OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Ett inlägg om en spänningsroman om kvinnlig vänskap.
Efter att tidigare ha läst Doggerland-serien av Maria Adolfsson var jag väldigt nyfiken på hennes senaste spänningsroman. Boken Eget grepp är emellertid helt fristående och har inget med Doggerland att göra. Fast… lite… (Notera att jag saknar Doggerland-serien…). Boken skickades till mig i ett paket i maj 2026 från en avsändare som sagt upp vår vänskap. Jag blev mycket förvånad att personen då skickade mig, den före detta vännen, ett bokpaket. På sommarsemestern 2026 passade det mig alldeles utmärkt att läsa den här boken vars tema är just kvinnlig vänskap. Ganska ironiskt, eller hur?
Fyra kvinnor och en vänskap som hållit från ungdomsåren upp i vuxen ålder. Kvinnorna har delat sorger och glädje – och lägenhet. Men en av dem är försvunnen och för de andra har livet stannat upp. De är tyngda av skuld och saknad. Frågan är om de är beredda att göra vad som krävs. Boken handlar enligt baksidestexten om farlig besatthet, obrottslig lojalitet och mörka hemligheter.
Boken hoppar en hel del i olika tider, men utspelar sig i huvudsak på 2000-talet. Johanna, Mira och Agnes blir vänner under gymnasiet, senare ansluter Agnes lillasyster Kajsa. Alla har de genomlidit förluster av olika slag – kärlekssorger, en utebliven befordran, dödsfall. Slutligen drabbas en av dem hårdast av alla.
Författaren skildrar hur kvinnlig vänskap och lojalitet bland vänner kan fixa det mesta, till och med mord. Men jag tycker inte att det här är en spänningsroman, som det står på omslaget. Det är en relationsroman – trots mord och flirten med… Doggerland. Dit vill även jag återvända.
Som vanligt är det en välskriven bok, aningen för lång och omständig för att få högsta omdöme. Den är ändå väldigt läsvärd eftersom den tar upp ett tidlöst tema: övergrepp och manipulation i ett förhållande.
Toffelomdömet blir högt.




∼ ♦ ∼
Bloggat om boken har bland annat Hyllan gjort.
Livet är kort.










Den här har jag varit nyfiken på, men fortsätter med Doggerland tillsvidare. Bra att veta att det är fokus på relationer mer än spänning.
GillaGilla
Vad jag erfor efter läsningen är att det är en tidig bok som författaren har skrivit om. Och det märks lite.
Doggeland rules!
GillaGilla
Aha – det hade jag inte koll på, tack för info.
GillaGilla
Minns inte var jag läste det, men…
GillaGilla