OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en historisk roman.

Det blev inte så mycket bevänt med semestern 2026 eftersom jag ramlade ner från en trappstege och skadade handen. Men jag gjorde en del kortare utflykter. Ett trevligt utflyktsmål är Ulva Kvarn. Jag besöker då alltid Ulva Diversehandel. Ibland kommer jag därifrån med böcker. Det gjorde jag i juli när jag fyndade ett par av Carina Burmans verk, bland annat hennes debutroman från 1993, Min salig bror Jean Hendrich.

Den här historiska romanen handlar om författaren och akademiledamoten Johan Henric Kellgren. Hans bror och hans älskarinna berättar hans historia i fiktiva minnesanteckningar. Kellgren kallades Jean och var en levnadsglad och begåvad man med stort fruntimmerstycke. Boken handlar om hans uppväxttid i Västergötland, studietiden i Åbo och karriären i Stockholm. Som grädde på moset disputerade Carina Burman 1988 på just Johan Henric Kellgren som vältalare.

Asså för att vara en debutroman… Det är helt underbart att läsa en sån här välskriven bok. Jag gillar historiska romaner där författaren använder sig av verkliga personer och händelser och skapar en fiktiv berättelse. Carina Burman får så på pricken in tonen i språket, men också de mer eller mindre lustiga saker som bröderna Kellgren är med om. Karaktärsteckningarna blir väldigt trovärdiga.

Jag kände inte till jättemycket om bokens huvudperson tidigare, vilket gjorde boken inte bara underhållande utan lärorik på ett bra sätt. Vilka liv de levde på 1700-talet, med äktenskap och älskare hit och dit! Herr Kellgren är för övrigt en riktig kvinnokarl även om han på sitt sätt håller fast vid fru Falk genom livet. Boken avslutas med ett efterord av författaren där hon berättar lite mer samt vad som är lånat och vad som är belagd.

Den här typen av romaner tilltalar mig mycket, alltså där karaktärerna är verkliga personer. När en roman dessutom är så välskriven och håller sån hög klass över 30 efter dess utgivning blir det ingen tvekan om omdömet.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Bloggat om boken har också Boktanken och med näsan i en bok  gjort.

Livet är kort.