OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Även i natt sov jag bra. Undras hur många av mina arbetskamrater som gjorde det? Men när jag vaknade var det svarta där igen. Den svarta klumpen, som bredde ut sig inuti mig och säkert flera andra, precis som en bläckplump. Man glömmer bort den ett tag och sen dyker den upp igen. Försvinner av sig självt gör den inte. Så det kändes mycket passande att efter morgonduschen sätta sig vid frukostbordet och sleva i sig fil med svarta björnbär och mörkblå, nästintill svarta blåbär från Bulgarien eller nåt, och läsa Flickorna och mörkret. Hopptisarna i glatt orange och vitt stod i bjärt kontrast i frukostscenen. Vad gjorde jag utan dem som sällskap? Mina kära trägubbar… Men om det värsta händer igen är jag helt ensam den här gången. Om det värsta händer igen… Då finns absolut ingenting som håller mig kvar.

Svart fredagsfrukost.

∼ ♦ ∼

Ljusblått och gult

Ljusblå himmel över UKK.

Åt gårdssidan hissade jag upp persiennerna och drog ifrån gardinerna. Himlen var ljusblå över UKK. Nån timme, en och en halv, senare fick jag dra för gardinerna igen för då kom morgonsolen. Den är fortfarande stark och kan böja sånt som stearinljus i kandelabrar och bleka sånt som oljemålningar. Det vill jag inte. Sen tänkte jag att jag ju bara skulle jobba fram till lunch idag och kunde dra ifrån gardinerna på eftermiddagen om solen inte var för stark. Viktiga tankar som for genom min hjärna. Eller… det handlar om rutiner, om att göra sånt som är normalt och vanligt för att behålla kontrollen över tillvaron. Eller låtsas behålla den. Det kanske är enklare för dem som har familj. Då måste man bry sig om rutiner och det normala. Men jag… I stand alone. Frågan är verkligen om jag klarar det. Den här gången är jag helt ensam. Helt. 

Allt mer gult i björken utanför arbetsrumsfönstret.

Klockan sju satt jag vid jobbdatorn. Medan den startade såg jag ut genom mitt arbetsrumsfönster. Nej i morse var det inga gubbar som jobbade vid ”bassängen” – ”Hålet i S:t Olofallén – Uppsala kommuns senaste arenaprojekt”.<== ironi Men jag noterade att björken utanför har fått ännu mer gult i sig sen jag arbetade hemifrån sist för en vecka sen. Året går mot höst. Björken får gula blad, jag får allt vitare hår. Och snart går jag in i årets andra svarta månad oktober. Sorgemånaden nummer två. Kanske är det meningen att även jag ska dö då… Vem vet.

Men ännu är det bara september. Och jag satte mig för att jobba som vanligt. Publicerade en artikel om en glad pristagare. Google lär pinga mig senare att mitt namn har dykt upp på nätet. Nej, inte som pristagare, som artikelskribent. Jag som var så glad igår över ett kommande uppdrag som passar mig perfekt och som jag fixat lite inför. Hur ska jag kunna ha det där mötet på måndag när jag bara tappade arbetslusten totalt och det blev svart?

Jag klarade i vart fall av att jobba förmiddagen. Från översättaren kom två filer som jag kikade på, men jag ska skriva ut och gå igenom dem på måndag eftermiddag. Stora A ringde och vi avhandlade A-, B- och C-ärenden. Medan jag jobbade körde jag en maskin tvätt.

∼ ♦ ∼

Ledig eftermiddag

Är det fler än jag som tar flexledigt för att städa bort ångest och oro? Ja jag skulle ju göra lite annat på eftermiddagen också, hämta helgkasse, handla, fota, promenera… Knäet gör ont som fan och jag har dragit på massor av Voltaren Gel. Det hjälper inte mycket. Jag bestämde mig för att städa lite idag, gå ut på mina ärenden och spara dammsugningen till i morgon. Igår hade jag mejlkontakt med Tom och han tyckte att jag inte skulle putsa fönster nånsin igen. I dessa banor har jag nog tänkt.

Första ärendet gjorde jag på lunchen. Då passerade jag först soprummet med några påsar. Därefter gick jag ner till tunnelbygget. Där såg det rörigare ut än förra fredagen, men arbete pågick.

Tunnelbygget på S:t Olofsgatan rakt framifrån…

…från vänster sida…

…och från högersidan.

Ordningen är återställd!

Därefter gick jag självklart in på Butiken på hörnet. Trevliga Åsa var på plats, Noisette stod bakom glaset. Ordningen är med andra ord återställd. Eftersom det var tomt när jag kom blev det en lite längre pratstund. Då har jag pratat med en människa i mobilen och en människa IRL den här dan. Lite senare träffade jag Andreas också när han var på väg till jobbet. Han stannade och pratade en stund. Två personer IRL, en per telefon. Det kan vara rekord… Resten av helgen kan bli tystare. Tur att jag har en Noisette att tugga på i morgon och ytterligare en till söndag. Även om jag go-fikar ensam känner jag mig mindre ensam med nåt smarrigt till kaffet.

När Noisetterna var stoppade i blomburken och ställda i kylen behövde jag få i mig nåt. Det var ju typ sex timmar sen filfrukosten. Det fick bli upptinade mackor från frysen med bredbar ost och skivbar ost samt spetspaprika och saltgurka. Nu har jag bara en halv saltgurka kvar, men Anna har lovat att ge mig mera.

Ett par mackor och en stunds läsning till lunch.

Sen vilade jag en stund innan det var dags att gå ut igen, denna gång till Korgtassen för att hämta helgkasssen och handla lite mer samt till Systemet. Igår orkade jag ju inte bära allt jag behövde. På Systemet köpte jag en flaska prosecco och en flaska riesling. Jag var osäker på vad jag ville ha till smörgåstårtan. Därefter satte jag mig vid datorn och skrev det här. Till det tog jag inte en kaffe utan en halv starköl som stått med plast över hålet i en vecka. Den var helt OK.

Helgkasse, alkoholhaltiga drycker och lite annat smaskens.

En halv veckogammal Staropramen var helt OK.

Jag gick ett varv med dammvippan och städade av i badrummet. Det som sen var kvar av eftermiddagen tillbringade jag i soffan med min bok och mitt värkande knä. Och jag läste ut boken. Bokbytet gick från en bok om försvunna flickor till en bok om en kvinna som tar rättvisan i egna händer.

Bokbyte från en bok om försvunna flickor till en bok om en kvinna som tar rättvisan i sina egna händer.

∼ ♦ ∼

Fredagskväll med bubblor och mer spänning

Det blev kväll och det mulnade på. Jag dukade fram min smörgåstårtbit och lyckades öppna en flaska spumante – HURRA! Det blev alltså inte flaskan jag köpte, jag hade redan en flaska bubbel på kylning. För i kväll ville jag fira mig. Men det blev bara ett glas, jag är ju så tråkig på det viset.

Jag firar mig.

Och till bubblet smörgåstårta med Hopptisarna och Kära Debbie.

Ett glas appassimento kan det eventuellt bli senare. Jag ska sjunka ner i fåtöljen och se senaste avsnittet av Chelsea Detective. Kanske blir det nåt annat spännande sen också, kanske Mister Books mysterier.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon blir det dammsugning och kanske strykning. Högen har växt…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.