som sådant. Det handlar inte om att jag är rädd för att dö utan för smärta och för risken att bli ett kolli. Senaste gången fick jag inte tillräckligt med narkos. Det gjorde jävligt ont att få hjärtat omstartat, kan jag meddela. Som om en elefant stod på bröstet och stampade till. Samtidigt, en brännande känsla. Ändå är jag glad och tacksam att jag får den här vården och att jag får komma när jag har blivit lovad (mitten av juli). Idag landade kallelsen i postboxen. Jag ska lämna prover dan innan på vårdcentralen.
Arbetsdagens utsikt.
Eftersom jag har varit så trött och slut i veckan bestämde jag igår att jobba hemifrån idag. Då sparar jag på krafterna det tar att gå till och från jobbet. Även om jag älskar mina promenader tar de mycket ork från mig. Jag fick nöja mig med utsikten från arbetsrumsfönstret. Den är faktiskt bättre än den jag hade från Bokrummet på Main Street – ett flerfamiljshus då, en härlig björk nu. Efter arbetsdagens slut skulle jag träffa Biografmaskinisten för en bit mat och en pratstund och kände att jag behövde energi till det. Tyvärr ställde han in vår träff redan tidigt i morse. Jag vet hur det är när man vill, men inte orkar för att man inte mår riktigt bra. Då får jag ägna fredagskvällen åt annat.
Samtidigt skulle jag behöva röra på mig mer. Eftersom det som sagt är fredag idag vägde jag mig. Jag har gått upp i vikt. Tre kilo! Nu är det dessvärre helg och då är det svårt att sätta gränser för vad och hur mycket jag stoppar i mig. Jag måste skärpa mig! Samtidigt… jag lever här och nu. Varför inte njuta av livet? Notera dock tillägget så länge jag mår bra av det.
Tidigt i morse publicerade jag min artikel på intranätet. Det är alltid skönt att få trycka ut nåt en har åstadkommit. Nästa vecka ska vi ha möte om vad som ska göras i sommar. Bara det att jag jobbar fem dar efter midsommar, som ju inträffar nästa fredag, och sen börjar min fem veckor långa ledighet. Vi får se. Nåt kanske jag hinner fixa. Det blev korrekturläsning idag också och mer nästa vecka.
Till lunch åt jag ett par mackor och ett kokt ägg. Sen passade jag på att ta en friskvårdspromenad, men besökte också Korgtassen eftersom jag behövde köpa hem nåt ätbart när kvällsplanerna blev ändrade. Städning beslöt jag att ta itu med direkt efter arbetsdagens slut. Här är ganska lättstädat. Jag dammsög, torkade av i badrummet och på gästtoan samt torkade ett par golv. Hepp!
Hemmalunch med mackor och ägg, Hopptimisten och min bok på gång.
På tal om planer funderade jag över helgen. Även om jag älskar att vara hemma kan jag inte vara det hela tiden. I morrn kan det bli en loppistur och en tur för att bland annat jaga presenter. Jag har idéer.
∼ ♦ ∼
Jag har jobbat, jag har städat och jag har ätit. Smörjt kråset med smörgåstårta, minsann. Ja, jag unnar mig. Visst är jag på, men ångesten över vad som kan finnas runt hörnet är också närvarande. Genom att städa knuffar jag bort den lite och genom att äta nåt smarrigt puttar jag undan ensamheten. Jag klarar mig, det har jag gjort hittills. Och gör jag inte det… so be it. Nu är det helg.
Smörgåstårta från Korgtassen till fredagsmiddag i stället för nåt på Ölhallens meny. I glaset GW:s riesling.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Det är verkligen jätteroligt att få böcker. För mig är en bok bland det finaste jag kan få. Men det är svårt att ge mig böcker eftersom jag läser så mycket och så många böcker. Därför blir jag extra glad när nån lyckas hitta en bok jag inte har läst och samtidigt en ny författarbekantskap. Det kan bli inledningen till mer läsning. Vännen FEM hade med sig en hel hög med mest pocketböcker i maj 2024. 
Resten av eftermiddagen har jag skrivit och läst – och fikat. Det var toppen att Anna fixade upp kökslampan i fredags, för idag behövde jag tända den när jag skulle läsa.
Sjuan är en kanal jag slöglor på ibland. En lördagskväll i juni 2024 skulle kanalen visa den senaste James Bond-filmen, 
Gå till Toffelprofilen
