OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Onsdagsfrukost med enbart sedvanlig medicin.

Tisdagskväll = plågor. Jag gav upp och tog en muskelavslappnande förutom massagekudde x 2. Smärtan var kvar, men jag blev trött. Jag läste och såg andra delen av Grävarna (tycker att serien är sisådär). Klockan 22 låg jag i sängen, fem minuter senare släckte jag och somnade. Natten var OK och när jag vaknade hade jag inte så ont i skulderbladet. Ontet kommer smygande. Jag plockade med mig två muskelavslappnande tabletter till jobbet. Tänker bara ta om det blir outhärdligt, som igår. Funkar inte att gå på såna piller när jag ska jobba. I morse tog jag därför bara sedvanlig medicin.

Regnig promenad upp till jobbet i morse.

Väderappen sa att det skulle vara blåsigt och kännas kallt samt duggregna. Jag tittade ut genom fönstren och på termometrarna. Plockade fram min gamla lättviktsjacka med luva. Det regnade ganska bra, det blåste inte och det var inte kallt. Jävla värdelösa väderapp!

Idag var det möten hela dan. Först två avstämningsmöten, därefter enhetsmöte och på eftermiddagen veckomöte. Ibland är det liiite svårt att hitta tiden att jobba operativt. Jag är ganska effektiv de två dagar jag jobbar på distans. I morrn förmiddag ska jag dock ut på vift på en intervju nere på stan. Med Zoommöte på eftermiddagen då blir fredagen vikt till att skriva. Det kan jag nästan inte göra på jobbet. Öppna kontorsytor är det sämsta tänkbara för produktiviteten. Kanske är det därför så många platser i huset gapar tomma. Det vill säga, folk föredrar att jobba hemifrån…

Lunchen mitt på dan blev nästan sedvanlig förutom att det var äckliga fruktbitar i yoghurten. Inte gott!

Jobblunch med fruktbitar i yoghurten och Händelser vid Kirkston Abbey.

Jag bokade in en intervju i februari, förberedde frågor till den och skickade ut en förfrågan till fotograf mellan dagens möten. Det blir bra att ha nåt att göra även nästa månad. Fick lite mer energi under dan, för värken i skulderbladet höll sig borta. Hoppas den stannar borta.

∼ ♦ ∼

När jag landade hemma var jag trött, men maten var snabbt ordnad – det fanns ju soppa kvar från igår att micra. Bara mackor skulle göras. Först vilade jag en stund på sofflocket. Jag saknar min kökssoffa från New Village som jag var dum nog att ge bort när jag skulle bli sambo för sju år sen. Lika dum var jag som gav bort min cykel i samma veva. Den hade jag behövt nu. Men ja ja. Ingen idé att gråta över spilld mjölk. I stället bör jag ta lärdom av mina misstag om att tro människor om gott. Alla vill mig inte väl, det är bekräftat många gånger om.

Thaisoppa och mackor i kväll igen.

∼ ♦ ∼

Det var en bra dag idag. Jag har sluppit värk, ”bara” haft lite ont av hälsporren och magen, förstås. Det har varit många möten på jobbet, men ganska bra möten. Och däremellan har jag varit effektiv. I morrn ska jag ut på ett spännande uppdrag också.

Men bäst av allt var innehållet i postboxen på Saint Ollie. Stort TACK till Norstedts förlag och Anna Bågstam för tredje delen i Pegasus-serien, Fallet Valentina, för recension! Det blir spännande läsning i helgen, hoppas jag.

Det kom ett paket från Norstedts förlag…

…med Fallet Valentina…

…och en hälsning från författaren Anna Bågstam.

∼ ♦ ∼

Tyvärr slogs det glada undan. Jag blev väldigt ledsen, men det är nog så att jag ska ägna mig åt böcker och inte åt människor. Apparantly I am not a people person.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.