OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Märklig dag, det här. Jag började dan hemma, precis som en vanlig vardag. Upp klockan 5.45, dusch, frukost och en stunds läsning. Välkommen till evigheten, som jag började läsa ordentligt igår, är lika bra som de andra delarna i serien.

Måndagsfrukost med Hopptisarna och Välkommen till evigheten.

Efter frukostläsningen var jag redan halvvägs i boken. När jag har publicerat det här inlägget ska jag förbereda morgondagens inlägg om böckerna jag läste i augusti. Det är ursvårt att välja vilken bok som blir månadens bästa, för som vanligt läste jag så många bra böcker.

Men åter till det märkliga… Första skälet till att dan var märklig var att jag inte gick iväg till jobbet vid sjutiden. Jag satte mig vid jobbdatorn. Och anledningen till det var arbetsterapeutbesöket, nåt som jag blev påmind om två (2) gånger per sms – hur tjatigt är inte det?! Jag skulle vara på Samariterhemmet klockan tio och hann därför jobba en stund och delta i ett Zoommöte hemifrån innan jag gick. Bara det att kommungubbarna anlände för att jobba i ”Hålet i S:t Olofallén – Uppsala kommuns senaste arenaprojekt” <== ironi klockan sju också. Även idag var de tre, en som jobbade och två som såg på. Idag sågade den som jobbade. Det var ett envist, entonigt jävla ljud. Nästa arbetsmoment var att knacka sönder nåt i hålet med hjälp av en grävmaskin. Lät lika illa som typ pålning… Men som alltid jobbade de inte mer än max en kvart i taget, så det var många tysta stunder också, för all del.

Arbete i ”Hålet i S:t Olof-allén – Uppsala kommuns senaste arenaprojekt”.

Jag själv jobbade lite till på min senaste artikel, men sen ville jag göra en utskrift innan jag skickade iväg materialet på översättning. Det kunde jag bara göra från jobbet.

∼ ♦ ∼

Hål och möte med en paraplybärare

Nämen! Grävarbete. I centrala Uppsala. Ytterligare ett hål…

Jag traskade iväg till mitt besök i vården i god tid. Eftersom man aldrig vet vilka vägar som är gångbara i Uppsala lär man sig att se till att ha tid. På gatan där själva sjukhuset ligger dit jag skulle med min hand, egentligen båda händerna, visade det sig, pågick ett stort… Gissa vad! Just det. Grävarbete. Hål här också. Men det fanns en liten rimpa att gå på för oss fotgängare. Den var inte bred och när jag fick möte med en paraplybärare blev det trångt. Ja för det regnade lätt när jag gick, förstås, och jag hade varken tid eller lust att springa in och hämta min ”brolly”.

När jag kom fram åkte jag och en kvinna upp i den klaustrofobiska hissen. Jag skulle högst upp, till våning sex i det tidigare sjukhuset. Betala behövde jag inte, jag har frikort, men checka in gjorde jag. Sen hade jag typ 20 bonusminuter som jag kunde ägna åt mig bok. Härligt! Tur att jag lyckades snappa åt mig en sittplats. Det var inte gott om dem.

Tjugo bonusminuter till läsning i väntrummet.

∼ ♦ ∼

God hjälp och många hjälpmedel

Jag fick med mig två sorters handledsstöd.

Arbetsterapeuten jag träffade idag delade förnamn med min enhetschef. (Kanske var det ett gott tecken – dels för att få god hjälp, dels inför eftermiddagens lönesamtal..?) Jag berättade min hand-historia kort och koncist, beskrev mina karpaltunnelproblem, den misslyckade högerhandsoperationen och den oopererade vänsterhanden samt mitt fall och den fortsatta fönsterputsningen.

Liksom min husläkare kunde hon konstatera att handen och fingrar ser bra ut och rör sig som de ska. Jag berättade hur jag hade agerat – och det var helt rätt och riktigt gjort. Tio poäng till mig! (Eller fem rosa tofflor..?) Det jag känner av är mest runt handleden och där sitter ju både ledband och ligament. Ganska snabbt fick jag prova olika handledsstöd och jag fick två olika par med mig – jag har ju faktiskt problem med båda händerna. Mycket generöst, för dessa kostade mig inte heller en spänn. Jag fick också ett par övningar att göra, men det viktigaste är att jag rör handen så normalt som möjligt.

Väldigt bra besök, är min summering, nån som lyssnade på mig och hörde vad jag sa samt gav mig den hjälp jag behövde.

∼ ♦ ∼

Håltimme (?) och jobba lite

Jag traskade uppför Mördarbacken till jobbet för lunch och arbete. Hjärtat hamrade som en stötvågsmaskin i bröstkorgen, men jag dog inte. Vid Dag Hammarskjölds väg såg jag ett igen – ett grävarbete, förstås och ett stort jävla hål.

Ytterligare ett stort jävla hål, detta vid Dag Hammarskjölds väg. Här var det en som jobbade och en som mobilsurfade.

Inte passerade jag nåt ställe där jag kunde köpa med mig lunch heller, så det fick bli sedvanlig macka och kokt ägg från restaurangen i huset. Men söte L hade lämnat fredagsgodis åt mig, så jag fick dessert till min lunch.

Fredagsgodis från söte L väntade på skrivbordet på jobbet.

Det blev fin dessert till dagens annars rätt trista skrivbordslunch. Ja, boken är ju inte trist förstås.

Arbetsmässigt idag åstadkom jag en del jag är nöjd med. Jag fick iväg artikeln till översättaren som även skulle granska min svenska översättning. Vidare gjorde vår rektor också bra ifrån sig i en artikel i lokalblaskan som jag kunde läsa tack vare en arbetskamrat. Den som har inloggning kan läsa artikeln själv.

Klockan 15 var det dags för lönesamtal… Och med det gick det ju som det gick. Jag förväntar mig inga miljoner i lönepåslag, för hälsan begränsar det jag orkar och sjukdom tar man inte hänsyn till när det gäller lönesättning. Men jag jobbar och gör det jag ska. Nåt är det kanske värt.

∼ ♦ ∼

Home sweet home

Jag var mycket trött när jag gick hem. Och varm. För plötsligt hade den regniga dan blivit nästan solig och betydligt varmare. Men hem tog jag mig. Jag rafsade ihop gårdagens rena och torra tvätt och la in det som inte ska strykas i skåp och lådor. Därefter körde igång en maskin med jeans och lite innan jag satte mig ner för att summera dan vid datorn.

Därefter var det dags att fixa käk. Redan igår bestämde jag mig för att äta kalkonkorv med bröd och testa Annas bostongurka till. Det fanns bara två kalkonkorvar i frysen, så korv nummer tre blev en kycklingkorv. Bostongurkan fick med beröm godkänt och jag har lagt in en beställning om mer.

Kalkon- och kycklingkorv med bröd till middag. Annas bostongurka testades…

…och det är inte mycket kvar i burken…

I kväll behöver jag gå med vattenkannan innan jag tar kvällskaffe. Sen tror jag att det mest blir läsning av spännande bok.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon ska gamla jobbdatorn få följa med till jobbet för att få lite handpåläggning av M på IT. Tur att jag inte ska handla på hemvägen, ryggsäcken blir lite tyngre…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.