OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, ljusare, mindre ont…

Tisdagen bjöd på en ljusare morron och mindre ont. Men asså, jag hade skitont i både fot och ljumske igår kväll och gick och la mig tidigt. Låg och läste, spelade lite Wordfeud och funderade på värktablett. Bara det att jag inte vet vad jag ska ta för ontet. Sånt jag ska fråga doktorn om i morrn. Jag måste ju vara försiktig med att blanda läkemedel med mina befintliga hjärtmediciner.

I vart fall, mindre ont och ljusare morron gjorde att jag kunde läsa Tiga är guld helt utan tänd lampa. Egentligen nästan utan levande ljus också. Men jag tänder dem för att det är mysigt.

Tisdagsfrrukost med levande ljus, Hopptisarna och en stunds läsning.

Marsmorgon på Väderkvarnsgatan.

Jag såg grannen gå en annan väg när jag lämnade byggnaden. Själv tog jag min vanliga väg. Den tråkiga, den genom stan. För att jag måste. Himlen var ljus över Väderkvarnsgatan. När jag kom fram till Salagatan, där jag fick riktigt ont igår, fick jag inte riktigt ont idag. Visst känner jag av varje steg, fast inte som igår, inte värsta. Jag passade på att kolla skylten vid S:t Persgatan. Där står att övergångarna ska vara klara i början av 2027. Jaa, jag längtar! Jag vill gå en annan väg än den jag går idag. Asfalt går inte att komma ifrån, men när S:t Olofsgatan öppnar kan jag gå genom grönska i alla fall. Visserligen får jag idag det under sträckan uppför Carolinabacken. Bara det att då är jag så koncentrerad på att kämpa och orka att jag inte kan njuta.

∼ ♦ ∼

Jobbgrejor

På agendan på jobbet idag stod bland annat sedvanliga möten och korrekturläsning. Inget märkvärdigt, med andra ord. Men ju längre dan skred fram desto mer fick jag ont i höger tumme. Den här kroppen vill inte samarbeta med mig. Och eftersom lunchen blev så kass igår beslutade jag för att sluta stödja restaurangen i huset och gå till Feiroz för att luncha. Där vet man åtminstone att det finns ätbar mat och vad den är för nåt. Jag lyckades lura med mig Stora A. Ibland är det bara så skönt att ”gå lite bort”. Och äta fisk. Fisk ska man ju bli smart av.

Fisklunch på Feiroz.

Under eftermiddagen blev jag varse flera… intressanta saker. Det läggs på hög. Jag var ganska trött när jag stapplade hem, men tack vare den rejäla lunchen var jag inte helt slut. Såväl fot som ljumske höll dessutom. Och tummen behövde jag inte när jag gick eftersom jag inte liftade.

∼ ♦ ∼

Hemmaafton

Idag fanns ingen spännande post som väntade på mig vare sig i postboxen eller tidningshållaren. Nej, man kan inte få böcker jämt, då blir det inte lika uppskattat. Eller..?

Uppskattat av mig själv var att jag inte behövde tänka på nån mat i kväll. Det fick duga med rostat bröd, kaffe och mjölk.

Rostat bröd med Hopptisarna och Tiga är guld till kvällsmat.

Eftersom jag har fått ont i ytterligare en kroppsdel – höger tumme – tänkte jag inte skriva för mycket i kväll utan i stället ägna mig åt att läsa. Jag har valt ut nästa bok jag ska läsa. Det blir också en nyutkommen bok som jag har fått för recension. Författaren bor i länet och räknas därmed som lokal författare av mig. Men än så länge är jag litterärt i Östansjö, där jag hänger med en lärare och en präst. Blir det för jobbigt att hålla i boken får jag väl se på Oxen på TV4 Play.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn är det mötesdag på jobbet på förmiddagen, men jag tror att jag slipper åtminstone två av mötena eftersom jag ska till doktorn. På eftermiddagen deltar jag i del två av en IRL-utbildning. 

Livet är kort.