OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett vin, ett rött vin, som inte är italienskt utan franskt.

Fransosen av lyckorus i gommen till kolgrillad kyckling!

Vinoteket levererar och jag serverar – och dricker. Den senaste lådan viner innehöll inte alls bara italienska rödviner. Det vin jag var mest nyfiken på var det franska vinet Château d’Agel Sensation’Ailes 2024. Vinet var nämligen prisbelönt med guld av Gilbert & Gaillards international challenge 2025. 

Hos Vinoteket var det här vinet dessutom prisnedsatt från 199 till 129 kronor. Det gjorde ju inte ont. Vinet är klassat som fylligt och medelsträvt, , det är kryddigt och mustigt, så det borde passa mig.

Huvuddruvan i det här vinet är syrah. Övriga druvor är grenache, carignan och mourvèdre. Vinet är gjort Languedoc i södra Frankrike.

Alkoholhalten ligger på 13 procent och sockerhalten på mindre än 0,3 gram per 100 milliliter. Vinoteket tycker att det passar till fläskkött och nötkött, gärna grillat, men även till mogen och hård ost och bara som aperitif. Jag drack det till choklad, som aperitif och nu senast till kolgrillad kyckling.

Så här skriver Vinoteket om vinets doft och smak:

”Intensiva toner av mogna röda och svarta bär som svarta vinbär, körsbär, bigarråer och hallon. Vidare till trädgårdsörter, och en touch av svartpeppar samt svarta oliver. Ett smakrikt och fylligt vin, med en fin balans mellan frukt, syra och tanniner. Avslutet är behagligt långt.

När jag drack vinet utan nåt till tyckte jag att det var strävt och bärigt. De röda bären kände jag tydligast. Möjligen fanns en anings aning pepparsmak. Eftersmaken var lång, men jag tyckte att vinet ensamt blev lite… tamt. Till kycklingen, däremot, den kryddiga, kolgrillade pippin, fungerade vinet på topp. Där möttes smakerna och förenades i ett lyckorus i min gom. Jag har en flaska till i vinskåpet. Den ska jag inte bara ta smuttglas ur utan servera till varm mat. Eller möjligen ostar.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.