OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Den bästa starten på en ledig dag, även en namnsdag.

Det är torsdag, min förstanamnsdag och långledigt. Borde jag vara sprudlande glad? Kanske det, men för mig är det ingen särskild dag. Det var visserligen jätteskönt att inte stressa upp ur sängen och iväg till skrivbordet/jobbet för att jobba. Annars är det ingen skillnad. Ingen firar till exempel namnsdagar numera. Senast firade min mamma mig och hon gick bort 2016. Men nu bestämde jag mig för att fira mig den här dan. Den inleddes därför på bästa sätt enligt min mening – med läsning och kaffe på sängen.

Mitt förstanamn är Jeannette. Med två n ska det stavas. Mamma var mycket noggrann med det. Jag skulle ha haft Jeannette som tilltalsnamn, men enligt familjeskrönan tyckte mina föräldrar att östgötarna uttalade namnet så fult. Därför blev mitt andranamn mitt tilltalsnamn. Det var ovanliga namn, på den tiden. För att inte tala om mitt tredjenamn, som är ett -dotternamn… Tre mycket flickiga namn på den här personen som är jag och som aldrig nånsin var flickig…

Nåja, jag tackar vännerna som är på resande fot
och som skickade ett grattis på namnsdagen på förmiddagen!

∼ ♦ ∼

Jag fick göra lite nytta idag, för nåt annat hembiträde än ett litterärt har jag inte här hemma.

På tal om fot… Ja jag ska inte gnälla så mycket idag, för foten känns betydligt bättre. Uppenbarligen var det rätt tänkt av mig att vila den igår. Jag jobbade, men bara hemifrån och jag var inte utanför lägenhetsdörren, inte ens ner till postboxen. Idag kunde jag därför göra lite nytta här hemma. Det enda hembiträdet jag har är ett litterärt, så jag får göra allting själv. (Min pappa, däremot, hade hembiträde när han var pojke i Finland, berättade han.) Jag inledde försiktigt med att gå med dammvippan och därefter med dammsugaren. Långsamt och försiktigt gick jag. Vilade största delen av tyngden på högerfoten – som jag senare lyckades tappa en metallgrej på så att jag fick ont i den också. Ja, mina händer är inte som de ska och jag tappar därför ofta saker. Idag lyckades jag pricka min bästa fot. Ja ja, jag får se det som att det var tur att jag inte prickade den onda, då hade jag väl skrikit i högan sky minst en timme. 

Torsdagsfrukosten blev inget speciellt trots ledig dag. Jag sparade mig till dagens kulinariska höjdpunkt – sill och potatis med östgöta sädes och tillbehör. Det var bara det att jag inte hade nån väldigt bra potatis. Jag fick helt enkelt duscha, klä på mig och åka och handla på City Gross. På så vis fick bilen motioneras och jag passade på att köpa mitt favoritkaffe Zoegas Blue Java till hyfsat pris (priokund!) också. Det enda jag köpte som inte stod på lappen var Kinderegg, men jag tänkte att nåt sött och gott ska jag väl ha efter maten på min namnsdag. Plus att jag ville se om jag klarade monteringen av den där lilla jävla leksaken inuti ägget efter snapsarna.

Torsdagsfrukost med Hopptisarna och Hembiträdet.

Handlade inte bara potatis, som synes…

Jag hade bestämt mig för att äta lite tidigare idag, så att jag kunde vila efter mat och disk och vara klar i skallen till Förrädarna. Kanske får jag en bit ost då och ett glas rött. Igår var jag nästan alkoholfri, förutom att jag tog en stänkare innan jag gick och la mig. Tyvärr (?!) är det så att alkohol funkar mot inflammationer i min kropp.

Det var tre sorters sill jag hade införskaffat – matjes, inlagd och chili- och limesill. Jag kokade potatis och ett ägg som jag serverade med kaviar på (enklast möjliga ägghalvor). Till matjesen hade jag gräddfil och färsk gräslök. Knäckebröd med ädelost var givet till samt en riktigt kall öl. Antalet snapsar jag drack var tre liksom antalet sillar och till varje snaps sjöng jag en snapsvisa. (Grannarna får stå ut med den galna kvinnan i huset, hon som både dansar wienervals så hon får inflammation i en fot och sjunger snapsvisor ensam). Nu mår Tofflan gott…

Tre sorters sill med tillbehör.

Det är så gott! Och tre sorters sill krävde tre snapsar.

Och ja. Jag klarade att öppna, äta och montera Kinderegginnehållet, övervakad av Hopptimisten och Hopptikissen.

Hopptisarna betraktar Kinderegget.

Folien är bortriven och chokladägget delat.

Hmm… Smådelar…

TRE små delar ska jag väl kunna…

…få ihop! Jepp! Paw Patrols andra hund, faktiskt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Boken jag läser är lite skräckfilmsaktig, men jag kan vara lugn och trygg nu. Chucky, den värsta skräckfilmskaraktären jag vet är död.

Chucky är död.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.