OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, rise and shine!

Jorå, det gick bra att komma upp i morse. Magen var… pratsam, lite ond, men jag vill tro att det går åt rätt håll. Den ger inte ifrån sig nåt annat än ljud dock och har inte gjort så sen i fredags kväll. Det är bra, för det underlättar när man ska vara på jobbet. Fast särskilt bekvämt är det inte. Jag äter minimalt och det fick som resultat att jag kom i ett par ljusa jeans som jag inte har kommit på… ett tag. Annars är det här ingen bantningsmetod jag rekommenderar. Och trots det lilla intaget och att jag kom i jeansen känns magen som en ballong, på ren svenska. Det är det som gör att kan inte känner mig bekväm.

I vart fall fick jag i mig fil med bär i morse. Jag läste Diamanter och rost och stressade inte. Till middag tog jag fram tomatsoppan som var kvar från förra veckan och som jag frös in. Det var dumt, för jag har ju rabarberkräm som jag är mer sugen på. Vi får se. Inget kanske funkar. Eller också… Ja ja.

Fil med bär gick i och en stunds läsning med Hopptisarna hade jag också tid för till frukost.

∼ ♦ ∼

Somrig efter flera dygn i grottan

Vädret var det inget fel på.

Vädret var det inget fel på. Lagom varmt och soligt och perfekt med bara tröja i morse. Ljusa jeans och vita gympadojor gjorde att jag i alla fall kände mig lite somrig trots att jag tillbringat flera dygn i min ”grotta”, med fördragna gardiner och nerfällda persienner.

Jag borde kanske ta mig till Thuns nån dag och handla på mig lite kläder, men det känns mest meningslöst. Eller… lusten finns inte. Jag har ingen lust att göra nånting. Det handlar om det gamla vanliga, att hitta nåt att leva för. Just nu är böckerna och jobbet tillvarons halmstrån.

∼ ♦ ∼

Veckan…

Fredagsgodis från L låg på skrivbordet.

Arbetsveckan inleddes med möten. Jag publicerade en artikel också. I morrn ska jag göra en intervju och vidare har jag planerat och påbörjat nya artiklar att ta tag i. Onsdag är det mötesdag som vanligt, torsdag eftermiddag ska jag lyssna på Godisgubben L som ska ha en mini-föreläsning. Han hade för övrigt lämnat godsaker på mitt skrivbord och det värmde mitt hjärta som vanligt. Frågan är vad magen säger… Efter föreläsningen på torsdag är det avtackning för våra praktikanter. Den praktikant som mest har jobbat med min grupp har varit superduktig. På fredag är det studentdag här i stan, vilket gör att jag har bestämt mig för att jobba hemifrån – annars kan det bli svårt för mig att ta mig hem. Sen är det nationaldagshelg med två röda dagar och jag har inget alls inplanerat.

Men än är det bara början av veckan. Jag åt försiktigt lunch vid skrivbordet mitt på dan – ostmacka (vitt bröd) och ett ägg. Godisarna från L hade jag funderat på att äta, men jag insåg att jag måste spara dem… Jag fick lite ont i magen ändå efteråt.

Skrivbordslunch med lite ätbart och mest läsning, Godisarna sparade jag.

Eftermiddagen fortsatte med sedvanligt jobb. Och tacksamt tog jag emot erbjudandet om skjuts hem med U-bilen. Men innan vi åkte hem tog vi en tur till Kåbo där Kåbo Växthus ligger, väldigt nära min vårdcentral, för övrigt. Länken går till Instagram för stället drivs av Uppsala kommun och på den webbplatsen finns ingen information. På Kåbo Växthus kan man förutom plantor köpa trädgårdsmöbler, krukor och diverse annat. Jag beundrade en blomma-för-dagen utan för entrén, pelargoner och svartöga, för att nämna något, men jag köpte inget. Det är tyvärr inget som trivs på min balkong och pelargoner har jag. Min arbetskamrat köpte plantor som ska ge heta frukter.

På Kåbo Växthus kan man köpa diverse plantor.

Svartöga vore fint att ha, men tyvärr lär den inte trivas på min balkong.

Man kan tycka att den lilla turen inte var nåt särskilt, men det var den. För mig. Ett halmstrå med en fin, fin blomma i änden. (Använd din fantasi!)

∼ ♦ ∼

Soppa och litteratur

Den här tisdagskvällen blev annars ganska vanlig. Jag värmde den tinade tomatsoppan i micron och åt den långsamt med två tunna lingongrova mackor till middag. Jag mutade mig med den halva starköl som var kvar sen i fredags. I morrn blir det definitivt rabarberkräm till middag!

Mackor och tomatsoppa med en öl som middagsmuta. Hopptimisten gillar dock tomatsoppa – den matchar ju honom själv.

Och i kväll läser jag, förstås. Det fanns en strykhög, men den klarade jag av igår, tack och lov. Diamanter och rost går snabbt att läsa. Efter en fjärdedel, lite till, kanske, har det inte hänt så mycket mer än ett underligt dödsfall.

Vidare har jag äntligen fått tummen ur och bokat besiktningstid och betalat den. Ingen ko på isen, det blir först efter sommaren, men ändå. Skönt att ha bokat och ännu en kom-ihåg-lapp att kasta. För själva besiktningstiden ställer jag mobil- och kalenderlarm.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag grunnar på en diskussion vi hade på jobbet i torsdags. Det kändes inte bra att min hjärna kokade och att jag inte sa nåt. Men ibland är det svårt att hävda sig mot dem som står över en i hierarkin…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.