OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Solig fredag – till att börja med, i alla fall. Men det har blivit kallt. I natt sov jag för första gången på länge med stängt fönster. Tio grader var det ändå i morse. Himlen blev snart ljusblå, solen tittade fram och vinden tog i. Inte heller idag skulle jag traska iväg till jobbet, men det var nästan så att jag behövde göra det. Ett system krånglade och när det inte fungerar kan det vara svårt att jobba på distans för att jag inte kommer åt vissa delar. Jag felanmälde givetvis och jobbade med det jag kunde jobba. Det var tur att jag behöll lugnet – jag kunde ändå inte göra nånting åt de tekniska problemen mer än felanmäla. Efter nån timme funkade systemet som det skulle. Jag hade grundat med frukost och en lugn stund med läsning innan, vilket var tur. Boken jag började läsa igår, Döden i Gaillac, utspelar sig bland vinodlare i Frankrike. Passande, eller hur, kära dagbok?!

En lugn början på fredagen med fil, Hopptisarna, tända ljus och ett mord bland vinodlare i Frankrike.

Idag hade jag mest diverse inläsning att göra, bland annat underlag inför ett kvartalsmöte på måndag. Artikeln är ju ivägskickad på fakta- och citatkoll och jag har bett att få den åter måndag eftermiddag först.

Gubbarna utanför på gatan körde igång tidigt med busshållplatsarbetet. Det låter lite grann från maskinerna, mest låter gubbarna, som sagt, trots att det stundtals bara ser ut som om de står och glor ner på gatan. Före lunch slutade de att arbeta.

Tre gubbar tittar på gatan.

Förmiddagen bestod av två Zoommöten och sen kunde jag jobba på med det jag skulle fram till lunch. Dagens lunch bestod av mackor och ett kokt ägg. Jag skippade nån varm kopp dels för att det var ganska soligt och varmt vid köksbordet, dels för att jag hade en smörgåstårtbit till kvällen och en ska inte överdriva.

Hemmalunch med mackor och ägg tillsammans med Hopptisarna och Enzo Macleod.

Friskvårdspromenaden blev inte heller nån överdrift. Jag styrde stegen som vanligt till Butiken på hörnet. Passade på att ta en bild på bygget vid S:t Olof-övergången och tog den bakom ett urskitigt plastfönster. (Inte Trillers!) Inne på butiken fick jag veta att arbetet stod stilla på grund av att pålningsmaskinen är trasig. I helgen stoppas tågtrafiken norrut igen. Då ska befintliga spår rivas och nya tågväxlar installeras. Skiter jag fullständigt i. Jag åker vare sig buss eller tåg. Men en helg utan Noisette är ingen bra helg. Två snigg-orange fick följa med hem, en till lördag och en till söndag. Till dem spännande läsning – och helgen är räddad!

Helgen är räddad!

Det går inga tåg norrut i helgen igen.

Det går ingen nöd på mig och jag känner mig hyfsat fri.

När jag ändå gick ut från hemmet passade jag på att gå med sopor. Och när jag kom hem startade jag en maskin tvätt. Det blir mer tvätt i helgen, men några andra planer har jag inte. Som vanligt haglar inga inbjudningar från så kallade vänner över mig och jag har slutat höra av mig – är en vän med nån så är en två och då är det inte bara en som ska stå för kontakterna. Men det går ingen nöd på mig, jag har godsaker att äta och läsa och klarar mig fint utan människor.

Sammantaget har jag mått ganska bra idag. Blåmärket på foten är något mindre och jag tänker inte kontakta vården om det. Trött har jag varit, men inte slagen av tröttma, bara trött för att jag vaknade tidigt, klockan fem, i morse. Visst saknar jag nån understundom, de flesta stunder dock inte alls. Jag känner mig hyfsat fri att göra som jag vill i tillvaron. Det går bra. Jag kan tända lampan och läsa i sängen klockan fem på morronen om jag inte kan sova utan att få dåligt samvete för att jag stör nån. Det går också bra att lura till en stund på soffan efter avslutad arbetsdag och -vecka utan att nån blir sur för det.

Ibland saknar jag nån att äta tillsammans med. Men vet du, kära dagbok, det går lika bra med selleri Hopptisarna och en spännande bok, kanske klassisk musik. I kväll bestod middagen av smörgåstårta och riesling. Medan jag åt läste jag om en obduktion där offret hade drunknat i… rödvin… Lite senare i afton kan det bli ostar och ett glas rött. Jag måste ju få prova vinet till ostar också, inte bara pizza. Och jag tänker inte dränka mig i vinet, bara ta ett glas eller möjligen två.

Fredagsmiddagen, smörgåstårta från Korgtassen och ett glas riesling, intogs medan jag läste om en obduktion av ett offer som hade drunknat… i vin…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… det verkar inte hända så mycket med busshållplatsbygget, det vill säga det går inte så snabbt. I mitt köksfönster, däremot, har alla tre Saint Pauliorna bestämt sig för att blomma. Jag har två olika blå varianter och en ljusare lila. Häftigt att de blommar i september.

Blå knoppar och blomma i den första…

…lila knoppar på gång att blomma i den mittersta…

…och en blå blomma och knopp i den tredje.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.