OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Ett inlägg om en ny thriller av Mats Strandberg. Äntligen!
För ganska många år sen nu läste jag min första bok av Mats Strandberg. Jag fastnade direkt för hans böcker, som i början var ren skönlitteratur, men otroligt bra skriven sådan. Rapp, bitsk och roande var den samtidigt som den var engagerande. Därefter läste jag hans Engelsforstrilogi, böcker han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren i genren fantasy och för en yngre läsekrets. Sen skrev Mats Strandberg några thrillrar. Och jisses så spännande de var! Den förra thrillern kom ut 2021 och sen dess har jag väntat. Äntligen släpptes Musan i maj 2025. Den köpte jag ganska raskt och nu har jag även läst den.
Den frånskilda deckarförfattaren och ensamstående mamman Hedda Strömberg har skrivkramp. Ekonomin är på väg att gå i kras och hon måste hitta inspirationen igen. Då erbjuder hennes framgångsrika kollega David Ridings att komma till familjens lantställe för att skriva. Lantstället visar sig vara Villa Thamyris, som i slutet av 1800-talet var ett ställe där dåtidens kulturelit hängde. Det vackra huset påminner henne om det hon inte har. Hedda kämpar med avundsjuka gentemot David. Han har dessutom använt en del av hennes liv i en bok som nu ska bli film. Helt okomplicerat är det alltså inte mellan de två. Dock hittar hon inspirationen och börjar skriva igen. Samtidigt upptäcker hon mörka hemligheter. Kreativiteten har ett högt pris. När Heddas son Hugo anländer till midsommarfirandet ställs allt på sin spets.
Författarens tidigare thrillrar har varit ganska blodiga. Den här boken är aningen annorlunda. Här bygger Mats Strandberg upp en väldigt obehaglig känsla – som såväl Hedda som läsaren känner. Ändå går det inte riktigt att sätta fingret på vad det är. Men känslan varar… väääldigt lääänge utan att så mycket händer.
Intressant nog handlar boken om skapande – konst, foto, skrivande. Var och varannan i persongalleriet verkar ha problem på ett eller annat sätt, men det går inte att säga att en viss person är den som är galen på riktigt. Det är mycket skickligt av författaren att dels skapa obehagskänslan, dels skapa den där känslan av att nån/några är väldigt… farlig/a.
Ytterligare nåt som bidrar till att håren på kroppen reser sig är att händelserna utspelar sig strax före midsommar och kulminerar på midsommarafton. När jag läser boken är det just… dagarna före midsommar…
Men… lite listar jag ut i förväg. Och det lilla är ganska väsentligt i berättelsen. Berättelsen i sig tar fart först mot slutet. Allt är dock välskrivet, som vanligt.
Toffelomdömet blir högt.
∼ ♦ ∼
Andra böcker av Mats Strandberg som jag har läst (han har skrivit fler!):
Engelsforstrilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren:
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 