OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.

Mattias Lönnebo är prästen (och biskopssonen) som också är Uppsalaförfattare. Böckerna han har skrivit vänder sig ibland till barn och unga, ibland till vuxna. En del av hans verk är kriminalromaner, en betydande del är fantasy. I november 2026 fick jag en förfrågan av författaren om jag ville läsa och recensera hans senaste kriminalroman En mörkare skugga. Det ville jag. Tusen tack!

När boken inleds är det mitten av 1980-talet. Mona och hennes kompisar festar och utforskar livet. En av de yngre av Monas kompisar är Steffe. På Monas födelsedag inträffar en katastrof och en av vännerna försvinner. Många år senare startar en kedja av händelser som kastar omkull tillvaron för de gamla vännerna. Nån är beredd att gå över lik (!), men Mona låter sig inte avskräckas.

Omslaget är en aning kryptiskt och mörkt, men jag tycker ändå att det passar väl ihop med inlagan, en kriminalroman om cirka 200 sidor.

Bokens första del utspelar sig 1985 och läsaren får bekanta sig med Mona, Steffe och de andra. Det blir stundtals ett vältrande i åttiotalsdetaljer – allt från prylar till musik – men det fyller på sätt och vis en funktion. Realistiskt skildrar författaren skilsmässobarnet Steffes synliga värld hos pappa, lite hos mamma i Uppsala, med kompisarna och med Micke. Steffe är yngre än de nya kompisarna, men lyckas ändå få en plats i gänget, bland annat på grund av spriten. Men så försvinner en av dem, nåt som sker hastigt och abrupt och lämnar såväl kompisarna i boken som läsaren lite frågande.

Efter försvinnandet går 40 år och den försvunna personen hittas, givetvis inte vid liv. Vad hände och varför? Mona nystar i det hela och upptäcker flera hemligheter längs vägen.

Första delen av boken känns nästan som om den vänder sig till en yngre läsare. Stundtals blir detaljerna alltför många och staplade på varandra. Det jag tycker författaren har lyckats riktigt bra med är HBTQ-temat. Det känns mycket trovärdigt.

I del två är karaktärerna vuxna och det känns mer som om boken vänder sig till vuxna läsare. Detaljrikedomen är inte lika enorm som i första delen. Däremot behöver fortfarande samtliga kaffebryggare i boken kalkas av. Det kanske hade räckt med en gurglande bryggare… Det är snarare så att jag tycker att författaren ibland hoppar över vissa saker. Kan det handla om att stycken har flyttats om/runt i manus? Ibland är det endast en radbrytning där det kanske borde vara nytt kapitel eller åtminstone nytt stycke.

Men det är en gåta som står i centrum och sånt får alltid pluspoäng hos mig. Som vanligt gissar jag på gärningsperson och motiv, men jag lyckas inte helt. Berättelsen tar en oanad vändning mot slutet, vilket lyfter hela boken.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Den här boken går bland annat att köpa hos Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus.

Livet är kort.