OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, lugn och arbetsro, nja…

Om jag hade trott att jag skulle få lugn och arbetsro den här fredagen hemma trodde jag lite fel. Igår när jag kom hem från jobbet hade det grävts ett litet hål i allén. En del av gatan på min sida var avspärrad.

Så här såg det ut i allén när jag kom hem från jobbet igår.

I morse fortsatte arbetet samtidigt som jag satte mig vid jobbdatorn vid sjutiden – precis utanför mitt arbetsrumsfönster. Det grävdes ett lite större hål.

Grävarbetet i allén dag två.

Och som vanligt var det inte så mycket det entoniga ljudet från maskinerna som störde utan pladdret och skrikpratet mellan dem som arbetade. Eller rättare sagt (jag skriker sällan när jag pratar, jag säger bara) mellan den som arbetade och de en till två personer som stod och såg på. Jag tror inte jag har förstått hur många människor som uppenbarligen är hörselskadade eftersom så många skriker när de pratar. Men jag behövde inte vara orolig särskilt länge. Arbetet avslutades vid lunchtid. På Uppsala kommun skulle man jobba. Där får man visst sluta jobba redan vid lunch på fredagar. Hålet är nu ganska jävla stort. En får hoppas att ingen fyllis eller så drullar ner där i helgen.

Arbetet avslutades för dagen och veckan redan vid lunchtid. Återstår ett stort jävla hål…

∼ ♦ ∼

Misty morning

Den här fredagsmorgonen var disig. I alla fall åt andra hållet än alléhållet.

Disig augustimorgon…

När morgondiset försvann blev det inte riktigt klart heller. Och inte så varmt. Det störde inte mig särskilt, för jag skulle ju sitta inomhus och arbeta större delen av dan. På lunchen tänkte jag ta en liten promenad som vanligt och kolla det andra grävjobbet och hålet, det vid tunneln under järnvägen. Men i morgon ska det regna hela dan. Så skönt att jag då har middagsmat uttänkt och inköpt. Kanske åker jag ut en sväng med bilen, bara, om jag nu kommer ut nånstans på nån gata… Känner mig ganska instängd just nu.

∼ ♦ ∼

Förmiddagssysslor

Jag tog en längre dusch i morse eftersom jag kände att jag hade tid – jag skulle ju inte gå iväg till jobbet. Men från och med idag har jag slutat smörja den onda foten med Voltaren gel. Jag tycker inte att det har hjälpt nämnvärt, knölen är kvar och foten gör ont ibland. Jag får se om jag tar kontakt med min husläkare igen eller inte. Just nu är fortfarande magen värst även om den är bättre idag.

Frukosten blev likadan som igår. Det är inte helt enkelt att läsa en ny författare, Mélissa Da Costa, ett nytt sätt att skriva och en ren skönlitterär roman, ingen spänningsroman, som Kvinnorna vid världens ände är. Men det är lärorikt, det stimulerar och ställer krav på mig. Idag fick jag också veta att författaren har jobbat som kommunikatör, en yrkesgrupp som en av riksdagspartiernas partiledare tycker att vi kan klara oss utan.

Frukostfil med Hopptisarna och Kvinnorna vid världens ände. De senare stimulerar mig, men ställer också krav på mig, som läsare.

Klockan sju satt jag vid jobbdatorn och klockan sju började som sagt arbetet och skrikpratet utanför arbetsrumsfönstret. Där ute var det ofta paus. Jag svettades över en artikeltext som var ganska komplex, men jag hoppas att jag har fått till den.

Mitt på dagen åt jag lite lunch och läste ett kapitel innan jag gav mig ut för att fota grävjobbet längre ner på gatan.

Hemmalunch med mackor, ägg, Hopptisarna och Kvinnorna vid världens ände.

∼ ♦ ∼

Eftermiddagssysslor

Med lunchmackorna och ägget i en knorrande och klagande mage gick jag iväg. Passerade soprummet med en och annan stinky bag. Första målet var att kolla S:t Olofstunneln. Där hade det hänt en hel del sen förra fredagen. Nu när de har grävt ur tunneln under järnvägen ska de förstås stärka upp under det som ska bli den nya gatan.

Tunnelbygget rakt framifrån idag…

…och från vänster sida…

…och höger.

Dajmbiskvier till i kväll och russintoppar till lördag och söndag, allt från Trillerbutiken.

Efter fotograferingen gick jag självklart in på Butiken på Hörnet. Jag ville köpa nåt sött och gott till efter kräftorna i kväll, men också till två dagars helgfika. Både Noisette-makerskan och trevliga Åsa var på semester. Tur att det finns annan trevlig personal i Trillerbutiken liksom annat gott att inhandla. Den här gången köpte jag var sin dajmbiskvi till i afton och russintoppar till mig själv till lördag och söndag. Sen behöver jag inte fundera över varför jag är tjock… Nåja, med magontet de senaste dagarna har jag inte kunnat äta så mycket, så jag kan nog tillåta att stoppa i mig.

Resten av eftermiddagen jobbade jag först, vilade en stund, skrev det här och förberedde inför kvällens festligheter så gott jag kunde.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I afton blir det inte bara kräftskiva utan skaldjursfest. Jag är redo och dressed for the occasion. Men rapport kommer först i morgon. To be continued…

Dressed for the occasion.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.