OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Nu har jag sett alla avsnitt av Färjan på SvT Play.

Inte gjorde jag nåt särskilt mer igår kväll annat än såg sista avsnittet av Färjan och läste Gråterskan. Färjan var både läskig och lite sorglig och jag rekommenderar den serien varmt. Gråterskan, Camilla Läckbergs senaste, är inte heller så pjåkig även om den inte har vampyrer i persongalleriet.

Två glas rött och tända doftljus värmde jag mig med. Sen kröp jag ner i sängen och sov hela natten med öppet fönster. Svalt ska det vara i sovrummet, då sover jag så gott. Och länge. Klockan var över nio när jag vaknade i morse. Ja, förutom att jag var uppe och tog morgonmedicinen som vanligt klockan 6.45. I morrn blir det morgonmedicin en timme senare, för vi får tillbaka den där jävla sommartidstimmen och återgår till normaltid.

Gråterskan och kaffe på sängen var en perfekt start på den här lördagen i sorgens månad.

Givetvis läste jag mer i morse. Då hade jag ungefär 170 sidor kvar, så jag tänker att Gråterskan snart är utläst. Till boken fixade jag givetvis kaffe. Det finns ingen bättre start på en ledig dag än läsning och kaffe på sängen! Jag tycker att boken är passande läsning så här i sorgens månad oktober. Vissa dar saknar jag en familj extra mycket. Det snackas mycket om ensamhet bland unga. Jag skulle säga att den finns i alla åldrar. Så det är tur att jag har ett jobb, mina böcker och att jag kan läsa, för det är det jag gör. Nåt socialt liv att tala om har jag inte, men det var väldigt roligt att ha både Baldur och Husse här i torsdags. Då märker jag hur mycket jag saknar det sociala också. Men det är faktiskt så att var sak har sin tid. Och nu är det bara min tid i mitt liv.

Men jag hade ju ett par saker på agendan idag, så jag tog en dusch och satte mig vid frukostbordet med två leverpastejmackor och mer kaffe. Jag känner mig trött och tänker att jag kanske behöver järn. Då brukar leverpastej funka för mig. Och det är faktiskt rätt mycket ansjovis i köpepastej, så jag som inte äter rött kött kan äta det ibland.

Lördagsfrukost med leverpastejmackor.

Sen stack jag iväg med bilen först för att handla och hämta min julklapp. Bland annat köpte jag möbeltassar till mina stolar och kökssoffan för jag är så ljudkänslig. Därefter ställde jag bilen i garaget och åkte upp i hissen med alla grejor innan jag tog en promenad till Korgtassen för att köpa middag. Jag köpte kolgrillad kyckling och grönsaker samt fetaost. Tzatziki som levde hade jag i kylen. Till i morrn tänker jag mig kycklingköttbullar, potatis och gräddsås med tillbehör. Allt har jag hemma.

Möbeltassar, kex, Kick, värmeljus och superlim handlade jag på ett ställe…

…och middagsmat, tuggummin och Ballerinakex på Korgtassen.

När jag kom hem från alla affärer kände jag av ryggen, men jag fixade ändå att sätta möbeltassar på alla stolsben och kökssoffan. Slut på skrapljud. Efter det smakade det extra bra med eftermiddagsfika vid köksbordet, givetvis Noisette till kaffet. Baldur och jag var ju och handlade godsakerna i torsdags hos Butiken på hörnet.

Lördagsfika med hela familjen samlad.

∼ ♦ ∼

Jag ställde tillbaka alla mina klockor en timme, för i natt får vi tillbaka den där timmen som stals från oss i och med sommartiden. Försökte kurera ryggen med såväl Linnex som massagekudde, det gick väl sisådär. Läsa gick bättre, men jag avbröt för att fixa käk. Eller… det var ju Korgtassen som hade gjort maten. Mitt bidrag var att jag förstärkte grönsakerna med fetaost, oliver och tomater samt micrade kycklingen.

Lördagsmiddag i form av mat från Korgtassen med lite extra från mig.

∼ ♦ ∼

Men innan middagen fick jag ett sms. Från mitt barn. Barnet bad sin mamma, det vill säga mig, att bekräfta att jag fått dess nya mobilnummer genom att svara på sms:et. Tror inte det, va. Nåt barn i livet har jag inte. Fy fan för somliga! Och var sak har sin tid. Min tid är nu.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag hade tänkt be dem i affären att slå in min julklapp, men kände mig så löjlig. Inte blir det nån julklapp! Min tid är nu. Jag packade upp, torkade av och provkörde på högsta värme, för det skulle en göra. Den är inte japansk, utan italiensk och röd. I köket på Main Street hade den passat perfekt i stilen med såväl möblemang som rutigt golv. Men var sak har sin tid och min tid är nu. Golvet kunde jag inte ta med mig, fast möblemanget var mitt. Och den passar väldigt bra även här på Saint Ollie, min nya brödrost.

Den är inte japansk, men röd…

…och italiensk…

…min nya brödrost.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.