OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, nä, bra mår jag inte…
Nattsömnen var hyfsad god och lång och jag hade inte så ont i handen när jag vaknade. Men strax satte smärtan igång igen, antagligen för att jag använder handen. Utöver det tycks magen få spel varje morgon. Och så mår jag illa. Jag var mycket rädd att morgonmedicinen skulle komma tillbaka, men det gjorde den inte. Det var samma igår och jag klarade av att behålla den då också. Ingen har nämligen talat om för mig hur jag ska göra om jag kräks upp medicinen – ska jag ta nya tabletter eller inte?
Läsning och kaffe på sängen blev det så snart jag var något så när stabil. Jag läste kanske en 40 sidor i A morbid passion innan jag klev upp och tog en dusch. För övrigt verkar det som om WordPress håller på med nån uppdatering så jag kan inte byta bild i läswidgeten i högerspalten. Du får stå ut med att se att jag läser föregående bok fast jag är klar med den, kära dagbok.
Jag åt samma enkla frukost som igår – fil med bär – och läste ytterligare tio sidor.
Enkel frukost med fil och bär och A morbid passion, övervakad av Hopptisarna.
Efter tandborstningen bäddade jag och tog tag i den rena och torra tvätten. Det var tvätt lite överallt i lägenheten, men jag är nöjd för tvättkorgen är nästan tom. Så telefonerades det om dagens utflykt. Jag skulle försöka köra bil. Om jag inte kan köra är det katastrof.
∼ ♦ ∼
Årlig utflykt till Emmaus i Gryttby
Nej det blir ingen hemmakväll i afton.
Till Emmaus i Gryttby, som numera inte har nån jävla webbplats utan hänvisar till Facebook, har Anna och jag åkt en gång om året i minst ett decennium, kanske mer. (Jag hittar bara bilder från 2015 och framåt.) Och trots att vi inte längre är tillsammans är det en årlig tradition jag gärna håller på. Idag skulle vi åka. Det var förstås inte bästa dagen. Min mage var åt helvete, jag mådde illa och så handen på det. Skulle jag ens kunna ratta bilen?
Jorå, vi kom iväg och jag körde. Handen gjorde ont, illamåendet gjorde att jag blev tvungen att sätta mig ner ett par gånger på Emmaus. Men… det funkade. Så särskilt köplysten var jag inte. Det enda jag köpte var en Loka och en glass. Fast å andra sidan var det ju inte nåt jag direkt var ute efter. Hade banantischan funnits i vuxenstorlek kanske jag hade slagit till.
∼ ♦ ∼
Sillmiddag
Jag var hemma och vilade lite, skrev detta innan det var dags att ge sig iväg igen på nästa utflykt. Den här gången tog jag också bil, men jag körde inte själv till sillmiddagen hos Annas snälla mamma. På fossingarna var jag verkligen dressed for the occasion med sillstrumpor från Happy socks.
Dressed for the occasion.
Annas snälla mamma dukade upp ett finfint sillbord på balkongen, med snaps och öl. Vi sjöng snapsvisor och pratade, åt jordgubbsdessert, drack GT och jag fick ett kuvert och en vinpåse. För sillmiddagen var en försenad födelsedagsmiddag, men att jag skulle få presenter också tyckte jag blev lite väl mycket. Ett vitt vin går i och för sig alltid åt till mina smörgåstårtsfredagar och Trisslotterna ska jag skrapa med andakt och kanske höra av mig till givaren om när jag vinner.
Det var en sån trevlig kväll med fin samvaro och funderingar över både Bengt och Klaus. Jag är så tacksam att jag fick komma på middag. Det blev ett fint minne att spara till de dagar när jag känner mig som mest ensam.
För min del tog jag taxi även hem. Anna hade gångavstånd hem till sig.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Givetvis har jag tänkt på mamma idag. Det var ju hennes födelsedag, inte min, egentligen. Idag skulle mamma ha fyllt 91 år. Tänk om hon hade fått leva några år till…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 