OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Svårt att koncentrera mig på grund av grym smärta idag.

Fy fan så jag sover! Mycket och länge. Jag stapplar i säng tidigt och vaknar sent. Sover en hel natt. För att inte missa morgonmedicinen har jag ställt mobillarmet på 6.45. I vanliga fall, när jag jobbar, är larmet ställt på 5.45 och jag är oftast vaken innan dess. När jag väl vaknade idag hade jag mer ont än igår. Jag som hade tänkt försöka jobba lite på distans i morgon. Nä, det känns inte riktigt rimligt.

Det var knappt så jag orkade fixa kaffe och att läsa i sängen gick så där. Jag tänkte att genom att läsa lättsam och välskriven skönlitteratur av Jojo Moyes skulle jag kunna fly verkligheten. Icke. Kunde inte koncentrera mig. Smärtan var grym idag. 

Därför bestämde jag mig för att först prova med varm dusch, strålar på det onda och Linnex. Om det inte lindrade mycket fick det bli morfintabletten. Tyvärr vann drogen. Jag hatar att peta i mig tabletter, särskilt när medicinen är utskriven av en doktor som inte känner mig, mina sjukdomar och min medicinska historia. Men nu orkade jag inte stå emot mina principer. Jag åt min fil med magmedicin och sen tog jag tabletten.

Filfrukost med magmedicin i filen och morfintablett bredvid.

Vidrigt att vara beroende av andra, men jag är tacksam att Anna ställer upp och erbjuder hjälp.

Anna hörde av sig per sms i morse för att kolla läget och hon blev informerad om när jag tog tabletten idag. Ingen har väl dött av ryggskott, men med de andra sjukdomarna jag har och riskerna med till exempel ett fall är situationen en annan. Kombinationen med övriga mediciner och åkommor kan också vara vansklig. Anna är inte min närmaste anhörig längre – jag har ingen – men hon har nyckel till min lägenhet. Ifall jag ligger här och ruttnar kan hon åtminstone släppa in polis och ambulanspersonal om det skulle behövas för att till exempel frakta bort en död person, det vill säga jag. Det är vidrigt att vara så beroende av andra, men jag är tacksam att hon ställer upp och har min nyckel och att hon erbjuder annan praktisk hjälp om jag behöver. För till skillnad från många andra som bara snokar här och är nyfikna väljer hon att hjälpa mig – så mycket som jag tillåter och hon vill.

Vidare har jag klickat hem en massagekudde från Flowlife. Jag köpte en sån till Anna i julklapp för några år sen, men det är mest jag som har använt den. Och nu när vi har separerat bor kudden med Anna. Dags att skaffa mig en egen, alltså. Jag är inte stolt, men jag utnyttjade ett Black Friday-erbjudande och tjänade 400 spänn på det.

En sån här massagekudde har jag klickat hem.

Och efter att ha skrivit hit är det dags att ta datorpaus och lägga mig på golvet med benen upp på fotpallen.

En flodhäst på kelimmattan. Och jodå, tackar som frågar, jag tog mig upp.

Vad gäller tabletten som jag var betänksam mot att ta kan jag meddela att den inte gjorde nån som helst skillnad. Smärtan var lika hög som tidigare. Den går ner i benen och jag har svårt att lyfta på dem, det vill säga gå. Värst är det på vänster sida. Lite spejsad kände jag mig efter pillret och pupillerna blev små. Spejsningen berodde nog snarare på att jag är smärtpåverkad. Annars kände jag ingenjävlating. Så frågan är om jag verkligen ska ta fler tabletter eller skita i det.

Det har värkt nästan hela tiden idag. Jag har ansträngt mig för att försöka hitta ett bekvämt viloläge. Det blev på soffan, med micrad vetekudde tillknölad på rätt sätt under ryggen. Jag började titta på Historien om Sverige, serien vars första säsong gick på SvT för ungefär ett år sen. Det finns två säsonger och totalt tio avsnitt (fem per säsong) – som jag då missade de flesta av eftersom separationen med mera tog upp mina tankar. Nu har jag landat och ska försöka se från början. På eftermiddagen såg jag det första avsnittet. Jag vet inte om jag hängde med i allt, men det var ett försök att skingra tankarna på smärtan.

Första delen såg jag i eftermiddag.

Till middag micrade jag sen ICA:s fiskgratäng med skaldjurssås. Jag kompletterade med färska tomater och knäckemackor med kaviar. Mest smakade knäckemackorna.

ICA:s ganska smaklösa fiskgratäng…

…kompletterades med färska tomater och kaviarknäcke.

På det blev det kvällsmedicin innan vetekudden micrades igen och jag la mig tillrätta på soffan igen. Den här dan innebar ingenjävlating mer än smärta.

∼ ♦ ∼

Jag kan fan inte jobba i morrn.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.