OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Sån här vill jag vara!

Det har varit årets Kulturnatt idag. Hela dagen, i prinicip. Tidigare var det en kväll när jag gärna gick ner på stan och strosade runt bland diverse evenemang. I år, 2026, inledde jag dan med att gråta. Det var länge sen jag grät på riktigt, men i morse var det dags.

Sömnen var hyfsat god i natt och jag somnade om efter morgonmedicinen. Då hade jag en hemsk dröm om min första dag på ett nytt jobb. Det räckte för att spräcka hål på den tunna hinna som är mitt pansar just nu. 

Jag tycker inte om att gråta, det har jag aldrig gjort. Jag vill vara glad och stark och sprudlande som hon på Stina Wollters akvarell, en tavla som Anna köpte åt mig. Men i morse var jag så ledsen, så ledsen och ensammast i hela världen. En sån som jag ger sig inte ner på stan alldeles solo en Kulturnatt. Eller..?

Tyck inte synd om mig, kära dagbok. Livet har i mångt och mycket blivit det jag har gjort det till. Alla val har inte varit de bästa.

∼ ♦ ∼

Läsmorgon

Kulturnattsmorgon med Vildfåglar och kaffe på sängen.

Ett par timmar tillbringade jag med kaffe på sängen i morse. Och nej. Jag grät inte hela tiden. Jag läste. Journalisten Ellinor Skagegårds debutroman Vildfåglar om främst kvinnliga studenter här i Uppsala i en svunnen tid gav mig en rejäl upplevelse. Jag, som nästan bara läser deckare och kriminalromaner… Boken fick jag av Polaris och min recension publicerade jag på förmiddagen.

Efter en läsupplevelse utöver det för mig vanliga behövde jag läsa nånting som bjöd på annan sorts spänning. Jag valde Flickorna i parken, köpt second hand på Ulva Diversehandel i augusti. Nog trodde jag att jag hade läst nånting av Lisa Jewell tidigare, men uppenbarligen inget som finns i mina bokhyllor.

Boken om studentlivet i Uppsala i början av 1900-talet läste jag ut i morse…

…och bytte studentskorna i Uppsala mot flickor i en park i London.

∼ ♦ ∼

Kulturnatt eller inte?

Det är inte roligt att gå ensam ner på stan på Kulturnatten, som sagt. När man dessutom har svårt att gå på grund av en ond vänsterfot och ett ännu ondare högerknä ger man sig inte gärna ut överhuvudtaget. Att inte ha nån att luta sig mot om det skulle behövas… En krycka, kanske? Men jag var väldigt nyfiken på S:t Perstunneln som skulle ha tillfälligt öppet idag. Och tänk om jag pallade att besöka bokbordet på gågatan och författarstafetten i Missionskyrkan, där bland andra Ellinor Skagegård skulle framträda och läsa högt ur sin bok, liksom Christina Wahldén och Carina Burman… Vad är väl en bal på slottet..?

Jag åt frukost och tog en dusch…

Rostat bröd med Annas marmelad och jordgubbar med mjölk och en klick sprejgrädde blev fin kulturnattsfrukost med Hopptisarna och Flickorna i parken.

∼ ♦ ∼

Kulturnatten del ett

Men som så ofta tog jag mig i kragen. Varför får inte en sån som jag ha kul? Och eftersom jag är envis klarade jag bra att pressa både ond fot och ont knä. Jag vet inte vad som är fel med dem, jag är som sagt ingen doktor. Jag vet inte heller om jag ska vila dem eller hålla mig i rörelse. Idag provade jag rörelsen. Jag ville ju så gärna också prova S:t Perstunneln. Det gjorde jag!

Jag gick igenom S:t Perstunneln till stan…

…och hem igen samma väg.

Men självklart gick jag inte fram och tillbaka i tunneln bara. Jag gick ner på stan. Så smidigt det, så snabbt det gick! Första stoppet var gågatan där jag köpte Frida Moistos bok Märkt för en tia (!) när biblioteket hade utförsäljning av böcker. Därefter fortsatte jag Svartbäcksgatan ner till Little Italy barbershop. Inte för att fixa mitt skägg utan för att morsa på Anna Martinengo som stod utanför och sålde sina böcker. Hennes första bok, Ambassadörens dotter, vann jag tidigare i år. Därför ville jag självklart köpa uppföljaren, Segelmakarens söner. Anna Martinengo var söt nog att ”slänga med” en påse godis till mig. Innan jag gick hem slank jag in på The English Bookshop, för jag behövde nåt på engelska att läsa. Jag köpte Sue Minix bok Murder’s the word, som är ganska nyutkommen.

Bibliotekets bokbord på gågatan var välbesökt.

Söta Anna Martinengo gav mig godis och jag köpte hennes senaste bok.

Dagens bokinköp: Märkt, Segelmakarens söner och Murder’s the word.

Sen gick jag hem och fikade, för det finns väl inget mer sorgligt än att fika ensam på stan? Dessutom fanns det kaffe att värma och en Noisette som väntade på mig.

Hemmafika med Lisa Jewells bok Flickorna i parken, Noisette, godiset från Anna Martinengo och kaffe, förstås.

Och eftersom jag bor så nära stan vilade jag fot och knä en och en halv timme innan jag satte på mig skorna igen…

∼ ♦ ∼

Kulturnatten del två

Det blev ju så nära till stan med S:t Perstunneln öppen… Jag gick hemifrån igen vid 16-tiden. Bara det att då var tunneln stängd. Nästa gång den öppnar lär bli våren (?) 2027. Jag fick vända och gå tunneln vid Skolgatan i stället. Det blev lite längre, men inte så farligt. Mitt mål var Missionskyrkan och författarstafetten där. Jag hade sett ut ett gäng författare som jag ville lyssna på och fick som bonus däremellan stå ut med ett par killar som gjort barnböcker. Men Christina Wahldén (Uppsaladeckaren Dödens sömn recenerade jag tidigare i år), Gunnar Ardelius (hur är han och Mats Cullhed, konfrencier, släkt? Gunnar Ardelius är gift med en Cullhed…), Carina Burman (kvällens bästa uppläsare; jag recenserade hennes Bittert, amore i våras), Ulrika Lagerlöf (varför har jag inte läst hennes böcker???) och Ellinor Skagegård (vars debutroman Vildfåglar jag recenserade i morse) var dem jag ville höra. Och det fick jag. Bilderna blev dessvärre inte alltför bra.

Christina Wahldén…

Mats Cullhed till vänster bjöd mig på bubbel på jobbet första gången vi sågs. Här med Gunnar Ardelius.

Carina Burman läste bäst.

Varför har jag inte läst Ulrika Lagerlöfs böcker???

Ellinor Skagegårds debutroman recenserade jag i morse.

Och sen gick jag hem igen. Det var fortfarande ljust. Just som jag kommit innanför dörren gick medicinlarmet. Klockan var alltså 19.

Nån mat hade jag inte tänkt på, men jag har öppnat ett appassimento som står och luftar och tagit fram några ostar. Det blir bra, det, för jag är inte så hungrig, mest lite sugen.

Det blir intressant att se om jag kan gå i morgon, men jag gjorde ett bra val idag att gå iväg på några aktiviteter. I morgon ska jag också försöka göra ett bra val. Det är ju valdag och jag ska gå och rösta.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Kulturnatten 2025 åkte jag ut till Salsta slott och köpte en oljemålning. Tänk att Omma Moons självporträtt, med en blinkning åt Roslin, nu har hängt hos mig nästan exakt ett år…

För ett år sen skuttade Omma Moon upp på min vägg.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.