OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Igår kväll vid 19-tiden levererades äntligen guldkornen från Apulien! Detta firade jag med att ta ett glas rött – från Toscana(?!) – till några bitar ost och kex framför Förrädarna på TV4. Det här är nåt jag fortfarande saknar att dela med nån, men annars måste jag säga att den där dörren i hjärtat går bra att hålla stängd. Inte en endaste gång har jag öppnat den. För mig bevisar det att jag är stark, starkare än jag tror. Visserligen har jag haft hjälp, men de flesta hjälpare försvann snabbt som avlöningar redan hösten 2024 – och en del hjälpare har jag slutat betala. Då upphör kontakter, helt logiskt.

Det är så intressant att följa det mänskliga spelet i Förrädarna.
Stark på vissa sätt kanske jag är, men jag tror inte att jag hade klarat mig särskilt länge i Förrädarna. Som tittare, utifrån sett, måste jag säga att en hel del av säsongens deltagare är ganska… korkade. Majoriteten är inte smarta och tänker inte strategiskt alls utan låter sig ledas som en skock kossor. Gårdagens episod var ytterligare ett exempel på det. Men vissa tänker lite, behåller insikterna för sig själva för att inte bli mördade alt. utröstade eller gapar bara inte för mycket, helt enkelt. Det är dessa som gör att spelet är spännande. Sen finns det deltagare som är helt… naiva – och som röstas ut för det. Av kossorna. Intressant är det mänskliga spelet. To be continued…
Men guldkornen i vinlådan dårå? Tja, jag packade upp nio flaskor från Apulien, den italienska klacken, ur lådan. Tre av vinerna har jag druckit tidigare, Torre il Cerreto Primitivo, Badia al Colle Leggero och Mandato Primitivo, samtliga av årgång 2022. Inget av dessa viner har fått högsta omdöme av mig, men som bruksviner funkar de. Och hur vinet kommer till sin rätt beror det mycket på vad en äter till. Min variation av det ätbara är inte så stor. Vinerna i lådan som kom igår är av en senare årgång, 2023. Jag tänker uppdatera inläggen om dessa viner med en eller ett par rader om den nya årgången. Nåväl, vinskåpet är påfyllt och Tofflan är nöjd.
∼ ♦ ∼

Fredagsfrukost med blå krysantemum, Hopptisarna och Korpen.
I natt sov jag bra. Jag var ordentligt trött när jag gick och la mig och vaknade inte förrän 5.15, det vill säga en halvtimme innan jag skulle upp. Som väl var kunde jag ligga kvar och vakna långsamt innan jag hoppade in i duschen. Vid frukostbordet satt jag halv sju och beundrade de blå (färgade!) krysantemumblommorna som jag köpte hos Mia på Nya Björck Blomsterhandel förra helgen. De ser helt fräscha ut. Rosorna jag köpte, däremot, slokade redan nån dag efteråt. Det berodde nog på att de stod för varmt. I samma vas har jag klämt ner tre blommor från min födelsedagsbukett! De sjunger dock på sista versen och färgen har gått från orange till ljusbrun. Men de är vackra ändå. Lagom uppiggad satte jag mig vid jobbdatorn klockan sju.

Den här snubben, här i Carl Eldhs version, har trädgårdsfest lördagen den 24 maj.
Idag var det inte så mycket som stod på jobbagendan. Jag inledde arbetsdan med att byta en puff på startsidan så att artikeln om Linnéträdgården kan synas några dar. Lördagen den 24 maj är det trädgårdsfest i Linnéträdgården och jag funderar på att försöka hasa dit och glo lite. Jag har ju inte tillgång till nån annan trädgård numera. Där brukar finnas några hantverkare som säljer allt från närodlat och hemlagat till smycken och möbler. Gratis entré har jag som anställd jämt, men under trädgårdsfesten har alla det. Är vädret bra kan det bli en fin utflykt. Och trädgården ligger ju i centrala Uppsala, så det blir en lagom promenad.

Blå himmel och ganska varmt, men blåsigt.
Fredagsvädret var bättre än torsdagsvädret, men det blåser fortfarande. Jag bestämde mig ändå för att tvinga ut mig på sedvanlig promenad till ett visst hörn på lunchen. Himlen var härligt blå och det var ganska varmt – om det inte hade blåst. Jag köpte med mig två av de tre sista Noisetterna som dagen till ära var rosa av nån anledning. Inte min favoritfärg, jag föredrar orange eller blått. Smaken i sig sitter inte i färgen på marsipanen runt Noisetterna, så jag tror att de båda godsakerna slinker ner lika lätt som vanligt. Fast inte förrän på lördag och på söndag, förstås. Vissa vanor ska en hålla på. Som i kväll när det är fredag, då blir det en bit smörgåstårta och ett glas vitt till middag. Men först åt jag förstås lunch mitt på dan.
Jag hade precis satt mig vid köksbordet när jag fick sms om att två (2) paket från Bokus hade levererats i postboxen, inget ”leave at door” som det står på adressetiketten. Det måste ha varit nån jäkla robot som på Adlibris som hade packat, för den ensamma boken Murder most royal hade gott och väl fått plats i det andra paketet med Nattankare, De fastfrusna och Höstdåd. Men nu är det ju så att yngre generationer idag inte vill utföra tråkiga jobb utan utvecklar teknik som robotar och AI. Lycka till med arbetslösheten sen i framtiden. Tack och lov är mitt arbetsliv snart slut. Då ska jag läsa ännu fler böcker än vad jag gör nu. Om jag lever, vill säga. Idag fick jag i alla fall påfyllning av litteratur i blått.

Äntligen är det fredag och helg! Smörgåstårta med Hopptisarna och Korpen. I glaset mitt födelsedagsvin.
Efter jobbet promenerade jag inomhus med dammsugaren. Tre rum dammsög jag dock under dan, som mikropaus, i stället för att fika. Köket och vardagsrummet tog jag efter arbetsdagens slut. Köksgolvet behövde jag torka också. Fattar inte att det blir så skitigt när jag lagar mat så sällan! En annan mikropaus idag var att gå ut med sopor igen. Att vattna krukväxterna är också en bra sysselsättning för en mikropaus. Dagarna börjar bli soliga nu och växterna är så törstiga att de får vatten nästan varje dag.
En stunds vila efter jobb och städning och sen fick jag äntligen sätta tänderna i smörgåstårtan och hälla i mig ett glas svalkande vitt. Det blev mitt födelsedagsvin och det kommer ett separat inlägg om vinet i morrn. Jag tyckte att jag kunde fira, för provsvaren var äntligen inlagda på 1177 och leverproverna var bra.
∼ ♦ ∼
I kväll läser jag väl, kanske ser jag färdigt på Jack Wrights testamente, jag har två avsnitt kvar. Frågan är då vad jag ska se på lördag kväll… Det finns en serie på SvT Play som låter lockande, Hotet. Den utspelar sig i Glasgow och består av tre avsnitt som är ungefär en timme långa vardera.

Den här serien blir perfa till i morrn, tror jag.
I helgen ska det inte bli särskilt fint väder eller varmt. Det spelar mig ingen roll egentligen, för jag har som sagt inga större planer. Städningen är klar, men det finns strykning att ta tag i och tvätta behöver en ju nästan alltid – fast betydligt mer sällan sen jag flyttade.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… Snokaren jobbar på bra. Nu är hon betat av augusti 2020 och det återstår ju bara knappa fem år att läsa. Det blir en eller två månader per kväll, har jag noterat. God läsning, önskar jag dig, trots att jag inte förstår ditt intresse av de delar av mitt liv som jag visar upp här. Hör gärna av dig med en kommentar, för jag tycker att du kan stå för din nyfikenhet på mitt liv genom att visa för andra vem du är.
Och just idag har jag bloggat hos WordPress i 16 år.
Det finns en del att läsa…

Idag, den 16 maj 2025, firar jag 16 år med WordPress.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









