OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Lite Winter på TV igår, men tidig sänggång. Jag var astrött av nån anledning. Det får mig att oroa mig en aning inför jobbstarten i morgon. Men nu så, nu ska jag försöka. Knäet har gjort mycket mindre ont mot slutet av den här veckan, jag har nästan känt skillnad från dag till dag. Den antiinflammatoriska medicinen ska jag ta till och med fredag. Sen får vi se. Jag vill inte ha tillbaka värken. Ontet när jag går kan jag stå ut med om det inte blir för intensivt. Det har det inte varit de senaste dagarna.
Winter på SvT Play är bra, men vinter ute klarar jag mig utan.
Så jag har preliminärbokat en promenad för att se Allt ljus på Uppsala på torsdag kväll. Därför hoppas jag på ingen vinter de kommande dagarna, dels för att jag ska gå till och från jobbet helst utan att falla (mitt blod är tunnare än vanligt samtidigt som risken för stroke och hjärtinfarkt är högre), dels för ljusverkspromenaden som jag så gärna vill gå. Att se det flimra på UKK:s fasad från min balkong är inte riktigt samma sak…
∼ ♦ ∼
Sova och sovla och sopor
I morse blev det sovmorgon. Efter morgonmedicinen somnade jag om och sov till halv nio. Det innebär att jag sov ungefär tio timmar i natt. Av och till, förstås, precis som vanligt. Men ändå.
Söndagen jag vaknade till var grå och blåsig, men betydligt varmare än gårdagen. Jag gjorde kaffe och tog med mig in i sovrummet. Ungefär 50 sidor återstod av En mörkare skugga.
Två muggar kaffe senare var boken utläst. Jag klev upp och skrev färdigt recensionen av denna Uppsaladeckare. Bytet gick till ytterligare en bok jag har fått för recension, men den utspelar sig i ett hem i ett land till väster om mitt.
Påfylld dosett för nästa vecka.
Jag hade en del smått och gott att fixa den här söndagen, men det var inga direkt tunga grejor utan jag kunde ta det ganska lugnt. Att fördela veckans mediciner är nåt jag gör varje söndag. Numera går det ganska snabbt. Visserligen har jag fler mediciner än vanligt för tillfället, men den ena ska jag ta sista tabletten av på fredag kväll. Sen blir det bara tre tabletter på morgonen och två på kvällen. Dessa ryms bra i min mini-dosett, men när jag åt ytterligare en fet medicin, den jag fick sluta med tidigare i höstas, blev det trångt i dosettens medicinfack.
Det tyngsta jag behövde göra idag var att gå ut med sopor. Av nån anledning var det många pappersförpackningar och mycket glas som skulle slängas, tillika ett par stinky bags med plastförpackningar och kompost. Men kan jag bära hem skiten ska jag väl klara av att bli av med de tomma förpackningarna. Jag samlade ihop ett sopberg i hallen före frukost.
Ett sopberg i hallen som väntar på att bli utburet till soprummet.
Söndagsfrukosten bestod av två stycken dubbelsovlade nötbrödsmackor. Eftersom det enbart tycks vara Skostads-Ewa och jag som vet vad dubbelsovlade mackor är, vill jag härmed förklara. Mackan till höger på assietten är enkelsovlad, det vill säga har enbart Bregott havssalt på sig. Mackan till vänster är dubbelsovlad och har Bregott havssalt under osten. Capisce???
Söndagsfrukost med Hopptisarna, Hustrun på övervåningen och två nötbrödsmackor, den till vänster dubbelsovlad, den till höger enkelsovlad.
∼ ♦ ∼
Tröga bilförare och julassociation
Soporne måste tas ut annars börjar det som bekant lukte. Nyduschad svepte jag ut med dem och in till soprummet nästan utan att halta. Därpå gick jag trappan ner (!) till garaget, tog bilen och åkte en sväng. Om det hade varit soligt hade jag stannat i Gamlis och tagit en liten promenad. Nu blåste jag bara förbi och hem igen.
Ibland längtar man efter en pickadoll med knallpulver så att man kan uppmärksamma bilförare på att de inte är ensamma på gator och i garage…
Som noterat igår – och flera andra dar – tror vissa bilförare att de är ensamma på gatorna. När jag kom hem stod en vit bil mitt i gatan så att jag med nöd och näppe kunde svänga in på garageinfarten. Den kvinnliga föraren flyttade sig inte en millimeter, trots att hon såg vad jag gjorde. När jag kom in i garaget började en manlig bilförare backa ut, varpå jag körde rakt fram i stället för att svänga så att han kunde köra. Gjorde han det? Nja, han körde längre in i garaget medan jag väntade – och hämtade en cykeljävel som han sen låste och ställde på sin parkeringsplats i garaget. Tror han att nån inte ska ta hans hyrda parkeringsplats när han åker iväg? Det är ju för fan bara att lyfta bort cykeln. Efter vad som kändes om minst 15 minuter, en kvart i garaget kunde jag äntligen parkera min bil.
Helt slut uppe i lägenheten (nej, inga trappor, hiss, men irriterad) startade jag en maskin tvätt, jobbade lite, värmde på kaffe och dukade fram söndagsfika. Noisetten var grön och lätt julig… Den smakade lika gott som vanligt trots julassociationen, tack och lov.
Söndagsfika med Hustrun på övervåningen och grön Noisette.
Resten av eftermiddagen ägnade jag mig åt att hänga tvätt, läsa och skriva – och fundera över vaffan jag skulle äta till middag…
∼ ♦ ∼
Söndagsmiddag med finporslin, silver och levande ljus
Ja, ja, ja, jag får ofta kommentarer om att jag dukar så fint (i alla fall på helegerna). Varför skulle jag inte göra det? För att jag är ensam vid middagsbordet? Jävla löjl! Det klart att även om jag inte alltid äter så fin mat (snabbmat, fryst färdigmat) och äter så fint (bordsskicket) vill jag äta med stil och och klass. Porslinet jag använder om helgerna är min pappas farfar Karls, silverbesticken och ljusstakarna är mina föräldrars. I kväll micrade jag sex räkcrêpes (fryst färdigmat) som jag åt med små plommontomater på finporslinet, med silververktyg, vid levande ljus i höga silverstakar. Det gick hur bra som helst, men maten var lite smaklös. Nåja, jag blev mätt och det var syftet med att äta.
Räkcrêpes, tomater och mjölk till söndagsmiddag, avätet på finporslin med silverbestick.
I kväll fortsätter jag nog att läsa och kanske glor jag på nyheterna i alla fall.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Allt är fixat inför morgondagens jobbstart. Ryggsäcken är packad, filer kopierade till lagringsytan och rena kläder och handdukar är framhängda. Knee, be with me!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
